Ensam vårdnad från födsel?

Det bästa du kan göra i denna situation är att gå med på gemensam vårdnad och om det visar sig att det inte fungerar stämma för ensam vårdnad i ett senare skede.

Som det skrivits tidigare så är det mycket troligt att tingsrätten skulle komma fram till gemensam vårdnad och då har ni båda förlorat en massa pengar och troligtvis stökat till livet en hel del i jämförelse med att lösa detta på egenhand i samband med fastställande av faderskapet. 

På det jag läsa ut i det som TS skrivit så skulle jag inte rekommendera TS att försöka driva ett vårdnadsmål utan ombud

Du är ute och cyklar och blandar ihop saker och verkar ha noll koll på hur det faktiskt ligger till.

Barnbidrag har inget med vårdnad att göra, föräldraförsäkringen är till för barnet.

TS kan förlora vårdnaden helt och hållet men det kanske inte är någon förlust enligt dig.

Sluta med påhopp och håll dig till sanningen så blir det bättre

Lagen är könsneutral, men det är inte verkligheten, tyvärr. Vad gäller att den ena föräldern sticker till jobbet dag efter dag, inte tar ut någon föräldraledighet och inte heller vill skriva över dagarna på den andra föräldern, förekommer det inte öht att kvinnor gör så mot män! Inte så vitt jag vet, varken fall jag läst om eller känner till i min bekantskapskrets. Eller känner du mammor som kommer hem från BB, dumpar barnet på pappan direkt, jobbar heltid dag ut och dag in och låter pappan klara sig bäst han kan på sin halva av föräldradagarna?

Nyckeln till att få vårdnad av domstolen verkar bestå av, inte att vara exemplarisk, utan att i alla lägen försöka samarbeta med den andra föräldern.

Detta otyg att ogifta mödrar automatiskt får ensam vårdnad om barnet om de inte frivilligt "godkänner" att dela vårdnaden med fadern är det största jävla hånet mot likhet i föräldraskapet som finns.

Det är fullständigt absurt att detta fortfarande är lag i Sverige, går fullständigt emot alla sunda och moderna värderingar.

Det talas ofta högt o brett om jämställdhet på de politiska scenerna, i synnerhet när det kommer till föräldraskapet, men just denna bit talas det inte gärna om....

Självklart ska båda föräldrarna ses som jämlikar i föräldraskapet av samhället och lagstiftningen, samma rättigheter, samma möjligheter, och samma skyldigheter.

Som det visar sig rätt tydligt i de tidigare inläggen här i tråden så är det mödrarnas kontrollbehov samt ekonomiska intressen som ligger till grund för den stora merparten av argumenten att ha enskild vårdnad om barnet.

Det stannar ju inte med halva barnbidraget och några föräldrapeningsdagar... Sen ska det ju ansökas om underhåll också, o bostadbidrag...

Det finns stora ekonomiska incitament att inneha enskild vårdnad om ett barn, som grädde på moset så får de även maktkänslan som kommer av att tvinga av den andra pengar.

Toppa detta med förnedringen att han inte har en talan i hur hans egna barn uppfostras eller växer upp. Han har heller ingen makt att hindra modern att flytta 150mil bort o i praktiken helt bryta kontakten och möjligheten för fadern att ha en relation med sitt eget barn.

Nu säger jag inte all samtliga fäder är lämpliga vårdnadshavare, absolut inte.

Men alla ska ha samma utgångspunkt i föräldraskapet, oavsett om de nyss krystat ut barnet eller inte.

Är du inte lämplig som vårdnadshavare av ditt barn så ska du givetvis bli ifråntagen det ansvaret, men du ska tusan inte behöva driva juridisk process för att få detta ansvar som utgångspunkt, då är det något som är fullständigt fel i systemet...

Denna punkt är en relik ifrån en tid då den överväldigande majoriteten av alla barn som föddes hade gifta föräldrar, detta är långt långt ifrån normen idag.

Gemensam vårdnad även för ogifta borde gjort till en självklarhet för länge länge sen. Att det inte drivs på för en förändring av detta i nån större skala är enbart på grund av att fenomenet enbart drabbar män som grupp, istället väljer den rådande feministiska ideologin att värna de fördelar detta innebär för kvinnorna...