Tips för att ta sig igenom dagarna när allt är kaos

Hej din stackare!

Du går igenom en kris och din kropp och hjärna reagerar på detta, det är helt normalt och inget du ska vara rädd för. Det som händer runt omkring dig just nu är något du inte kan kontrollera därför måste du försöka släppa det och inte ha någon kontakt med den andra kvinnan eller din man (jag vet det är skit svårt), ångest är inget farligt men extremt obehagligt och man tror att man håller på att bli galen. Du får tänka att det kommer bli bättre, för det kommer det bli, det har hjälpt mig många gånger. Säg till ångesten att den ska komma och slåss inte mot den så går det över. Du kommer inte dö! Du kommer säkert ligga sömnlös och tankarna kommer vara där, men låt dem vara där och bry dig inte, tankarna kan inte skada dig. Och du kommer kunna sova igen, ut och träna och träffa människor du gillar att vara med, gör en ny start så kommer du repa dig snabbare. Du är en värdefull och bra människa, personerna runt omkring dig är inte bra, det är dem som gör dig sjuk. Allt kommer bli bra. Mvh Linus.

PS. Ge f*n i alkohol vad du än gör, det blir ännu värre annars.

Men om de bara har kontakt är det väl inte säkert att han har gjort något? Kanske är det bara en fantasi han har fått för sig, men inte har tagit något beslut om. Ett omoget flyktförsök från en vardag med småbarn som man själv har satt till världen.

Och det är väl klart att om han vill locka en yngre kvinna kan han inte säga att han inte vill ha fler barn, då är det dött direkt för de flesta. Han ljuger för dig och du ser ju själv att han redan ljuger för henne också (skilsmässan).

Lämna honom med barnen några påskdagar och bo på hotell själv. Fundera på varför du vill eller inte vill ha kvar den här mannen. Räkna in relationen, vad han bidrar med praktiskt, ekonomin, det övriga sociala stödet runtom dig- hur klarar du dig utan honom?

Sen får du agera vidare utifrån det.

Tack för era svar, förlåt för sen återkoppling.

Jag måste ju ha kontakt med min man, vi bor ju tillsammans.

Det är inte alls säkert att de gjort något fysiskt. Han säger att de inte har träffats, men jag litar inte på honom längre...

Hon har inte sagt något om barn, utan det är han som skrivit till henne: " Jag vill ha fler barn, men med dig!" Hon svarade att hon inte ens visste om hon ville ha några.

Då skrev han typ: "Men du kan väl tänka dig att dejta en kille som har barn, visst?"

Och när jag, hans fru, kommit på tal, har han skrivit typ: "Äsch, skit i henne! Det är dig jag vill ha."

Och en massa annat äckel. Detta har pågått i minst ett och ett halvt år!

Att se hur min man och bästa vän sagt så om mig är helt förkrossande. Jag trodde jag kände honom efter alla år! Han står mig närmast av alla, och jag känner mig så lurad.

Jag kan inte åka i väg någonstans, har inte råd med hotell, och eftersom han jobbar på dagarna så kan jag inte lämna barnen med honom.

Jag vet inte vad jag ska göra, ekonomiskt och praktiskt så klarar jag mig knappast utan honom.

Och det viktigaste är att jag vill göra det som är rätt för mina barn.