Leva med livslång sorg och besvikelse- uppskatta det man har?

Håller med här. Du måste sluta älta. Du kan inte få en flicka. Det finns inget du kan göra åt det. Lägg din energi på att förändra det som går. 

Du måste hitta något som både du och dina söner kan göra tillsammans. Jag tycker att du kan göra ett till försök med att intressera dig för det som de gör. Följ med, ställ frågor, heja på, var nyfiken. Om det absolut inte är intressant, så hitta något annat. Just nu är det ju begränsat vad man kan göra. Men för tusan, säg att ni bara ska ta en liten biltur tillsammans. Åk någonstans och köp en glass. Berätta för din familj och dina barn att du vill ha lite egentid med dem var för sig (din man också), och att det är viktigt för dig. Men sluta älta. Bara säg att du vill umgås med dem mer för att du älskar dem. Håller med här också. Det här är en stor del av problemet och bara du kan ändra din inställning. Var har du fått alla de här stereotypa idéerna ifrån? Hur kan du släppa dem?

Jag har en son som är otroligt empatisk och omtänksam. Han spelar fotboll, något jag tyckte var sjukt långtråkigt när han började. Nu är han tonåring och jag har nog sett varenda en av hans matcher. Vi är både mammor och pappor som engagerar oss. Jag har fått många nya vänner genom fotbollen. 

Jag har en mamma som självklart står mig nära och har engagerat sig i sina barnbarn. Både mitt barn och min brors barn. Hon är både farmor och mormor och gör ingen skillnad på barnbarnen så klart. Det blir ju vad du gör det till. 

Dina barn är fortfarande barn, även om de börjar bli stora. De kan inte ta ansvar för den relation som du tycker att ni ska ha. Det är ditt ansvar som förälder.