Jag och pappan är inte överens om när barnen ska lägga sig. Det handlar om ett behov av egentid på kvällarna och en önskan att barnen ska lägga sig vid 18. De behöver inte somna då, utan kan ligga och se på film, läsa osv, bara de håller sig i sängen.
Vad säger ni? Barnen är hemma på heltid och det blir väldigt intensivt om dagarna.
Fast jag får inte ihop det. Familjen vaknar vid 5, eftersom ni anpassat er till ett av barnen.
Pappan ger sig ut och springa 05.30 - 06.30, medan resten av familjen äter frukost. Han kommer hem, äter själv och, förutsätter jag, hjälper till med morgonbestyren, plockar undan, diskar upp, tar hand om barnen medan du hänger gårdagens tvätt eller vice versa.
Han sätter sig och jobbar 07.30.Arbetsdagen borde då vara klar 16.30. Vill han ha kort lunch är han klar 17.00, så kan du få en timme då. Vill han ha lång lunchpaus, en timme eller mer, kan han ta barnen då så blir du ledig då.
Han har valt att ta sin egentid på morgonen, efter vad jag förstår.
Om han tycker att du har det lätt, dvs att det inte är jobbigt att passa barn, är det ju inget jobbigt för honom att ta barnen över lunchen. Tycker han det är jobbigt att ha barnen, erkänner han ju att du också har det tufft och därmed har rätt till paus.
Jag och pappan är inte överens om när barnen ska lägga sig. Det handlar om ett behov av egentid på kvällarna och en önskan att barnen ska lägga sig vid 18. De behöver inte somna då, utan kan ligga och se på film, läsa osv, bara de håller sig i sängen.
Vad säger ni? Barnen är hemma på heltid och det blir väldigt intensivt om dagarna.
Han vill att de ska vara klara att lägga sig när han jobbat klart för dagen, vilket är omkring 18, så den tiden är mest för hans skull antar jag. Den enda som fått hantera förändringen iom att barnen är hemma är jag och jag har redan utmattningssyndrom sen tidigare, så det blir väldigt tufft.
Han går på en joggingtur varje morgon, jag får gå när barnen lagt sig, men då orkar jag verkligen inte. Det är många gånger omöjligt att hålla sig vaken ens till 21.
Han vill att de ska vara klara att lägga sig när han jobbat klart för dagen, vilket är omkring 18, så den tiden är mest för hans skull antar jag. Den enda som fått hantera förändringen iom att barnen är hemma är jag och jag har redan utmattningssyndrom sen tidigare, så det blir väldigt tufft.
Han går på en joggingtur varje morgon, jag får gå när barnen lagt sig, men då orkar jag verkligen inte. Det är många gånger omöjligt att hålla sig vaken ens till 21.
Jag är glad de få kvällar min sjuåring somnar före 21, ofta blir klockan närmare 22 eller mer. Efter en lång nattning är jag oftast trött och behöver natta själv, speciellt om jag börjar tidigt och ska lämna på fritids 6.30
Egentid är en sällsam lyx.
Tvinga ett vaken barn att ligga ensam för att jag vill vara ifred, nä det finns inte på kartan.
Jag och pappan är inte överens om när barnen ska lägga sig. Det handlar om ett behov av egentid på kvällarna och en önskan att barnen ska lägga sig vid 18. De behöver inte somna då, utan kan ligga och se på film, läsa osv, bara de håller sig i sängen.
Vad säger ni? Barnen är hemma på heltid och det blir väldigt intensivt om dagarna.
Jag tänker inte skriva mer detaljer, jag är inte ute efter någon smutskastning, men nu har jag nåt att visa iaf.
En jättebra läggtid för mindre barn, så jag tycker du gör helt rätt. Barn behöver sova så mycket längre tid än vuxna, men de inser det sällan själva. De ska egentligen inte ens behöva bli väckta på morgonen, behöver de det har de sovit för lite. Sen älskar barn att ha klara regler att följa, visst kanske de klagar i början men känslan att de är duktiga och gör sina föräldrar glada betyder så mycket mer för dem i slutändan.
Mitt eget liv blev underbart när jag insåg varje morgon kan bli en sovmorgon - bara jag lägger mig i rätt tid. Jag tar hellre sovmorgon än ser ännu ett halvintressant tv-program, för vad ger det egentligen