20 och oplanerat gravid

Vi har varit tillsammans 4 år och trots att känslorna svalnat tror jag det är något som brukar ske om man varit tillsammans flera år. Relationen är för tillfället stabil och lycklig, tyvärr har det inte alltid varit det. Han har tidigare haft problem med ilska och varit åt det kontrollerande hållet, men efter att han sökt hjälp har de problemen inte funnits på ett ca ett halvår. Det är bra att du tog upp det. Jag tror ekonomi till slut löser sig då vi är två stycken, och särskilt när barnet iallafall är lite äldre. Förra graviditeten var han mycket ambivalent i sina känslor, så det slutade därför med att vi i princip i sista sekund bestämde oss för en abort. Nu är jag bara i v.6 och har därför lite tid på mig att fundera.

Att min första graviditet avbröts var mentalt påfrestande, jag drömde mardrömmar om fostret och hela situationen till och från i flera månader, och kan fortfarande känna det extremt jobbigt att se både barn och barnvagnar. Om det är ett tecken på att jag borde eller inte borde behålla denna graviditet vet jag inte. Då jag dock kände mig pressad och förvirrad den tiden och samtidigt avbröt graviditeten sent kan det ju ha bidragit till "traumat". 

Killen vill precis som mig inte uppleva samma traumatiska situation som vid första aborten/graviditeten. Han stöttar därför mig om jag vill behålla, genom att hoppa av eller ta en paus från skolan. Vi vill båda skaffa barn tillsammans, fast när vi enligt våra originella planer har ekonomin ordnad och fasta jobb mm. Vi båda vet att våra familjer inte kommer stötta oss alls, varken genom kontakt och kärlek eller ekonomi. Jag och killen har planer på att jobba efter gymnasiet, och jag vill fortsätta på högskola, så vi har lika framtidsplaner.

Familjerådgivning är absolut ett bra förslag som jag ska tänka på, tack! Ekonomin är nog den största oron, tillsammans med killens tidigare instabila sida. Jag är vanligtvis idealistisk och lite naiv som person, men jag hoppas att det bästa beslutet snart kan tas, även om det är svårt.