Älska sin hund lika mycket som sitt barn?

Ha ha återigen gav du ett flummigt svar. Och återigen använde du att jag inte har barn som ett argument. Men det argumentet håller inte för skulle det göra det då diskvalificerar du i princip all forskning om beteende, känslor, hjärnan och psykologi. För det mesta av den forskningen har gjorts av människor som själva inte upplevt det dom forskat om eller haft teorier om. Sen handlar det inte om statsbegravningar när det gäller historiska tecken. Det är andras saker. Tex utsagor från människor från förr där man kan se hur dom kände. Man kan se på arkeologiska fynd. När det gäller hundar kan man se hur vi har påverkat varandra så mycket att våra hjärnor till och med förändrats tack vare vårat nära förhållande. Sen när det gäller nutid då finns det forskning som visar att människor ofta har en sån nära relation till sin hund. Det finns även gott om människor med barn som själva säger att dom har en sån nära relation så jag behöver inte själv upplevt att fått ett barn för att veta att man kan älska ett djur lika mycket. 

Sen vet vi att i princip alla andra djur kan knyta an över artgränsen vi är inte speciellt annorlunda framförallt så vore det konstigt om vi vore mindre utvecklade känslomässigt än andra djur. 

Sen dina teorier om att det skulle vara speciellt band till barnen eftersom barnens kärlek ändras när dom får barn. Eller som du skrev tidigare att det skulle vara speciellt för att dom skulle lära sig köra bil eller flytta hemifrån. Ursäkta med det är dravel. Om det är det som gör att du inte kan älska din hund lika mycket då har du problem. För dels innebär det att om du tex fått ett handikappat barn då hade du inte kunnat ha lika mycket känslor för det heller eftersom det skulle kanske inte heller kunna flytta, bilda familj eller köra bil. Men sen har även en hund en sån utveckling men på en hunds sätt.

Sen att du älskar din hund mindre än vad dom personer som älskar sin hund lika mycket som sina barn är ett rimligt antagande. För det är mer troligt att dom älskar sina barn lika mycket som du älskar dina barn än att dom skulle älska sina barn mindre. Sen det du skriver om dimensioner m.m det kan ju vara så att det är du som inte upplevt dimensionen att komma ett djur väldigt nära. Sen tror jag att våran syn skiljer sig så mycket beror på att vi har väldigt olika syn på djur. Men även hur öppna vi är för att känna för andra.

Fast handlingar bevisar egentligen ingenting. För tex skulle du ha så dåligt med pengar så att det inte räckte till mat då skulle du behöva söka stöd för det oavsett. Och det är lättare att fixa mat till hunden så det skulle vara det minsta problemet. Skulle det börja brinna då räddar man alla tills det är omöjligt att rädda fler. Man tar ut alla man kommer åt. Det är sällan det blir ett val mellan ett barn eller en hund. Man tar barnen och sen knuffar ut hunden. Och jag skulle försöka rädda alla levande varelser. Sen visst skulle ett barn bli allergiskt då skulle man behöva fixa ett nytt hem till hunden men det betyder inte att man inte älskar den. Jag skulle tex ha flera släktingar som skulle kunna ta hand om den, Så att jag vet att den får det bra och jag kan träffa den. Och om du tex skulle få ett barn med något neurologiskt problem som innebar att det tex kunde göra saker som riskerade dom andra. Tex att det skulle bli våldsamt. Då skulle du bli tvungen kanske att sätta det på ett specialboende för dess och dom andras säkerhet. Men det innebär inte att du skulle älska det barnet mindre. 

Det handlar egentligen inte om prioriteringar utan mer om känslor. Och jag kan inte säga vad jag själv skulle känna eftersom jag inte har barn. Men däremot tror jag att det är fullt möjligt att känna lika mycket för en hund som för ett barn. Många som har barn känner också så. Människor kan knyta väldigt nära band. Men det betyder inte att man behandlar hunden och barnen lika. Man behandlar barnen på ett sätt som är bäst för ett barn och hunden på ett sätt som är bäst för en hund. Men man kan känna lika mycket för båda. Så det handlar inte om att man skulle prioritera hunden före barnen tex. Men man kan känna starkt för hunden. Och hunden gör ju det. Jag tror som sagt var att det handlar om hur man ser på djur.

Det var inte specificerat till Sverige (inte alla länder har socialbidrag) utan en hypotetisk fall om pengarna inte räckte till och jag var tvungen att prioritera. Skulle mina pengar ta slut och ingen hjälpte mig så skulle jag prioritera barnen. Jag skulle göra allt för att föda mina barn. Är helt säker på att jag skulle prostituera mig och stjäla om mina barn var hungriga. Ingenting jag någonsin skulle göra för en hund.

Skulle jag vara i en sån situation som du beskriver då hade jag endera fixat mat till alla. Kan man fixa åt barnen kan man även fixa till hunden. Faktum är att det är lättare att fixa till hunden eftersom den klarar äta mer saker än vad barnen klarar. Sen skulle det vara riktig kris då hade jag tagit alla till naturen där finns det obegränsat med resurser. Men återigen hur mycket man älskar någon handlar inte om hur man prioriterar i vissa situationer utan om känslor. Sen kan man se det så här. Hunden kan mycket väl vara den som räddar ditt och dina barns liv. Den gör det utan någon tanke eftersom den skulle se er som familj. Finns så många som har sin hund att tacka för att deras barn lever. 

Du är verkligen barnslig är du säker på att du är vuxen eftersom du hela tiden måste använda en sådan där attityd istället för argument. Sen varför hakar du upp dig på ordet "kan" vilket ord skulle du vilja att jag använde istället? "Vill" eller något annat, Menar du att du väljer dina känslor? Visst till viss del kan man påverka sina känslor genom att arbeta med sin syn på saker. Tex minskar man sina fördomar så kan man gå från att ogilla människor av en viss etnicitet till att kunna älska någon av den. Så visst till viss del påverkar man sina känslor men inte så som du verkar tycka. Därför är "kan" ett helt rätt ord att använda för du kan ju inte uppenbarligen inte älska din hund eller någon annan lika mycket som dina biologiska barn. Däremot är det inte säkert att det är fast i sten du kan säkert få en annan syn och andra känslor men med ditt synsätt nu så kan du inte älska din hund eller någon annan lika mycket. Om du tycker ordet "kan" är fel då får du gärna argumentera för varför och att du inte lyckas med det gör inte att du verkar bildad.

Du får högst troligt byta ut kattbeståndet under tiden, och då blir det nya individer. Hur kan du veta att du kommer att älska alla olika katter lika högt?

Har inte katter personligheter?

Skulle du hellre välja bort din dotter än dina katter?

Jag har älskat alla mina fyra hundar oerhört, obeskrivligt mycket. Men jag kan inte jömföra den kärleken med den jag känner för mina barn. OCh vet du vad ett av mina barn är utflugen... och tänka sig, jag älskar honom precis lika mycket ändå!

Jag har lite svårt för det där med att jämföra kärlek för olika individer/djur/människor. För mig är varje kärlek unik.

Kärlek inom ett förhållande ligger på en lägre nivå än dessa två ovan. För mig.

Det är ju du som tjafsat om att jag använt ordet kan och nu börjar du plötsligt ändra dig och verkar tycka att man kan använda kan. Du får bestämma dig. Sen är det komiskt att du återigen visar att du inte kan läsförståelse. Det är ju därför jag måste skriva så långt och försöka förklara som för ett barn för dig. För du förstår ju inte vad man skriver. Jag skrev inte att "du" hade problem med etniciteter. Jag tog upp ett ex att en person som inte gillar en etnicitet kan ändra sig och få bort sina fördomar och då älska en med den etniciteten. Dvs jag skrev inget om dig utan det var ett ex på att man kan ändras. Så att du nu inte kan älska dina hundar lika mycket som dina barn innebär inte att du aldrig kommer att göra det. För även du kan ändras. Dock är det inte troligt men det kan ske. Du verkar dock vara väldigt fördomsfull och ha en nedsättande syn så det är inte troligt.