Hur acceptera ett liv utan sex?

Brukade gilla sex innan förlossningen och känner en viss sorg över att aldrig kunna njuta av det igen. 9 månader har gått och känns fortfarande som om man skulle kunna rulla in en lastbil i mumindalen. Har även fått kommentarer om att det inte känns så mycket, så det är inte bara i mitt huvud. Är liksom helt öppet, ser skitfult ut och har dessutom hemorrojder som aldrig kommer försvinna. Är numera ensamstående och mitt ex har redan gått vidare. Har alltid tänkt att skaffa en kk om jag nånsin skulle bli singel igen, men kommer ju aldrig hända eftersom jag känner mej äcklig och självkänslan är på bottens botten när det kommer till sex. Så måste hitta ett sätt att acceptera ett liv utan.

Brukar väl gå att operera har för mig att dom pratade om det på något avsnitt av kropp och själ i P1 du kan leta bland gamla avsnitt där. Tror att olika regioner var olika när det gällde att ge hjälp. Men sen man klarar sig utan sex. Har själv aldrig haft någon att ha sex med så jag försöker fokusera på annat. Träning fungerar rätt bra tex.

Kvinnor likt dig som fött barn blir bara vackrare. Ditt ex var en ynkrygg.

Önskar jag också kunde se det hos mej själv, men det känns bara som något man säger till mammor för att de inte ska bryta ihop.