Anonym (Hm) skrev 2020-04-19 17:10:26 följande:
Jag har en kompis som inte har några barn än, men som vill ha det i framtiden. Däremot har hon en hund, som hon älskar otroligt mycket.
Hon säger att den dagen hon får barn så kommer hon älska hunden exakt lika mycket som sitt barn. Hon säger även att hon kommer älska sin framtida kille lika mycket och det kan jag förstå, men hunden?
Jag har själv hund och barn, även sambo. Mitt barn och min sambo älskar jag såklart mest, men mitt barn allra mest. Självklart älskar jag även vår hund, men i min värld kan jag inte älska någon mer än vårt barn. Min sambo resonerar likadant.
Hur tänker ni?
Vi hade hund när barnen kom. Han var precis lika älskad före som efter barnen. Min kärlek räcker till alla. Kärleken till hunden, barnen och sambon är inte jämförbar. Det är olika sorters kärlek.
Av kärlek till hunden så fick han sedermera flytta hem till min mamma där han levde sina sista år i livet (han var 11 år när barnen kom). Han vaktade barnen (inte på ett dåligt sätt men "nån var ju tvungen att vara vaken och ha koll på dem när alla andra sov"-sättet) så därför fick han flytta hem till min mamma. Första veckan hos mamma sov han mest hela tiden.
När vi träffades efter hans flytt så var kärleken till honom kvar på precis samma sätt som innan, samt glädjen av att se hur mycket bättre han mådde.
Så, för mig är det tre helt olika sorters kärlek som har till djuren/barnen/sambon.