Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Gjort allt med slutade med otrohet

    Tis 24 mar 09:49 Läst 0 gånger Totalt 55 svar
    Tis 24 mar 09:49

    Hej!

    Jag är helt förtvivlad ,tom och ledsen och måste få höra vad andra människor tycker.

    Efter ett missfall så ifrågasatte hon ALLT, min kärlek, min vilja till ett andra barn ja allt. Jag ville ha familjen med henne som vi alltid haft i sikte men de spelade ingen roll vad jag sa eller vad jag gjorde.

    Samma kväll som missfallet sprang hon ut till datorn och ville veta vilken dag jag mer eller mindre kunde spruta i henne igen. Som besatt, vi båda var förstörda av händelsen, jag ville sörja och ha min partner nära mig. Hon blev i stort sätt en 15 åring som skrev efter kärlek men hon kunde inte lugna ner sig och se att hon kunde få det.

    De hela efter flera veckor slutade med att hon flyttade, fortfarande på ett manisk sätt. Och de enda jag kunde göra när man älskar nån som inte förstod de var att hjälpa henne. Jag tänkte att om jag alltid ställer upp för henne så kanske hon ser de när hon lugnat ner dig och vill flytta tillbaka.

    Hon har menat hela tiden att jag aldrig vågat satsa vilket har gjort mig förbannad för de är en sjuk lögn från hennes sida.

    Jag hjälpte henne att flytta in sätta upp möbler ja you name it. Under tiden så har hon lugnat ner sig och vi har varit intima och kärleksfulla.

    Men sen fick hon för sig att vi hade ett kk förhållande och de vill hon inte ha, hur hon kom fram till de vågar jag inte ens tänka på.

    Hennes humör har svajat upp o ner och blivit kall mot mig men jag har ändå varit där.

    Sen infanns sig känslan av att hon gjort nåt dumt och inatt berättade hon.

    Hon var otrogen men säger att hon ångrade sig när han "gick in" och bad honom åka, så de jag inte vet nu är, ska jag se de som en bra sak hellre än att om hon hade haft fullbordat samlag??

    Hon ångrar sig och hela den biten men hur ska man kunna lite på henne igen.

    Jag älskar ju henne och vet inte vad jag ska göra, tänka eller känna?

    Jag vill ge henne allt hat jag någonsin känt samtidigt som jag vill kunna krama och söka rådgivning hos min bättre hälft.

    Och jag hade planerat nu i mars när barnet vi förlorade skulle kommit att vi skulle vara tillsammans för att kunna trösta. Framförallt för hennes skull och så tror jag de hade varit nyttigt för oss att bo tillsammans igen.

    Hon kunde sett känt och mysat igen med oss och mig, men nu ändrade hon allt och nu sitter jag här ensam utan katt 2 barn och min kvinna :(

    Vad ska jag göra?

  • Tis 24 mar 10:20 #1

    Beklagar det som hänt, lider med er.

    Men hade jag varit dig så hade jag gått vidare innan du står där med ett barn ihop med henne.

  • Tis 24 mar 10:22 #2

    Vi har ett barn, vi skulle haft ett till

    Tack!

  • Tis 24 mar 13:17 #3

    Hon har bedragit dig genom att vara otrogen. Det finns absolut inga ursäkter för det, så nu har du inget annat vettigt val än att lämna henne. 

  • Tis 24 mar 15:00 #4

    Är dem flesta av samma uppfattning, läst mycket olika besked. Jag vet ju att de slutgiltiga valet ligger på mig

  • Tis 24 mar 15:28 #5
    Livetsomvar skrev 2020-03-24 09:49:39 följande:

    Hej!

    Jag är helt förtvivlad ,tom och ledsen och måste få höra vad andra människor tycker.

    Efter ett missfall så ifrågasatte hon ALLT, min kärlek, min vilja till ett andra barn ja allt. Jag ville ha familjen med henne som vi alltid haft i sikte men de spelade ingen roll vad jag sa eller vad jag gjorde.

    Samma kväll som missfallet sprang hon ut till datorn och ville veta vilken dag jag mer eller mindre kunde spruta i henne igen. Som besatt, vi båda var förstörda av händelsen, jag ville sörja och ha min partner nära mig. Hon blev i stort sätt en 15 åring som skrev efter kärlek men hon kunde inte lugna ner sig och se att hon kunde få det.

    De hela efter flera veckor slutade med att hon flyttade, fortfarande på ett manisk sätt. Och de enda jag kunde göra när man älskar nån som inte förstod de var att hjälpa henne. Jag tänkte att om jag alltid ställer upp för henne så kanske hon ser de när hon lugnat ner dig och vill flytta tillbaka.

    Hon har menat hela tiden att jag aldrig vågat satsa vilket har gjort mig förbannad för de är en sjuk lögn från hennes sida.

    Jag hjälpte henne att flytta in sätta upp möbler ja you name it. Under tiden så har hon lugnat ner sig och vi har varit intima och kärleksfulla.

    Men sen fick hon för sig att vi hade ett kk förhållande och de vill hon inte ha, hur hon kom fram till de vågar jag inte ens tänka på.

    Hennes humör har svajat upp o ner och blivit kall mot mig men jag har ändå varit där.

    Sen infanns sig känslan av att hon gjort nåt dumt och inatt berättade hon.

    Hon var otrogen men säger att hon ångrade sig när han "gick in" och bad honom åka, så de jag inte vet nu är, ska jag se de som en bra sak hellre än att om hon hade haft fullbordat samlag??

    Hon ångrar sig och hela den biten men hur ska man kunna lite på henne igen.

    Jag älskar ju henne och vet inte vad jag ska göra, tänka eller känna?

    Jag vill ge henne allt hat jag någonsin känt samtidigt som jag vill kunna krama och söka rådgivning hos min bättre hälft.

    Och jag hade planerat nu i mars när barnet vi förlorade skulle kommit att vi skulle vara tillsammans för att kunna trösta. Framförallt för hennes skull och så tror jag de hade varit nyttigt för oss att bo tillsammans igen.

    Hon kunde sett känt och mysat igen med oss och mig, men nu ändrade hon allt och nu sitter jag här ensam utan katt 2 barn och min kvinna :(

    Vad ska jag göra?


    Låter som en trasig kvinna, ditt liv kommer aldrig att bli lugnt och bra med en sådan kvinna. ta tillfället i akt och avsluta allt med denna toxiska kvinnan, ert barn till trots, och läk. När du är läkt så hitta en bra kvinna, inget psykfall, för det finns många fina kvinnor där ute.
  • Anonym (.)
    Visa endast
    Tis 24 mar 15:35 #6

    Det är väldigt svårt att förlåta, men vissa klarar ju det. Då barn finns med i bilden skulle jag rekommendera parterapi, innan ni fattar ett beslut.

    Lyckas det inte, så har ni i alla fall bägge två gett det en sista chans vilket kanske ökar möjligheterna till samarbete kring barnet i framtiden. Annars kan väl terapin vara ett sätt för er båda att reda ut frågor och ta er vidare. Mycket att bearbeta kan jag tänka mig.

  • Anonym (FJ)
    Visa endast
    Tis 24 mar 16:06 #7

    Jag har gjort en väldigt liknande resa. En lång och jävligt jobbig mardrömsresa. Efter 10 år så kan jag konstatera att det nu äntligen blivit rätt bra, trots allt. Men frågan är ändå om det varit värt det? Så här i efterhand så kan jag inse att jag kanske borta valt den andra vägen för länge sedan.

  • Tis 24 mar 16:06 #8

    Hej. Förstår att det här är jättejobbigt. Tycker inte att det låter som att hon är giftig sjuk o allt vad som sägs här. Mer som att hon är extremt vilsen o försöker på sitt egna sätt att ta sig igenom sin personliga kris. Det är jobbigt att vara den som får stå på sidan o se på. Det enda jag tror man kan göra är att finnas där i den mån man vill o kan. Alltså inte acceptera saker som gör att man själv blir sårad självklart... Men om hon skulle vilja prata eller nått så finns man där...

  • Anonym (Men..­.)
    Visa endast
    Tis 24 mar 16:29 #9

    Men hur har ett förhållande varit tidigare, innan missfallet? NI har ju varit en familj ett tag med tanke på att ni har ett barn redan. Otrohet är absolut inget man bara viftar bort och har ursäkter för, men kan det vara så att hon normalt sett är en frisk person och att ni har ett bra och kärleksfullt förhållande, men att hon råkat ut för någon djup depression och beter sig irrationellt för första gången? Känns som att hon verkligen behöver hjälp, och ni behöver reda ut det här oavsett vad ni beslutar er för, ni har ju ett barn kvar att ta hand om... Vi som läser här vet inte vad som är rätt för er, många skriver att du ska lämna, men vad vet de?

  • Anonym (FYI)
    Visa endast
    Tis 24 mar 16:46 #10
    Livetsomvar skrev 2020-03-24 09:49:39 följande:

    Hej!

    Jag är helt förtvivlad ,tom och ledsen och måste få höra vad andra människor tycker.

    Efter ett missfall så ifrågasatte hon ALLT, min kärlek, min vilja till ett andra barn ja allt. Jag ville ha familjen med henne som vi alltid haft i sikte men de spelade ingen roll vad jag sa eller vad jag gjorde.

    Samma kväll som missfallet sprang hon ut till datorn och ville veta vilken dag jag mer eller mindre kunde spruta i henne igen. Som besatt, vi båda var förstörda av händelsen, jag ville sörja och ha min partner nära mig. Hon blev i stort sätt en 15 åring som skrev efter kärlek men hon kunde inte lugna ner sig och se att hon kunde få det.

    De hela efter flera veckor slutade med att hon flyttade, fortfarande på ett manisk sätt. Och de enda jag kunde göra när man älskar nån som inte förstod de var att hjälpa henne. Jag tänkte att om jag alltid ställer upp för henne så kanske hon ser de när hon lugnat ner dig och vill flytta tillbaka.

    Hon har menat hela tiden att jag aldrig vågat satsa vilket har gjort mig förbannad för de är en sjuk lögn från hennes sida.

    Jag hjälpte henne att flytta in sätta upp möbler ja you name it. Under tiden så har hon lugnat ner sig och vi har varit intima och kärleksfulla.

    Men sen fick hon för sig att vi hade ett kk förhållande och de vill hon inte ha, hur hon kom fram till de vågar jag inte ens tänka på.

    Hennes humör har svajat upp o ner och blivit kall mot mig men jag har ändå varit där.

    Sen infanns sig känslan av att hon gjort nåt dumt och inatt berättade hon.

    Hon var otrogen men säger att hon ångrade sig när han "gick in" och bad honom åka, så de jag inte vet nu är, ska jag se de som en bra sak hellre än att om hon hade haft fullbordat samlag??

    Hon ångrar sig och hela den biten men hur ska man kunna lite på henne igen.

    Jag älskar ju henne och vet inte vad jag ska göra, tänka eller känna?

    Jag vill ge henne allt hat jag någonsin känt samtidigt som jag vill kunna krama och söka rådgivning hos min bättre hälft.

    Och jag hade planerat nu i mars när barnet vi förlorade skulle kommit att vi skulle vara tillsammans för att kunna trösta. Framförallt för hennes skull och så tror jag de hade varit nyttigt för oss att bo tillsammans igen.

    Hon kunde sett känt och mysat igen med oss och mig, men nu ändrade hon allt och nu sitter jag här ensam utan katt 2 barn och min kvinna :(

    Vad ska jag göra?


    Fattar inte riktigt, Har hon varit otrogen, eller bara på väg att vara det, men hejdade sig innan något fysiskt inträffade?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll