Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Matkostnader skulle jag aldrig tjafsa om.

Men det kan bero på att jag 1) inte lever i en bonusfamilj 2) inte delar kostnader på det viset i hushållet. Vi har helt gemensam ekonomi och gör ingen skillnad på vems pengar som går till vad.

Däremot om bonusbarnet hade en dyr hobby, behövde utrustning och skjuts hit och dit och såna saker så hade det kanske varit en annan femma. Kanske.

Svårt att säga då jag inte lever så. Jag kan samtidigt hålla med om att du ju visste att din partner hade barn så du har nånstans accepterat det.

Jag tycker inte att det finns ett glasklart rätt eller fel i er frågeställning. Båda sätten är ok.

Däremot anser jag inte att argumentet att du gick ju med på det en gång så därför måste du gå med på det nu är hållbart. Givetvis kan man ju omförhandla den typen av överenskommelser.

Det svåra för er blir väl att komma överens så attni båda blor nöjda.

Se på partnerns avkomma som en Bonus.

En kille med massa energi som kan leka med sina småsyskon, passa dem några timmar på egen hand.

En dag i veckan är det kanske lagom att grabben fixar middag och städar lite. Skaffar han sedan körkort kanske han kan låna bilen ibland mot att han ställer upp och kör småsyskonet till aktiviteter mm.

Att tjafsa om pengar för mat är småaktigt, 

Eftersom han är 17 år antar jag att han går i gymnasiet. Då får han bidrag från csn, rättare sagt är detta pengar som ska gå till föräldrarna. Bor han halvtid hos pappa ska alltså hälften gå till pappa för att täcka matkostnader och annat.

Sedan är pojken gammal nog att dra sitt strå till stacken. Nu vet jag inte hur ni har det men han kan gott och väl hjälpa till att åka och handla, laga mat två kvällar i veckan, städa och allt möjligt annat.

I ärlighetens namn borde du TS endast betala en tredjedel av matkostnaderna. Du är inte mamma till bonusen (som snart är en vuxen person) och även om du betalat tidigare betyder inte att du alltid måste det. Man har rätt att ändra sig!

Börjar sambon bråka kan du föreslå att ni har helt skilda matkonton, skilda hyllor i kylskåpet osv. Absurt, JA, men då får han väl tänka efter hur han egentligen vill ha ert förhållande, för han kan inte tvinga dig att betala mer än du är villig till. Då är det bättre att man kommer överens.

Eftersom han är 17 år antar jag att han går i gymnasiet. Då får han bidrag från csn, rättare sagt är detta pengar som ska gå till föräldrarna. Bor han halvtid hos pappa ska alltså hälften gå till pappa för att täcka matkostnader och annat.

Sedan är pojken gammal nog att dra sitt strå till stacken. Nu vet jag inte hur ni har det men han kan gott och väl hjälpa till att åka och handla, laga mat två kvällar i veckan, städa och allt möjligt annat.

I ärlighetens namn borde du TS endast betala en tredjedel av matkostnaderna. Du är inte mamma till bonusen (som snart är en vuxen person) och även om du betalat tidigare betyder inte att du alltid måste det. Man har rätt att ändra sig!

Börjar sambon bråka kan du föreslå att ni har helt skilda matkonton, skilda hyllor i kylskåpet osv. Absurt, JA, men då får han väl tänka efter hur han egentligen vill ha ert förhållande, för han kan inte tvinga dig att betala mer än du är villig till. Då är det bättre att man kommer överens.

Fasen va snålt och tjafsigt.

Hade min sambo kommit med denna typ av argumentation så hade det blivit separation. Jag hade aldrig resonerat på detta sätt i en omvänd situation.

Du visste vad du gick in för och du visste att han hade barn mm. Och barn äter mkt speciellt puberteten, växer och allt annat. 

Detta är inget och bråka om eller tjafsa om. Ekonomi förstör bara och gnäller man om sådant hur blir det sen om ni skaffar barn, ska du börja då också? 

Nej det tror jag inte för det är ditt barn. Ger man in sig med människor med barn så får man ta det och acceptera det. 

Är kvinna och har tre barn. 

Ursäkta språket men hur jävla snål får man vara om man inte ens kan tänka sig att betala en del av matkostnaden för sitt bonusbarn - din mans tidigare barn och dina barns syskon! Riktigt pinsamt och snålt beteende, hade övervägt skilsmässa om min partner var så snål mot mitt barn!

Hur tänker ni annars kring ekonomi? Ni delar 50/50 - tjänar ni lika mycket? Kompenserade ni varandra när ni var föräldralediga? Delade ni lika på FL?

Alltså ponera att sonen äter för 2000 kronor per månad hos er. Det är alltså Max 1000 kronor i månaden du bråkar om, troligtvis snarare 500 eftersom man gällande mat brukar räkna på 2000 kronor per person per månad, och sonen bara bor på halvtid.

Är det annat i er ekonomi som du tycker är orättvist? Vab? Missad pension för din del? För att bråka om 500 kronor utan att det finns annan orättvisa i förhållandet har jag svårt att förstå