• Anonym (Arg)
    Mon 30 Mar 2020 11:11
    2404 visningar
    72 svar
    -6
    72
    2404

    Värre att föda barn under Covid-19 än på 1800-talet

    Nu ska gravida som uppvisar förkylningssymtom inte få använda lustgas under förlossningen heller. Hur ska man kunna känna trygghet alls inför sin förlossning när risken är stor att varken partnern får vara med som stöd och att man inte får tillgång till den mest självklara och bästa smärtlindringen?!

    Förstår inte hur man kan behandla oss gravida såhär. Vi är redan en utsatt grupp. Förlossningen blir som ett övergrepp. Många kommer få trauma. Hade man gjort såhär om det var män som födde barn?

    Inte ens ett Corona-test kostar man på oss så att den som inte har Corona faktiskt får chansen till en human förlossningsupplevelse.

    Alla kommer bli smittade. Personalen på förlossningen med. Det går inte undvika. Hur kan man välja att offra gravida när man knappt inte genomför åtgärder alls på andra håll i samhället för att minska smittspridningen?

    Förlossningskurser ställs in och kontrollerna hos barnmorskan avbokas och inga nya tider att ge på grund av personalbrist. Man är helt utlämnad!

    Jag som tidigare inte ens var förlossningsrädd känner panik över att föda under de villkor som gäller nu. Ångrar verkligen att jag blev gravid.

  • Svar på tråden Värre att föda barn under Covid-19 än på 1800-talet
  • Anonym (Mimmi­)
    Mon 30 Mar 2020 13:27
    #21
    -2
    Anonym (Nej) skrev 2020-03-30 13:21:08 följande:

    Det handlar om att lustgas ökar smittspridningen i rummet, alltså personalens säkerhet. Det är ju viktigare att det finns barnmorskor kvar än att de som föder först får lustgas... man får väl rikta in sig på någon annan smärtlindring. Så fantastiskt är det inte med lustgas. Man blir lite yr i huvudet bara. Tycker f ö att var och varannan människa vill ha ryggbedövning nu för tiden. Det hjälper ju åtminstone efter vad jag har förstått. Kanske tur att det inte är det man behöver ta bort?


    För mig var lustgas en välsignelse. Den enda smärtlindring jag hade, men bara med barn två. Första gick så snabbt att inget hanns med. Men det gick kalasbra ändå.
    Yr i huvudet blev jag inte det minsta, lustgasen gav sekunder av ro som behövdes mer än väl. 

    Ryggbedövning skulle jag inte ta för allt smör i Småland. Jag är av åsikten att det är lite grann att "fuska". Lite fegisvarning. Enligt mig.
  • Mon 30 Mar 2020 13:32
    #22
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-03-30 13:21:26 följande:
    Va? Det har jag aldrig hört talas om och jag är född 1963!
    Detta måste jag prata med min mamma om. Vet dock att min pappa inte var med på förlossningen men det var heller inte vanligt på den tiden. Dessutom vet jag att han var förhindrad att ens köra henne så hon fick åka taxi. 

    Nej, nu måste jag ringa mamma!
    Stockholm mars-juni 1963. 

    Gällande trådstarten förstår jag att det kan vara oroligt, skrämmande och mycket annat att vara gravid och föda (samt ha spädbarn) under en tid som den här. Jag avundas er inte. Men det går inte att hantera det på särskilt många fler/bättre sätt. 
  • Anonym (Mimmi­)
    Mon 30 Mar 2020 13:37
    #23
    Pope Joan II skrev 2020-03-30 13:32:31 följande:
    Stockholm mars-juni 1963. 

    Gällande trådstarten förstår jag att det kan vara oroligt, skrämmande och mycket annat att vara gravid och föda (samt ha spädbarn) under en tid som den här. Jag avundas er inte. Men det går inte att hantera det på särskilt många fler/bättre sätt. 
    Ok, ja jag är inte född i Stockholm utan långt därifrån. Och på hösten.

    Tack för svaret!
  • Anonym (Hedvi­g)
    Mon 30 Mar 2020 13:51
    #24

    Min mamma födde min bror 1969, när HongKong influensan härjade som mest. INGA besök var tillåtna på sjukhus. Min pappa fick således vända i dörren.

    Ts, tråkigt att det inte blev som du tänkt dig, men nu är det som det är, för att du skall få lite perspektiv så kan jag berätta att jag såg en youtube film häromdagen som en lite äldre dam hade gjort (skulle tro någonstans mellan 60-75 år). Det var i Storbritannien. Kvinnan hade ca 12 veckor max kvar att leva, men kunde nu inte tillbringa dem med nära och kära utan var tvungen att sitta i karantän. Inte för att hon var rädd om sitt eget liv, för det var ju ändå på upphällningen, men hon kunde inte leva med tanken på om hon skulle bli sjuk och då ta upp plats på intensivvårdsavdelningen för någon annan.

    Se gärna klippet så kanske du kan få lite perspektiv, det ordnar sig ts!


  • Anonym (53)
    Mon 30 Mar 2020 14:35
    #25
    +1

    Jag förstår TS, ska själv föda närsom (bf+3 idag) o är rädd o orolig hur förlossningsvården ska påverkas av detta kaos.

    Folk som gnäller om att gravida inte är en riskgrupp eller är dem enda som får offra något har tydligen ingen förståelse för förlossningsrädda.

    Vissa förlossningar nekar ju partner även om dem är friska. Helt sjukt

  • Anonym (Love)
    Mon 30 Mar 2020 14:48
    #26
    -1
    Anonym (53) skrev 2020-03-30 14:35:38 följande:

    Jag förstår TS, ska själv föda närsom (bf+3 idag) o är rädd o orolig hur förlossningsvården ska påverkas av detta kaos.

    Folk som gnäller om att gravida inte är en riskgrupp eller är dem enda som får offra något har tydligen ingen förståelse för förlossningsrädda.

    Vissa förlossningar nekar ju partner även om dem är friska. Helt sjukt


    Eller så har man förståelse, men inser oxå att vården inte kan anpassa sig efter irrationella rädslor. 


    Jag är en av de som hade väldigt mycket förlossningsrädsla efter min första förlossning, som gick helt åt helvete. Det tog 5 år av terapi innan jag kom över tröskeln, och vågade bli gravid.


    Trots det så insåg jag både då och nu att vården kan inte anpassa sig efter min känsla, och barnet kommer att födas, vare sig man vill det eller inte. Och mycket riktigt, det planerade ks flög ut genom dörren eftersom sonen bestämde sig att komma i vecka 29. Utan både lustgas och pappan på plats.
    Och tänk, det gick det oxå. Väldigt bra faktiskt. 


    ibland får man faktiskt bita ihop och göra det bästa av rådande situation. Trots att man är en snöflinga.

  • Mon 30 Mar 2020 15:14
    #27
    +1
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-03-30 13:27:31 följande:
    För mig var lustgas en välsignelse. Den enda smärtlindring jag hade, men bara med barn två. Första gick så snabbt att inget hanns med. Men det gick kalasbra ändå.
    Yr i huvudet blev jag inte det minsta, lustgasen gav sekunder av ro som behövdes mer än väl. 

    Ryggbedövning skulle jag inte ta för allt smör i Småland. Jag är av åsikten att det är lite grann att "fuska". Lite fegisvarning. Enligt mig.
    ''Fuska''? Det är väl inte en tävling? ''Fegisvarning''? Man gör det man gör för att klara av en förlossning(något som är väldigt smärtsamt).
  • Anonym (Jag)
    Mon 30 Mar 2020 15:14
    #28

    Orkar inte läsa allt, men vill inflika några saker.
    Lustgas funkar inte på alla. Hade noll effekt på mig. Det finns annan smärtlindring som funkar bättre. Min man var inte med under den veckan jag sattes igång och senare fick katastrofsnitt. Han besökte mig nån timme per dag för han tog hand om vårt äldre barn och hade 16 mil att åka. Det gick det med. Man både orkar och klarar av mycket mer än man tror. Och är man gravid så måste barnet ut. Nånstans, på nåt sätt och det gör dom också. Det blir inte alltid som man tänkt, men ut kommer dom. Och då kvittar det hur det gick till när man sitter där med sitt efterlängtade barn. Glad 

  • Anonym (Mimmi­)
    Mon 30 Mar 2020 15:16
    #29
    -1
    SweeneyTodd skrev 2020-03-30 15:14:07 följande:
    ''Fuska''? Det är väl inte en tävling? ''Fegisvarning''? Man gör det man gör för att klara av en förlossning(något som är väldigt smärtsamt).
    Jag sa hur jag känner pch tycker.
    Du behöver inte hålla med.

    Och tack, jag vet hur det känns. Vet du?
  • Anonym (Marre­)
    Mon 30 Mar 2020 16:39
    #30

    Lider med dig, ts! Jag ska föda barn kring midsommar. Jag var inte orolig innan Corona, men nu är jag det. Kommer det finnas tillräckligt med personal, t ex? Får min man vara med?

    Jag är ingen egoistisk person och jag förstår att vissa anpassningar måste göras, men jag blir ju orolig.

Svar på tråden Värre att föda barn under Covid-19 än på 1800-talet