Vad tycker ni om att skaffa barn när man har diagnoser? Är det okej?

Vad har du för diagnoser? Gör stor skillnad på vilka diagnoser det är, om det är t.e.x intellektuell funktionsnedsättning. 

Rent generellt, ja, det är okej att skaffa barn om man har diagnoser.  

Beror ju på vad det är för diagnoser om det är lämpligt eller inte.

Det är ju skillnad på olika diagnoser hur en individ fungerar i samhället så det är ju väldigt individuellt. Du får berätta mer för att man ska kunna ge ett vettigt svar.

Har du jobb?

Boende?

Partner?

Ett bra kontaktnät?

Ovanstående punkter är ju jätteviktiga även för oss utan diagnoser.

Det beror ju på hur bra du fungerar tycker jag. Finns de som har barn som har lss tex. 

Vad är det för diagnoser?

Jag både har själv diagnoser och jobbar med de som har det.

Vad är det för diagnoser du har? Ingen kan ju hindra dig från att bli gravid, det som kan hända är att barnet blir omhändertaget om du inte kan ta hand om det.

Om alla i omgivningen är överens om att du inte borde få barn, finns det nog en anledning till det, tänker jag. Sen är den biologiska driften att få barn stark, men det behöver inte betyda att man borde skaffa barn för det. Man får ju tänka på barnet också och kunna erbjuda det mer än bara ?vill ha?

Jag har en diagnos och har barn. Du kommer inte bli av med dina barn enbart för att du har en diagnos. Det ska till att du missköter dom grovt för att soc ska ta dina barn.

Ja, det stämmer. Men har man diagnoser som gör att man har lss eller behöver annan hjälp i vardagen är det troligt att soc i alla fall blir inblandade inledningsvis. Betyder ju dock inte att de tar barnet.

Kommer du som förälder kunna ge barnet allt det behöver?

Att du vill få barn är inte det som ska avgöra om du ska skaffa barn. Är du trygg och stabil och kan skapa ett lugnt och kärleksfullt hem? Kan du laga mat på regelbundna tider, frukost, lunch, middag, diska och städa både åt dig och åt ett barn? Kan du hålla humöret när en arg ettåring skrikit hela natten, hållit dig vaken och sedan vägrar äta sin välling och välter vällingmuggen över alla dina saker? Kan du hålla tider och lära barnet tydliga rutiner? Kan du vara trygg och lugn när barnet trotsar och utmanar?

Det är sånt som ska avgöra.

Som många säger så beror det ju helt på. Jag själv har en diagnos med vissa besvär som jag själv tycker skulle göra mig mindre lämplig som förälder (blir extremt stressad av höga ljud, depressiv i perioder, svårt med rutiner, dålig impulskontroll, asocial etc.) Men det är ju upp till dig i slutändan, men det är nog bra att vara ärlig mot sig själv. Vilka svårigheter har du och hur skulle de fungera ihop med ett föräldraskap?

Jag har en fd. ingift släkting (autistisk med intelektuell funktionsnedsättning) som dessvärre inte var helt ärlig mot sig själv och där gick det åt fanders, förmågan att vårda ett barn saknades helt enkelt, trots goda intentioner. Så när pappan (utan diagnos) inte var beredd att axla det extra ansvaret gick det som det gick. Ingen av mammans nära släktingar ville ställa upp heller och vi andra bedömdes helt enkelt sakna band till flickan som placerades i fosterhem utanför familjen.

Men med det sagt så finns det massor av människor med olika diagnoser som är bra föräldrar, inte bara utifrån sina förutsättningar, utan bara rakt av bra föräldrar.