Jag tycker inte att det finns ett glasklart rätt eller fel i er frågeställning. Båda sätten är ok.
Däremot anser jag inte att argumentet att du gick ju med på det en gång så därför måste du gå med på det nu är hållbart. Givetvis kan man ju omförhandla den typen av överenskommelser.
Det svåra för er blir väl att komma överens så attni båda blor nöjda.
Eftersom han är 17 år antar jag att han går i gymnasiet. Då får han bidrag från csn, rättare sagt är detta pengar som ska gå till föräldrarna. Bor han halvtid hos pappa ska alltså hälften gå till pappa för att täcka matkostnader och annat.
Sedan är pojken gammal nog att dra sitt strå till stacken. Nu vet jag inte hur ni har det men han kan gott och väl hjälpa till att åka och handla, laga mat två kvällar i veckan, städa och allt möjligt annat.
I ärlighetens namn borde du TS endast betala en tredjedel av matkostnaderna. Du är inte mamma till bonusen (som snart är en vuxen person) och även om du betalat tidigare betyder inte att du alltid måste det. Man har rätt att ändra sig!
Börjar sambon bråka kan du föreslå att ni har helt skilda matkonton, skilda hyllor i kylskåpet osv. Absurt, JA, men då får han väl tänka efter hur han egentligen vill ha ert förhållande, för han kan inte tvinga dig att betala mer än du är villig till. Då är det bättre att man kommer överens.