Hur kan andra bli gravida så fort, men inte jag :(

Hur många månader tog det för er att få till första plusset? Tyvärr kan det ju ta tid ibland. Om du ser det positiva så kan ni bevisligen blir gravida på egen hand. Nästa gång så hoppas jag att det går hela vägen. Här tog det 9 månaders försök till första plusset, och andra gången tog det 5 månader. Men upp till 1 år är helt normalt.

För oss tog det 12 månader att få pluss. 7 månader är helt normalt och upp till ett år. Har du koll på

Ägglossningen?

För oss tog det 7 mån med första barnet. Första försöket på andra graviditeten (mf) och första försöket på tredje graviditeten.

Jag tror att vi stirrade oss blinda på att ha sex vid ÄL vid första barnet. För gång nr 2 och 3 hade vi sex två dagar innan. Så i efterhand tror jag att man ibland behöver vidga sin vyer lite.

Det blir er tur snart! :)

Vi körde sex varannan dag vid ägglossning. Tog som sagt 12 månader. Helt normalt enligt bm.

Hur ofta har ni haft sex då under dess 7 månader? Är ju inte jättemånga dagar man är fertil. Min man blev tvärtom.. mer sugen under ägglossning. Men 7 månader känns som en evighet jag vet, men det är normalt. Du ver ju att ni kan bli gravida också. Men förstår frustrationen.

Heej hur har det gått för dig?

Åh nej jag beklagar

Vi fick ma i februari 2020 så går in på vårat 8e försök.. vi blev gravida 2 månader efter pillerstopp men nu går det inte alls. Fy fasen vad jobbigt det är ibland

Åh fy<3

Ja jag förstår det! Hoppas verkligen ni får plus snart. Hur gamla är ni?

V 9, 8+2 men fostret var 7+5. Bokade tid för smärta i sidan och då upptäckte dom att fostret precis dött.

Man vet aldrig, det känns ibland som ett lotteri. Blev gravid med sonen på månad 2 efter pillerstopp. Har nu försökt få ett andra barn i 1,5 år utan resultat.

7 månader är inte lång tid, fortsätt kämpa!

Graviditet 1: mf i oktober 2008, plussade rätt fort efter att vi bestämt oss för att försöka få barn. Var i v12 mid mf.

Graviditet 2: plus i början av sommaren 2011. MA i slutet av juli, upptäcktes på KUB-ul. 

Graviditet 3: plus början av mars 2013. Levande barn november 2013.

Vi tog ingen hjälp av sjukvården med utredning etc. Ett tag kände sig sambon mest som avelsmaterial och sexet blev därefter. 

Att ha sex varannan till var tredje dag är vad som rekommenderas när man försöker bli gravid. Då hinner mannen producera ordentligt med spermier och dessa hinner mogna. Så att du oroar dig för att ni har sex för sällan finns det inget fog för. 

Det är inget fel på din kropp. Den har redan bevisat två gånger att du kan bli gravid (detta övertygade min gynekolog mig om när jag var orolig, även om vi inte sökte hjälp för just ofruktsamhet).

Hur långt gången har du varit vid dina missfall? Har det varit "samma" vecka? 

Båda mina små gryn dog runt v9 men första gången dröjde det till v12 innan kroppen reagerade på att liten dött. Andra gången kände jag igen tecknen men hoppet är ju det sista som överger en så det blev på KUB-ul som det upptäcktes att liten dött i v9 (därav att jag gissar att den även gjorde det första gången). 

Även om man säger "sluta oroa dig, lev som vanligt" så vet jag att det är sjukt svårt. Jag kände mig enormt okvinnlig som 1) verkade ha svårt att bli gravid eftersom det dröjde så långt mellan plussen och 2) verkade vara helt oförmögen att behålla en graviditet. Det kommer att ta sig! Och skulle det gå åt skogen igen så är du även då berättigad till utredning. Det räknas som normalt att få två missfall eller att det dröjer upp till ett år innan plusset kommer. Att få tre missfall är precis som att det dröjer 12 månader, ovanligt, och därmed så kan/ska man få en utredning även då.

Lycka till! Försök att inte oroa dig utan leva på som vanligt (ja, det är klyschigt) så ska du se att det går vägen!

Man måste få tillåta sig själv att må skit ibland. Att sen dessutom se "alla andra" med bebisar, magar, vagnar etc gör ju bara att det blir värre. Men det är ok. Och det är därför det ändå är skönt att det finns forum där man kan träffa andra i liknande sits eller sådana som varit i sitsen och bara vräka ur sig frustrationen över att ens kropp "inte fungerar som den ska" (vilket det känns som). Det är ok att känna sig sjukt okvinnlig över att man inte kan göra något "så enkelt" som att tillverka en bebis. 

Men, för att sätta saker i ett litet perspektiv. Det är ungefär bara vart sjätte befruktat ägg som leder till en levande bebis. De allra flesta befruktade ägg vet vi inte ens om eftersom de försvinner ut med mensen. Man får inte ens sen mens eller några symtom. Ibland är det en "försenad mens" på ett par dagar. 

Så skäm bort dig själv, vräk ur dig tex här när du blir frustrerad, och försök att glädjas åt de som fått en bebis (och ja, det är det absolut mest sinnessjukt svåraste att göra!) och fortsätt leva som vanligt. Försök att inte tänka på att det är x antal månader som det inte blivit något på. 

Och den dagen det blir ett plus, och du kommit förbi din magiska gräns på 6-7v (såg att det är där det gått åt skogen för dig), så finns vi här för dig genom oron att det ska gå åt skogen senare denna gång. 

Jag hade jättesvårt att glädjas i min graviditet eftersom mina gryn dog lite senare än dina. Så första milstolpen var ett tidigt vul (privatbokat hos gynekologen jag gick hos), nästa var KUB-ul, sen RUL. Sen var det ju så att vi väntade tvillingar så det blev lite extra ultraljud därför vilket var enormt skönt för en orolig själ.

Och kom ihåg, din MVC-mottagning ska kunna sätta dig i kontakt med en kurator om du känner att du behöver någon professionell att prata med, någon som är van vid oro gällande missfall, graviditet och förlossning.

Nej, männen har svårt att förstå den känslan man får i kroppen när den sviker en med något "så enkelt" som att skapa ett barn. Vår relation höll på att gå åt skogen pga detta efter det andra misslyckandet just pga bristen på kommunikation och förståelse. 

Då är det ändå skönt att ha denna ventilen, där man hittar andra som är eller har varit på samma plats, som har känt samma oro och besvikelse på sin kropp. 

Och, för de allra flesta så blir det ändå levande barn till slut  Även om vägen dit är snårigare än man trodde från början.