Anonym (Hanna) skrev 2020-04-20 18:16:36 följande:
Har svårt för personer som kallar sina husdjur för sina "barn". Nej, det är inte ditt barn, det är ett husdjur som förhoppningsvis dör långt före barnen. För mig är kärleken till mitt barn långt mycket starkare än det varit till någon av våra katter.
Min hund är ju min dotter. Har inga andra barn och jag tar hand om henne som om hon vore mitt riktiga barn. Får jag en människodotter så tar jag hand om den som min dotter. Enda skillnaden mellan dom är ju att de har olika former av behov till en början. Har själv svårt för människor som anser djuret endast vara ett husdjur, då det är människan som har tvingat bort djuren ifrån deras riktiga natur och frihet.
Men med din syn så måste du ha svårt för när en förälder har adopterat ett barn och kallar det för sitt barn också då?
Hundar är ju flockdjur. Hade du förlorat /tappat bort ditt barn och aldrig kunnat finna den igen så hade du nog önskat att någon hade tagit hand om den som sitt barn i värsta fall. Eller?
Sen har det väl med uppväxt att göra alt. den som funnits där under tuffa tider och/eller som någon tidigare skrev att det kanske har med anknytningsproblem. Kanske man mesta dels har råkat ut för dåliga människor medans djur faktiskt inte är dåliga och därför kan då vara lättare att ta till sig och värna om och älska.. än andra människor.