Nu om någonsin är det läge för er båda att andas djupt och tänka långsiktigt. Vad har ni för planer, drömmar och mål i livet. Vad behöver isåfall läggas på is. Har ni båda möjlighet att jobba ? Finns chansen att ni får något som helst stöd av omgivningen eller är det helt kört med den biten ? Barnomsorgen är god och det finns bidrag att få men räkna med att det kommer bli svintufft om eran privatekonomi inte är särskilt bra förberedd för ett barn. Barnet kostar mera än vad kalkyler och uträkningar visar. Och man får helt krasst sätta HELA livet på paus i några år och acceptera att man är väldigt begränsad även när det gäller att umgås med vänner t.ex

Många har redan skrivit bra tips och råd. Att kontakta en psykolog eller kurator för samtal som kan vägleda er och hjälpa er att vrida och vända på alla stenar låter som en klok idé.

Jag blev Pappa när jag var 18 och gick på gymnasiet. Omständigheterna var dock annorlunda. Jag och min äldsta dotters Mamma var bara KK och såg på inget sätt en framtid tillsammans och definitivt inte med barn, så jag ska inte jämföra med er situation. Vi hade dock turen att få stöd av båda våra familjer. Annars vet jag ärligt talat inte hur det skulle ha gått..... men kontakta en terapeut för samtal på 3 och vrid och vänd på alla stenar innan ni landar i att behålla eller göra abort är det råd jag kan ge...