Frun kan ej hjälpa till alls hemma

Det är väl i grunden en läkare som sjukskriver en person.

Underlaget baserad på den sjukes beskrivning till stor del tror jag. Svårt att mäta på något sätt.

Sen är det inte så att man måste vara 0 eller 100% sjukskriven utan det verkar som att det blir kanske 50-75. Där kanske 50% är lämpligare baserat på att man ej orkar spendera så mycket tid med barnet annars.

Nej det är läkaren som skriver intyget och Fk som godkänner sjukpenningen, om de tycker att det är korrekt.

Det är väl i grunden en läkare som sjukskriver en person.

Underlaget baserad på den sjukes beskrivning till stor del tror jag. Svårt att mäta på något sätt.

Sen är det inte så att man måste vara 0 eller 100% sjukskriven utan det verkar som att det blir kanske 50-75. Där kanske 50% är lämpligare baserat på att man ej orkar spendera så mycket tid med barnet annars.

Det är ändå rätt enkelt TS.

Din fru har tyvärr råkat ut för "värsta" sortens graviditet! Du verkar inte helt ha förstått kanske, det är svårt att sätta sig in i så klart. Men som någon skrev ovan: Om du tänker dig att du har magsjuka och kräks, blir helt orkeslös, kan knappt äta, mår hemskt i hela kroppen så det enda du orkar är att ligga på soffan - och det är så här  i flera månader -Vad tycker du är rimligt att du då skulle orka av att städa och ta hand om ett hem? 

Troligen inget. 

Att det kanske är lite tufft för dig att jobba, ta hand om barnet och hemmet - ja, det kan jag också förstå men just nu är det så det är. Din fru kan inte. Däremot kan du försöka hitta hjälp utifrån. Alla familjer kan behöva avläsning emellanåt. Barnvakt kanske, eller städhjälp, man kan använda sig av mattjänster som har leverans så du slipper åka och handla osv. 

Tack för ett vettigt svar. Mår folk på riktigt bättre av att vara på jobbet än med sitt barn? Ok, säkert fler jag trodde då. Förstår att om man redan är en del med sitt barn att jobb känns lockande men om man inte kan vara med sitt barn alls så känns det konstigt att i den situationen prioritera jobb eller?

Min situation är det enda som går att påverka i princip. Givetvis fattar jag hur jobbigt det måste vara att vara illamående och jag gör allt för att minimera det. Men jag tycker bara att om man nu har någon energi öht så kanske man bör lägga den på barnet? Hon har inte riktigt funderat klart på vad hon vill.

Det beror helt på den ekonomiska situationen. Om ni klarar er på en lön (dvs din) så spelar det ju ingen roll vad hon väljer att göra av sin tid, så länge båda känner att fördelning av det gemensamma hemarbetet är bra. Det förutsätter så klart att hon är frisk/pigg, hur man fördelar ansvar för barn osv.

Ja vad är ditt svar själv på den frågan? För jag förutsätter ju med det resonemanget att du själv då prioriterar ditt barn före ditt jobb och därmed jobbar deltid eller valt ett jobb som är mer förenligt med familjelivet? Eller?

Huruvida din fru kommer jobba eller inte beror ju på sjukskrivningen. Bedöms hon inte längre som sjuk så kan hon inte välja bort jobbet. Det är att arbetsvägra.

Du beskriver nästan hennes jobb som oväsentligt och jämför det med en hobby pga av er ekonomi. Det är ganska respektlös att lägga en sådan värdering på en Anna människas atbetsval. Lönenivån har ingenting med arbetsstolthet att göra. Vill hon arbeta (trots att hon inte behöver) så gör hon ju det för att uppfylla ett syfte och vara i ett sammanhang. Så himla fantastiskt är det inte att tuffa runt med dammsugarn och dammvippan alla dagar i veckan och enbart ha social stimulans av ett litet barn. Du verkar ju själv tycka detta är ganska jobbigt just nu så varför tror du din fru skulle gilla att ha det sp konstant?

Då får väl du också gå ner i tid om ni har det så bra ställt så att ni båda med en 50 % anställning kan lägga allt krut på familjen? Det är väl en bättre lösning?

Och nej, om du inte haft en magsjuka eller matförgiftning som hålla i sig konstant i månader så kan du omöjligen förstå det din fru går igenom just nu eller den trötthet som finns i en kropp som 24 timmar om dygnet alla dagar i 9 månaders tid bygger en människa. Sen att den kroppen samtidigt förväntas sköta jobb, hem och barn precis som om den inte hade varit gravid är faktisk en helt befängd syn vi har i samhället.

Graviditeten vara 9 månader. Håll ut. Det är tidsbegränsat. Din fru lider inte av kronisk remautism, hon kommer komma tillbaka. Ni kommer kunna dela upp uppgifterna. Och när det känns som jobbigast för dig, tänk då på hur ensamstående med fler barn har det i sitt liv. Det kan ge perspektiv på tillvaron.

Hej!

Jag skulle vilja bolla en sak med er, har svårt att veta vad som är "rätt" och hur jag ska hantera min situation.

Min fru är gravid och just nu sjukskriven på heltid i några veckor pga graviditetsillamående. Vi har en dotter på snart 1år som är väldigt aktiv och klättrar på allt och behöver mycket tillsyn och uppmärksamhet. Min fru kräks de flesta nätter och behöver ligga på soffan i princip hela dagarna. Förra graviditeten varade illamåendet, om än inte lika allvarligt mot slutet, under hela graviteten. Jag vill stötta henne genom detta men just nu känns det tufft att göra allt hemma i hushållet och vara den enda som är med vårt barn i princip. 

Mitt dilemma är att snart när skjukskrivningen tar slut så var planen att hon ska börja jobba 50%-75% men i mitt huvud är det orimligt att börja jobba och lägga all sin kvarvarande energi på detta (inget skrivbordsjobb direkt) när man inte kan stötta upp hemma? Det känns som att familjen borde gå i första hand här? Det känns som en lång uppförsbacke att sköta allt på egen hand under hela graviditeten även om vi kan få en del stöd från föräldrar. 

Hur hade ni tänkt? Jag vill instinktivt pusha för att så länge man inte kan vara någorlunda behjälplig i hemmet så bör man inte jobba? Många tycker ju att jobbet kan vara en avkoppling från familjelivet till och med. Säkert positivt för henne men inte för mig direkt. 

Ja jag vet att många klarar ännu mer än detta på egen hand och jag vet att man inte kan förvänta sig att det ska vara lätt att ha barn, men förstår ni hur jag tänker?

Mvh KG