Leva med livslång sorg och besvikelse- uppskatta det man har?

Sök hjälp TS. Du behöver prata med någon. Kanske din sorg över noll döttrar egentligen är ett uttryck för något annat som du behöver bearbeta?

Jag tror att din besvikelse över dina barn har medfört att ni har en sämre relation än vad ni annars skulle haft. Klart att barnen fått en närmare relation med sin pappa när mamma omedvetet förmedlat att barnen inte duger som de är (dvs de har fötts med snopp).

Sen har du en underlig förväntan om att vara ditt barns kompis, tycker jag. Jag tycker själv att det är stor skillnad på att vara kompis och förälder. Som förälder hänger man med på det barnen vill oavsett om det är ens eget intresse eller ej. För att man vill hjälpa sitt barn att utvecklas och främja sin och barnets relation. Ibland kan det sammanfalla med vad man själv gillar och då blir det extra roligt förstås. Med vänner utövar man sina egna intressen. Jag tycker att det är en felaktig förväntan att barnen ska följa med på förälderns fritidsintressen, att man överhuvudtaget tänker att barnen ska vilja ha gemensam hobby med sin mamma.

Jag har en tonårsson. Han är extremt känslig - tyvärr. Vi pratar mycket om känslor och oro etc etc. Det är en del av hans personlighet, inte en del av hans kön.

Vi har gemensamma intressen så som att vara ute i skogen, tälta mm. Men han har andra intressen som jag egentligen är helt ointresserad av. Jag kan massor om t ex programmering fast jag aldrig skulle ägnat mig åt det själv.