Älska sin hund lika mycket som sitt barn?

Men spelar det någon roll? Varför hålla på att göra en grej av att rangordna de man älskar..?

Det är hennes uppfattning och sanning just nu. Den dagen hon får barn kanske hon ändrar uppfattning, eller inte.

Tänker du vara vännen som försöker övertala henne att hon har fel, och säger "vad var det jag sa?" om hon ändrar sig?

Eller tänker du vara vännen som respekterar hennes uppfattning som bygger på att hon älskar sin hund otroligt mycket, vare sig den består eller förändras?

Jag tycker inte att man kan mäta kärlek.

Jag älskar mina husdjur som om de vore mina biologiska barn. Jag vill inte ha barn, det räcker med mina syskonbarn. Jag jämför inte kärleken mellan mina ungar (djur) och mina syskonbarn, det är helt onödigt. Jag älskar dem obegränsat, allt annat kvittar.

Det är svårt att mäta kärlek! Jag är ofrivilligt barnlös men älskar min hund jättehögt. Jag älskar båda mina bröder på olika sätt men det betyder inte att jag älskar den ena mer än den andra. Bror 1 är 2 år yngre än mig, nästan jämngammal. Vi har växt upp ihop och ligger i samma fas i livet.  Självklart älskar jag honom. Bror 2 är 13 år yngre. Han kommer alltid att vara en liten plutt och jag har moderskänslor för honom. Jag har bytt blöjor på honom och har varit delaktig i hans uppfostran. Jag älskar Bror 1 lika mycket men på ett helt annat sätt. 

Vill du gifta dej med mej?

Haha visst! xD Men du måste kunna laga god mat ^^ och vilja rasta min hund när jag jobbar ^^

Tänker att man är nog inte frisk om man älskar sitt husdjur lika mycket som sin partner och barn. Det låter bara sjukt, i mina öron. Självklart bör man älska sin partner mer än vad man älskar sitt husdjur och definitivt mer än sitt barn! Hade dumpat min kille om vi hade haft en hund och han sa att han älskade den mer än mig. Låter helt galet. Och kärleken man känner för sitt barn.... inget kan mäta sig med det. Inget.

Hon kommer fatta först när hon får en kille och barn.

Inga problem ?

Tycker att människan är rätt sjuk. Djur och barn är åtminstone oskyldiga, vilket de flesta vuxna verkligen inte är. O barn och djur gör det som faller naturligt inom för som medans den vuxna människan är alltför ofta en egoist, löngnare och göra allt för att skydda sig själv som egen person och skiter i om andra får sina tår överkörda. Tycker heller inte att det är någon större skillnad på liv som liv oavsett form. Men visst, barnet är ju speciellt, men det är ju hunden/djuren också!

Dejtade en hund-tjej ett tag - aldrig mer!!
De är fan rent creepy alltså.
Lät jycken stå vid sängen och flåsa när vi knullade och behandlade hundfan som en bebis. 
Tjejer med grava djurproblem går fetbort!!!! 
Jag älskar djur men sätter alltid en mänsklig relation först.
Plockar ju inte varm människobajs i en påse liksom....