Äntligen sen mens men supernojig, hjälp!
Varnar för rörigt inlägg. Men snälla läs gärna om ni orkar. Känner mig ensammast i världen och har läst tråd på tråd på tråd om allt som rör detta.
Jag och sambon har försökt aktivt att bli gravida i ca 1 år, vi har precis påbörjat utredning men nu har allt stannat av pga f#cking corona (ursäkta ordvalet). Jag har ätit min 3e omgång Letrozol 2,5 mg pga oregelbunden mens, allt från 18 till 34 dagar. Mensen har blivit regelbunden och ligger nu på exakt 26 dagar. Jag är 37 och sambon 36.
Efter måååånga negativa tester, mycket ångest, gråt och självhat har jag nu äntligen sen mens. Är idag på bim +3 och ingen mens i sikte. Jag har inga av de klassiska symptomen men visst känns det saker. Jag har haft alla symptom ni kan tänka er tidigare när det varit negativt men nu.... jag vågar inte lita på min kropp längre och har ställt in mig på att jag inte är gravid nu heller.
Jag har dock tydliga dragningar i ljumskarna och de känns oavsett om jag sitter, ligger, står eller går. Men det hade jag även en gång före jul, innan jag började med Letrozol men då var det inte alls lika tydligt.
Brösten ömmar men bara jättelite. Normalt är dom superömma innan mens.
Har lätt illamående som kommer och går men det är heller inte ovanligt för att vara mig.
I magen (livmodertrakten) känns det precis som att mensen borde komma när som helst.
Eftersom min mens varit så galet oregelbunden så vågar jag inte lita på enbart det att mensen är sen.
Jag känner mig som ett jäkla missfoster som inte kan bli med barn! Jag vet.. det är vanligare än man tror och med tanke på min ålder så är det väl inte direkt oväntat. Men jag har seriöst börjat hata min kropp! Och hat är ett ord jag nästan aldrig använder. När jag va 17-18 gjorde jag 3 aborter och nu först har jag börjat ångra det nåt kopiöst mycket!
Jag törs inte testa mig, för det känns hela tiden som att mensen är på väg. Jag kollar typ 15 ggr per dag om jag börjat blöda. Känns som att det rinner då och då, men icke! Ingen mens. Brukar va torr som fnöske innan mens men nu är jag ungefär lika fuktig som före ägglossning.
Blir fullkomligt TOKIG på alla symptomlistor! Jag har inga vattninga flytningar, inga synliga ådror på brösten, inga cravings, inga konstiga smaker eller lukter. Har dock slutat dricka kaffe, bara för att jag tappat sugen helt enkelt, det smakar inte gott längre. Men inte direkt äckligt heller, vilket tydligen är ett "krav" enligt dessa förb#nnade listor.
Jag vet att jag låter extremt negativ men det är för att jag håller på ge upp fullständigt... jag vet inte vad jag ska ta mig till! Är jag verkligen den enda i hela världen som känner såhär?