Inledningsvis är värkar ganska likt att vara dålig i magen och känna att man behöver gå på toa... bara det att det inte går över även om man går på toa.
Sen kan det kännas mer brännande. I ett visst läge blir det så intensivt att allt annat i rummet faller bort, man fokuserar bara på sig själv.
När barnet ska ner igenom förlossningskanalen svider det väldigt mkt.
Jag har aldrig känt värkar bakåt ryggen till, utan det har alltid börjat frampå magen.
Om du vill ha sjukt bra tips på hur en förlossning bör hanteras så vill jag starkt rekommendera en kurs enligt konceptet Föda utan rädsla (bok finns med samma namn av Susanna Heli).
Jag gick en sån kurs inför min tredje förlossning och det var en enormt stor skillnad hur jag kunde hantera värkarna, i positivt bemärkelse.
Alla mina fyra förlossningar har varit positiva upplevelser (var dock livrädd inför första förlossningen, gick på samtal hela grav och erbjöds snitt om jag ville... valde sen vaginalt ändå pga tänkte det skulle innebära minst komplikationer efteråt). MEN det hade varit guld värt att ha gått kursen Föda utan rädsla inför första barnet.
Man behöver inte vara just rädd för att gå kursen, det handlar i stort sett om att lita på att kroppen klarar av att föda och våga gå emot den första impulsen att spänna sig när det gör ont. Om man lyckas slappna av (vilket faktiskt inte är så svårt bara man vet hur man ska göra) så gör värkarna mkt mindre ont.