• Anonym (D)
    Thu 7 May 2020 14:52
    8007 visningar
    234 svar
    -2 +2
    234
    8007

    Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader

    Jag är gift med en man och har ett barn med honom och ett till på väg i höst. Han har också en 17-årig son sedan tidigare. Vi bor i ett hus som mannen och jag äger 50/50 och delar på alla kostnader för 50/50. Tidigare då vi började träffas var jag mer large och funderade inte så mycket på de extrakostnader som hans son bidrog med, det var dock mest mat eftersom vi tidigare bodde i en lägenhet. Nu när hans son blivit större, äldre och hungrigare vet jag inte om jag tycker att jag fortfarande ska stå för 50% av maten de veckor han är här. Min man menar att jag visste vad jag gav mig in på när vi startade vårt förhållande och därför ska jag fortsätta betala och laga mat 50% när sonen är här. Vad tycker FL? Är detta rättvist? Jag tycker ju redan att jag betalar för något som jag inte helt borde då jag också står för 50% av uppvärmningskostnader etc, samt att det huset som vi köpte behövde ha lite extra plats för att sonen skulle få rum - detta påpekar jag dock inte.

  • Svar på tråden Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader
  • Anonym (¥)
    Mon 11 May 2020 16:14
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-05-10 14:51:01 följande:

    Varför skulle du laga mat varje dag?


    Därför att oavsett om jag är singel eller i par eller i familj lagar jag mat varje dag. När jag lagar så gör det inget om det är till 4 pers eller bara till mig själv. Tycker det är kul, lagar oerhört god nyttig mat och föredrar hemlagat. Jag är stolt över att jag lagar mat. Dessutom är det avslappnande och jag tycker det är viktigt. Bonusbarnet kan få vara med och laga och lära sig.
  • Anonym (Maja)
    Tue 12 May 2020 14:20

    Fattar inte varför folk tycker TS är snål som inte vill betala för partnerns barn, när det i själva verket är mannen som är en girigbuk som vill att hon betalar. Usch vilken gris! Jag hade funnit det otroligt oattraktivt om min sambo förväntade sig att jag skulle betala för hans barn bara för att vi väljer att leva ihop. Hade flyttat ut direkt om han krävde nått sådant!


     


    Jag tycker skitbra om min sambos dotter! Skulle aldrig bidra till vardagskostnaderna för henne ändå!

  • Anonym (D) Trådstartaren
    Wed 13 May 2020 11:43
    +2
    Anonym (Josef) skrev 2020-05-11 09:31:03 följande:

    Jag har precis ögnat igenom dina svar i tråden, jag känner igen mig en hel del. Jag kände mig som en slav för hans barn. Det var inte en känsla jag hade när vi först träffades, den känslan kom mer och mer över tid. Jag tycker inte du ska hänga upp dig så mycket på att du vill ändra på saker och ting först nu, och att du inte insåg ifrån början hur du skulle uppleva det idag. Klandra inte dig själv för det, hur skulle du ha vetat då det du vet idag? Omständigheter förändras och då måste man kunna förändra sina egna förutsättningar så att man trivs. 

    Jag kom till en punkt där jag slutade att plocka upp efter hans son, jag vet inte i vilken mån du känner att du kan göra det, men vill han inte lära sitt barn att plocka upp efter sig så får han plocka upp efter sin son själv. Det är en ganska bra grundprincip. Du beskriver att han själv har växt upp med en förälder som plockar efter honom, men det är just det: en förälder. Som förälder tär det inte lika mycket på en att plocka upp efter sitt eget barn. Men att gå och plocka efter ett barn, där man inte har något att säga till om vad gäller uppfostran, det tär på en.  

    När min mans barn kom upp i åldern och började äta mycket, väldigt mycket, så slutade jag att laga mat när hans barn var hos oss, det fick pappan göra. 


    Bra idé - jag slutar plocka upp i detta nu, så får vi se hur jag gör med matlagningen. Tack för dina tankar!
  • Anonym (D) Trådstartaren
    Wed 13 May 2020 11:45
    Anonym (Maja) skrev 2020-05-12 14:20:51 följande:

    Fattar inte varför folk tycker TS är snål som inte vill betala för partnerns barn, när det i själva verket är mannen som är en girigbuk som vill att hon betalar. Usch vilken gris! Jag hade funnit det otroligt oattraktivt om min sambo förväntade sig att jag skulle betala för hans barn bara för att vi väljer att leva ihop. Hade flyttat ut direkt om han krävde nått sådant!

     

    Jag tycker skitbra om min sambos dotter! Skulle aldrig bidra till vardagskostnaderna för henne ändå!


    Det är befriande att höra detta från fler, eftersom den första responsen i tråden var att jag är en snåljåp för att jag inte vill betala lite mat och värme för min mans son och för mitt barns syskon. Suck.
  • Anonym (Josef­)
    Wed 13 May 2020 15:18
    +1
    Anonym (Maja) skrev 2020-05-12 14:20:51 följande:

    Fattar inte varför folk tycker TS är snål som inte vill betala för partnerns barn, när det i själva verket är mannen som är en girigbuk som vill att hon betalar. Usch vilken gris! Jag hade funnit det otroligt oattraktivt om min sambo förväntade sig att jag skulle betala för hans barn bara för att vi väljer att leva ihop. Hade flyttat ut direkt om han krävde nått sådant!


     


    Jag tycker skitbra om min sambos dotter! Skulle aldrig bidra till vardagskostnaderna för henne ändå!


    Jag håller med. Och jag tror att det är en faktor som underlättat för dig att fortsätta att tycka om hans dotter.
  • Anonym (Maja)
    Sat 23 May 2020 09:20
    Anonym (Josef) skrev 2020-05-13 15:18:08 följande:
    Jag håller med. Och jag tror att det är en faktor som underlättat för dig att fortsätta att tycka om hans dotter.
    Så är det säkert!
  • Anonym (Biobo­nus)
    Sat 23 May 2020 17:56
    +1

    Det låter som att din man vill både äta kakan och ha den kvar.

    Antingen är man en (1) familj, delar på kostnaderna men hjälps också åt, även barn. Särskilt nästan vuxna barn.

    Eller så lever ni i två små familjer som tangerar varandra i ett gemensamt mittfält. Då ansvarar maken själv för sitt barn, både ekonomiskt och vad gäller det som ska göras hemma. Tycker han inte att sonen ska behöva hjälpa till så får maken själv ansvara för sonens del.

  • Fri 26 Jun 2020 23:36
    +4
    Anonym (D) skrev 2020-05-07 22:14:54 följande:
    Jag har aldrig tyckt att han är min familj. Min familj är min man och min unge. Min mans familj är jag, vårt barn och hans son. Och jag vet att detta kan verka upprörande, äckligt och uteslutande, men det är så jag känner.

    Skulle säga att det där med partnerns barn är ungefär samma som med syskons barn, om man råkar dela bostad med sitt syskon. Du älskar ditt syskon, men ditt syskonbarn på villkor att det uppför sig (över 4 år). Bara för att man älskar någon, så blir inte deras relation till någon din egen. Om jag har en bästa vän - närmre än mina riktiga systrar - så blir hennes barn inte mina barn för det. Inte ens ifall vi delar hus.
  • Ess
    Sat 27 Jun 2020 08:59
    Phalaenopsis skrev 2020-06-26 23:36:36 följande:

    Skulle säga att det där med partnerns barn är ungefär samma som med syskons barn, om man råkar dela bostad med sitt syskon. Du älskar ditt syskon, men ditt syskonbarn på villkor att det uppför sig (över 4 år). Bara för att man älskar någon, så blir inte deras relation till någon din egen. Om jag har en bästa vän - närmre än mina riktiga systrar - så blir hennes barn inte mina barn för det. Inte ens ifall vi delar hus.
    Precis så är det.
  • Anonym (Ja)
    Sat 27 Jun 2020 11:03
    +1
    Phalaenopsis skrev 2020-06-26 23:36:36 följande:

    Skulle säga att det där med partnerns barn är ungefär samma som med syskons barn, om man råkar dela bostad med sitt syskon. Du älskar ditt syskon, men ditt syskonbarn på villkor att det uppför sig (över 4 år). Bara för att man älskar någon, så blir inte deras relation till någon din egen. Om jag har en bästa vän - närmre än mina riktiga systrar - så blir hennes barn inte mina barn för det. Inte ens ifall vi delar hus.


    Sannerligen!

    Allt för ofta tycker jag man ser i trådar här att man minsann SKA älska bonusbarnen lika mycket som man älskar deras mor/far. Det är väl toppen om det är så, men man har inte (hur mycket folk än vill påstå det) valt bonusbarnen utan den man valt är deras far/mor och sen hoppas man få det att funka med övriga medföljande familjemedlemmar. Bonusbarn såväl som svägerskor och svärföräldrar.

    Är barnen lite större är det deras ansvar också att bete sig som rimliga människor. Skilsmässobarn har liksom inget frikort.

    Oftast har de dessutom ytterligare en förälder som kan älska, betala, plocka upp och allt det där.

    Jag är inte förälder till bonusen och kommer aldrig att bli. Tror knappast hon önskar den rollen av mig heller - hon har redan två föräldrar.
Svar på tråden Förhållningssätt till partners tidigare barn och kostnader