Autismutredning

Hejsan!

Jag gjorde en utredning i höstas, jag var då 31 år. För mig gick det till så att på förmiddagen fick jag göra ett IQ-test, WAIS hette det med flera deltest. På eftermiddagen fick jag svara på vad som kändes som en miljon frågor om min vardag idag, min uppväxt osv. Jag utreddes för både ADHD och Autism.

Veckan efter hade jag 1 h möte med en läkare för att utesluta annan sjukdomsbild. Jag fick diagnosen adhd kombinerad form, medelsvår, med autistiska drag. Jag fick alltså ingen autismdiagnos.

Fråga om du undrar något speciellt så ska jag försöka svara.

Hej tack för att du svara???? var IQ testet svårt?

Har du barn?

Oj råka bli massa frågetecken????

Ja jag har en tvååring och är gravid nu igen. Skulle precis börja medicinera min adhd när vi upptäckte att jag var gravid så det får vi skjuta på.

Jag har ojämn begåvningsprofil där en del som testas låg på medel och de andra delarna över medel och långt över medel. Det gick med andra ord rätt bra för mig så de flesta delarna hade jag väldigt lätt för. Det var dock väldigt jobbigt då det var flera timmar av fokus med några korta raster. Just att fokusera och orka lyssna är något jag har stora problem med.

Mitt resultat på IQ-testet förklarar väldigt mycket i mitt liv och just utredningen är jag väldigt tacksam för. Inte förrän nu förstod jag att livet inte ska vara så här jobbigt. Psykologen så till mig att hon förstod att jag var trött och att jag har fått överkompencera något så otroligt mycket för att fungera på en sådan bra nivå jag ändå gjort eftersom ingen i min närhet ens misstänkt adhd. Att äntligen få höra att någon förstod min trötthet betydde allt för mig.

Grattis. Jag har mått dåligt sen 17 års ålder och fick diagnosen tvångssyndrom och tvångstankar. Gick hos psykolog och medicinerades med antidepp. Vart gravid vid 21 års ålder och va tvungen att trappa ut medicinen vilket gjorde att jag fick en förlossningsdeppression. Jag har under åren försökt att arbeta men jag har problem med att känna en delaktighet i samhället idag och jag känner mig annorlunda. Jag får väldigt lätt ångest och är livrädd för att göra fel och misslyckas. Jag vill kunna njuta av livet istället för att frukta de. Allt verkar så lätt för andra och jag blir så avundsjuk.

Jag är rädd för så mycke och får väldigt lätt katastroftankar. Jag har bollats runt bland läkare och olika arbetsträning insatser att jag tappat räkningen. De dom vet är att jag har ocd och depressioner sen är dom inne på GAD. Psykiatrin här där jag bor tycker att jag uppvisar tecken på autism.

På ett sätt så hoppas jag att utredningen ska visa att jag har autism för jag behöver ha nåt att ta på. Jag är trött på att undra vad de är för fel på mig och varför jag inte kan vara som alla andra.

Och sen också få slänga de i ansiktet på folk som genom åren sagt åt mig att skärpa mig och bara köra på och ignorera de faktum att jag mår dåligt.

De skulle också ge mig svar på varför jag har så svårt att visa känslor fysiskt, och läsa av folk och alltid vara den sista att förstå skämt och ironi.

Jag har valt att plugga i vuxen ålder genom att ta igen gymnasiekompetensen och plugga till uska för plugga är nåt jag älskar och faktiskt klarar av men jag kan inte gömma mig bakom skolbänken hela livet,, =)

Jag har också tvångssyndrom och har mått dåligt praktiskt taget hela livet, har alltid lidit av ångest, hade ätstörningar under uppväxten och drabbades av förlossningsdepression med dottern. Är livrädd att det händer igen.

För mig är det tvärt om. Fungerar i arbetslivet men klappar ihop när jag pluggar. Drömmer om att äntligen få avsluta mina studier när barnet är fött och jag kan börja medicinera igen. Jag känner dock igen mig i att vara livrädd att göra fel och jag går runt med konstant ångest för att jag ska misslyckas, ha missat något osv. De gånger jag faktiskt har gjort fel har jag mått dåligt i månader för det. Katastroftankar har jag haft sen jag var riktigt liten.

Jag själv har alltid fått höra att jag skulle bli mindre trött om jag tog mer friskluft och somnade lite tidigare men det är inte den tröttheten jag lidit av.

Jag håller fortfarande på att bearbeta min diagnos men allt har ändå fallit på plats på ett bra sätt så jag är otroligt glad över att jag tog tag i det.

Det är ju jättebra att du äntligen får göra en utredning. När drar den igång?

Då är vi ändå rätt lika=) jag förstår att du känner en oro för att få förlossningsdeppression igen men de behöver absolut inte bli så. Nu vet du ju från sist vilka signaler du ska tänka på. Jag valde att bara skaffa ett barn och han är 12 år idag=)

Jag har varit på första mötet med läkaren redan och nu på söndag ska jag träffa psykologen. Lite konstigt att träffas på en söndag tänker jag men de kanske är nåt nytt pga corona.

Hade några träffar med psykolog på ca 1-2 med oftast en vecka mellan. 5 h på samma dag låter väldigt länge? En jäkla massa papper att fylla i själv och/eller med psykologen. Frågor om barndom.

Utreddes lite bredare men mest mot autism antar jag. Fick ad(h)d också :) 

Okej mig ska dom utreda endast autism och då skulle de vara en heldag. Jag kommer va helt slut efteråt.

Okej mig ska dom utreda endast autism och då skulle de vara en heldag. Jag kommer va helt slut efteråt.