Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

Ursäkta språket men hur jävla snål får man vara om man inte ens kan tänka sig att betala en del av matkostnaden för sitt bonusbarn - din mans tidigare barn och dina barns syskon! Riktigt pinsamt och snålt beteende, hade övervägt skilsmässa om min partner var så snål mot mitt barn!

Hur tänker ni annars kring ekonomi? Ni delar 50/50 - tjänar ni lika mycket? Kompenserade ni varandra när ni var föräldralediga? Delade ni lika på FL?

Men hur mycket pengar är det frågan om? En 17-åring som bor på deltid?

Alltså ponera att sonen äter för 2000 kronor per månad hos er. Det är alltså Max 1000 kronor i månaden du bråkar om, troligtvis snarare 500 eftersom man gällande mat brukar räkna på 2000 kronor per person per månad, och sonen bara bor på halvtid.

Är det annat i er ekonomi som du tycker är orättvist? Vab? Missad pension för din del? För att bråka om 500 kronor utan att det finns annan orättvisa i förhållandet har jag svårt att förstå

Du är gravid, är det måhända gravidhormoner som spökar?

Varför har detta blivit viktigt för dig just precis nu? Har det hänt något?

Eller är du bara gravid och gnällig?

Min spontana tanke är att det egentligen är något annat som skaver. Annars tror jag inte att man helt plötsligt börjar störa sig på en sån sak.

Angående hans argument så är det lite konstigt. Att du frivilligt och oreflekterat har sponsrat kostnader för hans son tidigare är ju en bonus för din partner, inte något du är skyldig honom. Samtidigt kan jag förstå att din partner hamnat i försvarsställning när ni levt på ett sätt hela tiden och alla varit nöjda, där han kanske ut sitt perspektiv sett att både du och han ser allihop som en familj. Att ni ur hans perspektiv delat den synen kan ha bidragit till att han varit bekväm med att flytta ihop, skaffa barn tillsammans osv och sen kommer du plötsligt (ut hans perspektiv) och säger att det inte är så du ser det längre.

Du har rätt att ändra sig kring att betala kostnader för hans son. Ni båda har rätt till era känslor kring den förändringen.

Jag förstår inte varför samtliga här verkar tycka att det är en självklarhet att TS skall betala bonusbarnets mat? Bonusbarnet har både en närvarande mamma och pappa, vars uppgift är att försörja sina egna barn. De får dessutom underhållsstöd och liknande. Varför skall TS:s partner få möjlighet att spara extra pengar varje månad samtidigt som TS går back genom att försörja någon som redan har två försörjningsskyldiga föräldrar? Även om det "endast" är 500 kronor i månaden så blir det 6000 kronor på ett år och 60.000 kronor under en 10-års period - pengar som TS egentligen skulle kunna avsätta som sparpengar till sitt biologiska barn. 

Jag skulle inte tjafsa om det, känns gnidet.

Dock får ni väl omförhandla lite nu när sonen blir större och kostar mer i utgifter? Snart är han 18 och kommer vara till god nytta i familjen. Han får bli behandlad som en vuxen och hjälpa till mer än tidigare?

Din man har en tråkig inställning, det har du också!

Jag lever I en bonusfamilj, mina barn bor varannan vecka, min mans barn på heltid. Vi har räknat ut det så att han betalar mer för sina barn än jag för mina, naturligt nog. Mina barn är äldst. Den dagen de inte alls bor hemma längre så kommer mitt bidrag till matkassan förstås minska. 

Vi tjänar ungefär lika mycket, vi delar  50/50 på huset osv. 

Jag kan inte se varför TS måste bidra till bonussonens matkostnader. De får räkna sig själva som 1 + 1,5 (dvs mannen + sonen är 1,5) vuxna. Räkna ut kostnaderna därefter.