Gå emot vita arkivet?

Så långt det är möjligt skall ni följa den dödes vilja.

ur Begravningslagen:

5 kap. Gravsättning och kremering

Ordnandet med gravsättning m.m.

1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.

Vill hen att askan skall spridas i minneslund eller på annan plats? I en minneslund har ni ju ändå en fysisk plats att gå till, även om personens namn inte är ristat i sten där.

Om ni vill respektera personens vilja men ändå få en plats att gå till kanske ni tex kunde plantera ett minnesträd i trädgården eller ha en rutin att gå till någon plats som var speciellt förknippad med personen för att minnas.

Om någon uttryckt att hen vill bli kremerad så finns det ju en anledning till det, och kanske kan ni som kände personen om ni tänker efter förstå varför det här valet gjordes och då ha lättare att respektera hens vilja.

Jag förstår att det kanske kan vara en obehaglig tanke att en älskad anhörigs döda kropp skall kremeras. Men också vid jordbegravning blir kvarlevorna till stoft, det tar bara lite längre tid.

TS, älskade de anhöriga den döde?

Om svaret är ja på frågan, varför vill de inte följa den dödes vilja?