Rapport från Stockholm

Att folk sitter hemma gör att man för en gångs skull slipper dessa ständiga bilköer. Man kan köra även dagtid utan att behöva köa, köa, köa! Bilen drar nu kanske två tredjedelar av det normala.

Och bensinen har gått ner flera kronor per liter!

Kom ihåg att minst hälften av stockholmarna har sina rötter någon annanstans i landet (eller utomlands). Vi tycker inte att vi åker bort då vi hälar på hos mor- eller farföräldrarna. Vi åker på sitt sett hem.

Mina föräldrar är pensionärer. De bor i en innerstadslägenhet med en massa grannar som de ska dela hiss och trappuppgång med. Men nu har de åkt till mormors gamla, ett hus i skogskanten med närmsta granne 100 meter bort. Där håller de sig för sig själva. De kan vistas utomhus utan en människa inom synhåll de flesta dagarna.

De kan dock beställa mat från lokala Ica-affären som körs ut.

Exemplariskt ansvarsfullt är min åsikt.

Vill du hellre att vi köper irländsk kött och spanska grönsaker?

Vi handlar i "era" butiker. Vi betalar "era" vägar med statlig skatt och med "Robin Hood"-skatt.

Vi har för den delen betydligt högre bostadspriser i Sthlm just för att ni flyttar hit.

Glömde en sak, fick deklarationsblanketten hem nyss, jag betalat årligen ungefär 8000 kr (ur minnet) till mormors kommun för att hennes gamla hus står där.

Ändå nyttjar jag varken dagis, socialbidrag, lekplatser, fotbollsplaner, idrottshallar, fritidsgårdar, hemtjänst etc etc. Jag betalar däremot för sophämtning trots att det inte blir många tunnor per år.

Angående kommunala utjämningssystemet:

Systemet för kommunalekonomisk utjämning eller kommunala utjämningssystemet fördelar pengar till Sveriges kommuner och Sveriges landsting för att de ska kunna tillhandahålla likvärdig service oberoende av förhållanden som är svåra för kommunen att påverka. Systemet finansieras huvudsakligen genom statliga anslag. En del av pengarna tas ut som en avgift från kommuner med hög skattekraft och systemet kallas därför ibland för Robin Hood-skatten. Systemet har ersatt tidigare riktade statliga bidrag till kommunerna.

De kommuner som får mest per invånare är alla glesbygdskommuner.

De kommuner som betalar mest per invånare är alla storstadskommuner.

Dränera? Vi underhåller ett hus som hört till familjen i över 100 år. Det var min morfars barndomshem. Vi köper mat, målarfärg, diskmaskin, kläder, etc etc i lokala butiker. Vi äter ute på lokala fik och restauranger.

Vi gör av med tiotusentals kronor per år som går till lokala näringsidkare.

Dessutom sköter vi om familjegraven.

Är jag är kvar i stan måste jag trots allt trängas med folk varje gång jag ska rasta hunden, dels i hissen/trapphuset, dels på trottoarer. Lassar jag bilen full med mat och åker till stugan 30 mil bort kan jag gå ut med hunden varje dag utan att knappt se en enda människa.

Bär jag inte på smittan så smittar jag inte någon, var jag än är. Däremot är risken att jag blir smittat betydligt större hemma i stan.

Bär jag på smitttan så riskerar jag att smitta en massa folk hemma i stan, men knappt någon på landet.

Blir jag allvarligt sjuk så är just sjukhusen i Stockholmstrakten de klart mest belastade. Är det inte bättre att sprida belastningen till andra sjukhus?

(Jag jobbar på distans var jag än är. Köper mat via Willys uthämtning. Träffar inga människor var jag än är.)

Visst förstår jag att det i mindre städer finns mindre sjukhus, med färre platser. Men eftersom det i dagsläget just är i Stockholm corona-smittan härjar som värst är det där sjukhusen är mest belastade. Gör jag inte en god gärning i att  hamna på ett sjukhus som har drabbats klart lindrigare? (Om jag nu skulle bli sjuk och dessutom behöva vård.)

Sannolikheten att jag skulle bli sjuk är ju dessutom betydligt större om jag måste trängas med folk i stan jämfört med att leva eremitliv i skogskanten.

Ren matematisk sannolikhetslära säger mig att lämna stan är bättre för mig som individ, och bättre för samhället i stort.