• Anonym (Ensam­)
    Mon 6 Apr 2020 11:53
    1688 visningar
    12 svar
    12
    1688

    Vill inte vara särbo - hjälp

    Hej,
    Jag har ett "problem" som jag behöver rådfråga andra med innan jag tar upp det med min särbo.
    Lång historia kort (så kort det går).

    Vi har varit i ett förhållande i 4,5 år, med barn på vart sitt håll. När vi träffades var mina barn 12 och 10, hans barn var 8 år.
    Allt gick fort då vi trivdes bra ihop allihopa (för fort med facit i hand). Vi flyttade ihop efter 6 månader och allt gick i stort sett bra.
    Efter 2 år föddes vårt gemensamma barn och då började problemen.
    Hans barn (då 10 år) reagerade starkt på detta och började distansera sig och inte vilja vara med mig eller mina barn ensam. Hen ville enbarn vara med pappa och brydde sig väldigt lite om det nya syskonet.
    Det gick så långt att hen vägrade komma hem om jag var där vilket resulterade i att jag när vårt gemensamma barn var 1 år flyttade till en egen lägenhet med vårt barn samt mina barn. Vill poängtera att jag inte behandlat bonusbarnet illa men haft samma regler för alla barn vilket jag nu i efterhand förstår att bonusbarnet inte tyckt om då hen varit ensambarn och tydligen bestämt allt ensam tills vi andra kom in i bilden. (Jag är för att alla skall få ta plats, att det skall vara rättvisa mellan barnen)

    Min numera särbo bor sen dess hos mig varannan vecka, och varannan vecka i sitt hem med sitt barn. Vårt gemensamma barn träffar han alltså bara varannan vecka och mitt bonusbarn träffar bara sitt syskon på jul och födelsedagar. Vi gör inget gemensamt sen jag flyttade ut.
    Tar jag upp detta så blir min särbo arg och tycker att jag skapar bråk. Då min särbo har ett förfärligt humör och saker går sönder kring honom när han blir arg så är jag väldigt selektiv i vad jag tar upp och hur jag gör det.

    Nu till saken, jag vill absolut inte vara särbo. Jag drömmer om familj och hus och hatar att leva ensam. Mitt liv varannan vecka är enbart jag och vår 2,5 åring i en lägenhet jag hatar. Mina stora barn bor ena hos mig varannan helg och den andra kommer lite när det passar då hen flyttat hemifrån för studier. Vi har goda relationer och hittar på saker tillsammans när vi är lediga.   

    Jag älskar min särbo med alla hans sidor men varje måndag när han försvinner till sitt hem så mår jag förfärligt dåligt. Jag är ensam med allt, och känner att han glömmer oss. Ekonomiskt hjälper han inte till alls men jag får dock barnbidraget. Alla kostnader kring vårt barn utöver det barnbidraget täcker står jag för.
    När vi träffades så pratade vi om hus och giftemål och hur vi skulle leva framöver. Nu pratar vi om vad vi skall se på för tv program till kvällen och kanske vad vi skall hitta på till helgen.

    Jag har funderat på att ställa ultimatum, att antingen styr vi mot att bli en familj igen och flytta ihop eller separerar helt. Men jag är så rädd för vad jag skall få för svar. Har någon klok något råd? Mitt i allt detta sitter en 2,5 åring som jag bara önskar en trygg uppväxt för och jag vet inte hur jag skall sortera i alla känslor.

  • Svar på tråden Vill inte vara särbo - hjälp
  • Mon 6 Apr 2020 11:57
    #1

    Ett kort svar: En partner med aggressionsproblem känns som alltför riskabel att leva med, så i det här fallet undrar jag om inte en separation vore det bästa, trots gemensamt barn. 

  • Mon 6 Apr 2020 12:24
    #2

    Låter som om har stora problem när saker går sönder när han blir arg.. Tror tyvärr det är en tidsfråga innan han brukar fysiskt våld mot dig. Ett gott råd är att lämna förhållandet innan du själv råkar illa ut.

    Steget från att ge sig på döda ting till att ge sig på levande ting är inte långt.

  • Anonym (ooo)
    Mon 6 Apr 2020 14:00
    #3

    Skulle aldrig vilja bo ihop med någon med så förfärligt humör! Inte en chans, hur du vågade skaffa barn med honom är en gåta. 

    Mitt svar är att ni ska göra slut. 

  • Mon 6 Apr 2020 15:54
    #4

    Han har ett hemskt humör och är våldsam, han låter en 10 åring styra hur han bor, han försörjer inte ert gemensamma barn och han ser inte till att halvsyskonen får en normal relation - vilket kap! INTE! Dumpa!

  • Anonym (Micke­)
    Mon 6 Apr 2020 16:07
    #5

    Så " boven i dramat" är en nu 12-13 åring ?

  • Anonym (Nä inte ett barn..­)
    Mon 6 Apr 2020 16:16
    #6

    Nej, det är inte en 12-13 åring som är boven i dramat.

    Det är en tveksamt vuxen man som har gränsdragningsproblem. Både för sig själv och sitt barn.

  • Anonym (Hedvi­g)
    Mon 6 Apr 2020 16:26
    #7

    Jag skulle hålla mig som särbo, alternativt separera, om han inte får bukt med sitt humör. Finns få saker som är så oattraktiva som en vuxen person som måste förstöra saker när hen blir arg. Dessutom är det inte rätt för ert barn att behöva växa upp med en pappa som inte kan kontrollera sig. I ditt fall skulle jag även vara orolig att han kanske råkar skada dig eller någon av barnen om han fortsätter sådär. Det måste inte vara medvetet, men någon som har sönder prylar kan lätt råka göra illa andra i sina utbrott.

    Sen skulle jag se till att han börjar betala för sitt barn. Torde ju vara relativt enkelt om ni fortfarande bryr er om varandra? Varför ska han inte försörja sitt yngsta barn, liksom?

  • Anonym (Prisc­illa)
    Tue 7 Apr 2020 08:34
    #8

    TS, jag tänker att du ger din 2,5åring en trygg uppväxt genom att alltid finnas där för hen, så ge dig själv cred för det!

    Du skriver att ni var väldigt snabba in i förhållandet och med att bo tillsammans osv. När verkligheten hann ifatt din (nu)särbo insåg han tydligen att han inte får livet att funka på det sätt som ni försökte forcera fram. Om du ställer ultimatum tänker jag att du behöver vara beredd på att ta konsekvensen av att han kan säga nej till det du sätter upp som måsten för att förhållandet skall funka. Är det bättre att leva vv liv med din lilla än att göra det med din partner?

    Däremot bör han ju dela ert barns kostnader! Bidrar han inte alls (handlar osv) iaf de veckor ni bor ihop?

  • Anonym (Ensam­) Trådstartaren
    Tue 7 Apr 2020 10:57
    #9

    Tusen tack för era svar!
    Var inte helt beredd på att fokus kunde hamna på hans aggressivitet, även om jag förstår era reaktioner. Det är sidor hos honom som jag inte vågat ta upp med så många ( då mina närmaste ogillar honom för det dom redan vet).
    Vill tillägga att han visat de siderna mycket mer sällan sen jag flyttat för mig själv men det kan också hänga ihop med att jag inte tar upp någonting längre.. Ekonomin gjorde hans senaste raseriutbrott då han anser att han inte skall betala för något som han inte är med och bestämmer (tex om jag köper vinteroverall). Så har involverat honom i de senaste köpen där han fått se på förhand hur/vad jag tänkt och fått lämna åsikt i hopp om att han vill bidra med lite, men inga pengar har kommit :/  Något underhåll får jag inte heller då vi inte är separerade utan särbos.
    Och som en av er frågade om han köper något på "våra veckor" så handlar han in lite mat till middagen så där bidrar han. Men vi är aldrig hos honom (har varit där 1 gång sen jag flyttade ut) och alla förbrukningsvaror är sånt som jag köpt in. Vet inte om det är något man kan "kräva" att han skall betala? Känner mig väldigt girig men han tjänar mer än mig och äter/förbrukar betydligt mer än mig..
    Förstår väl innerst inne vad alla tycker om vår situation, och kan inte ta upp detta med någon närstående då i princip alla tycker att jag skall lämna, men det är otroligt svårt när man älskar någon. Men detta äter upp mig och jag mår mer och mer dåligt då livet står på paus.
    Och som Pricilla här uppe skrev, är det bättre med vv med vår lilla än min partner. Och det är just det som är otroligt tungt.. Inte bara behöva lämna den man älskar utan också bli av med sitt barn 50 % för att man tänker egoistiskt och vill mer i livet. Alternativet är att bita ihop, leva vidare såhär tills barnet är stort.
    Min särbo har sagt att om vi går isär så skall han ha vårt barn 50% (vilket jag såklart förstår) men han är nästan aldrig ensam med vårt barn och jag tar det mer som hot än något han faktiskt önskar, och det skrämmer mig.

  • Anonym (Hedvi­g)
    Tue 7 Apr 2020 11:47
    #10
    Anonym (Ensam) skrev 2020-04-07 10:57:08 följande:

    Tusen tack för era svar!
    Var inte helt beredd på att fokus kunde hamna på hans aggressivitet, även om jag förstår era reaktioner. Det är sidor hos honom som jag inte vågat ta upp med så många ( då mina närmaste ogillar honom för det dom redan vet).

    Vill tillägga att han visat de siderna mycket mer sällan sen jag flyttat för mig själv men det kan också hänga ihop med att jag inte tar upp någonting längre.. Ekonomin gjorde hans senaste raseriutbrott då han anser att han inte skall betala för något som han inte är med och bestämmer (tex om jag köper vinteroverall). Så har involverat honom i de senaste köpen där han fått se på förhand hur/vad jag tänkt och fått lämna åsikt i hopp om att han vill bidra med lite, men inga pengar har kommit :/  Något underhåll får jag inte heller då vi inte är separerade utan särbos.

    Och som en av er frågade om han köper något på "våra veckor" så handlar han in lite mat till middagen så där bidrar han. Men vi är aldrig hos honom (har varit där 1 gång sen jag flyttade ut) och alla förbrukningsvaror är sånt som jag köpt in. Vet inte om det är något man kan "kräva" att han skall betala? Känner mig väldigt girig men han tjänar mer än mig och äter/förbrukar betydligt mer än mig..

    Förstår väl innerst inne vad alla tycker om vår situation, och kan inte ta upp detta med någon närstående då i princip alla tycker att jag skall lämna, men det är otroligt svårt när man älskar någon. Men detta äter upp mig och jag mår mer och mer dåligt då livet står på paus.

    Och som Pricilla här uppe skrev, är det bättre med vv med vår lilla än min partner. Och det är just det som är otroligt tungt.. Inte bara behöva lämna den man älskar utan också bli av med sitt barn 50 % för att man tänker egoistiskt och vill mer i livet. Alternativet är att bita ihop, leva vidare såhär tills barnet är stort.

    Min särbo har sagt att om vi går isär så skall han ha vårt barn 50% (vilket jag såklart förstår) men han är nästan aldrig ensam med vårt barn och jag tar det mer som hot än något han faktiskt önskar, och det skrämmer mig.


    Klart han ska bidra ekonomiskt..? Både för det han själv använder men även för ert barn. Det är väl inte ett dugg girigt att tycka att en pappa ska hjälpa till med försörjningen av sitt eget barn? Om han vill vara med och bestämma om t.ex. vinteroverall, skulle du kunna låta honom köpa vissa såna saker? Inte bara bidra med åsikter, utan faktiskt åka och köpa varan? Skulle han göra det? 

    Har FK sagt att du inte kan få underhåll då ni inte är separerade utan bara särbos?

    Förstår att det inte är så lätt att bara lämna relationen, men om alla dina närstående ogillar honom samt att han redan "hotar" att vara jävlig vid en eventuell separation måste väl även du se alla varningsflaggor kring den här mannen? 
  • Anonym (Prisc­illa)
    Tue 7 Apr 2020 11:58
    #11
    Anonym (Ensam) skrev 2020-04-07 10:57:08 följande:

    Tusen tack för era svar!

    Var inte helt beredd på att fokus kunde hamna på hans aggressivitet, även om jag förstår era reaktioner. Det är sidor hos honom som jag inte vågat ta upp med så många ( då mina närmaste ogillar honom för det dom redan vet).

    Vill tillägga att han visat de siderna mycket mer sällan sen jag flyttat för mig själv men det kan också hänga ihop med att jag inte tar upp någonting längre.. Ekonomin gjorde hans senaste raseriutbrott då han anser att han inte skall betala för något som han inte är med och bestämmer (tex om jag köper vinteroverall). Så har involverat honom i de senaste köpen där han fått se på förhand hur/vad jag tänkt och fått lämna åsikt i hopp om att han vill bidra med lite, men inga pengar har kommit :/  Något underhåll får jag inte heller då vi inte är separerade utan särbos.

    Och som en av er frågade om han köper något på "våra veckor" så handlar han in lite mat till middagen så där bidrar han. Men vi är aldrig hos honom (har varit där 1 gång sen jag flyttade ut) och alla förbrukningsvaror är sånt som jag köpt in. Vet inte om det är något man kan "kräva" att han skall betala? Känner mig väldigt girig men han tjänar mer än mig och äter/förbrukar betydligt mer än mig..

    Förstår väl innerst inne vad alla tycker om vår situation, och kan inte ta upp detta med någon närstående då i princip alla tycker att jag skall lämna, men det är otroligt svårt när man älskar någon. Men detta äter upp mig och jag mår mer och mer dåligt då livet står på paus.

    Och som Pricilla här uppe skrev, är det bättre med vv med vår lilla än min partner. Och det är just det som är otroligt tungt.. Inte bara behöva lämna den man älskar utan också bli av med sitt barn 50 % för att man tänker egoistiskt och vill mer i livet. Alternativet är att bita ihop, leva vidare såhär tills barnet är stort.

    Min särbo har sagt att om vi går isär så skall han ha vårt barn 50% (vilket jag såklart förstår) men han är nästan aldrig ensam med vårt barn och jag tar det mer som hot än något han faktiskt önskar, och det skrämmer mig.


    Föreslå ett gemensamt konto för barnens kostnader där ni båda sätter in pengar. För bok över utläggen du gör för er lilla och se till att de betalas av det gemensamma. Eftersom han bara bor med er på halvtid är det ju rimligt att han tar mer ansvar för ert gemensamma den vecka han bor med er. Att han är med och betalar för mat och förbrukningsvaror under gemensamma veckan tycker jag också att du skall kräva. Alternativt att du köper in förbrukningsvaror och att han står för all mat den vecka ni bor ihop (då får han ju också kontroll över vad pengarna går till som verkar vara viktigt för honom).

    Så hans plan om ni skulle separera är alltså att ha barnen varannan vecka då? Eftersom han inte vill utsätta äldsta för att anpassa sig och dela?

    Tja, jag tror ju att det är rätt lösa skott han skjuter med där -det är hans sätt att få behålla det han har nu och tycker fungerar.
  • Anonym (Ja)
    Tue 7 Apr 2020 12:42
    #12
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-04-06 15:54:19 följande:

    Han har ett hemskt humör och är våldsam, han låter en 10 åring styra hur han bor, han försörjer inte ert gemensamma barn och han ser inte till att halvsyskonen får en normal relation - vilket kap! INTE! Dumpa!


    Kan bara hålla med..
    Anonym (Priscilla) skrev 2020-04-07 11:58:28 följande:
    Tja, jag tror ju att det är rätt lösa skott han skjuter med där -det är hans sätt att få behålla det han har nu och tycker fungerar.
    Ja. Det svåra för Ts är väl att acceptera detta tyvärr o att sluta låta sig förtryckas s a s, men det är kanske svårt när man vant sig vid att göra det.
Svar på tråden Vill inte vara särbo - hjälp