Åh, vad jag längtar efter hårdare restriktioner i Sverige nu. Folk i min omgivning tar så lätt på allt. Svärfar ringde precis och förklarade att vi är välkomna till dem (ett län bort) på söndag, fast han vet att han möjligen hade Corona förra veckan (!!!) och vi bor med min mamma som har astma och kol stadium 3.
Bara en sån sak som att hela familjen låter det vara upp till mig (mig?) om vi ska träffas för att fira fyraåringen (fyllde år idag, yay), trots att halva familjen tror de precis hade Corona (för en vecka sen..hallå). Min man säger han är ense med mig, men han är också konflikträdd och vet inte hur han ska säga till familjen, är vag, vågar inte säga något konkret, så.. då landar det på mig. Bläää. Ångest.
Jag har sagt att vi lever isolerade nu på obestämd tid. Inga onödiga resor, ingen onödig social kontakt. Det pågår en pandemi, JA det är fruktansvärt trist att inte se barnbarnen på lång tid, men det är faktiskt inte livsnödvändigt, det pågår en pandemi just nu, som inte är under kontroll och vi har ingen aning om hur morgondagen ser ut.
Så, kan vi inte pausa våra vanliga vardagliga önskemål och behov bara JUST NU tills vidare? Ångest.
Hej snääääälla Sverige ge oss hårdare restriktioner så att socialångestladdademlivrädda konflikträdda JAG slipper vara den som måste säga åt alla i familjen att de inte får se sina barnbarn/brorsbarn på lång tid! Om min mamma dör i år pga pandemin så vill jag åtminstone veta att vi gjorde allt vi kunde för att undvika smitta.
Ledsen för OT, snälla strunta i mitt inlägg om det blev för OT. Behövde ladda ur mig. Sorry. Men ja. Stäng allt! Just frickin do it.