Vad är det dummaste en läkare sagt till dig?

Innan jag fick veta vad som egentligen var fel på mig hann jag gå igenom tre husläkare som också hävdade att jag egentligen var deprimerad och att allt var psykosomatiskt. Det var rena Kafka-processen där en läkare t.o.m. påstod att fullt synliga svullnader kan bero på depression (???).

Jag var inte alls deprimerad och jag är ingen galning som springer till läkaren i tid och otid. Jag ville bara veta vad som var fel. Det var först när jag kom till min nuvarande husläkare som jag blev tagen på allvar och fick göra flera tester.

Det visade sig att jag har hypotyreos, B12-brist som måste behandlas med injektioner eftersom jag inte kan ta upp det normalt, och ett alldeles för högt blodtryck (ärftligt i mitt fall) som hade missats av läkarna som bara tjatade om mitt psyke. Jag medicinerar mot alla tre nu ich mår så mycket bättre. Lustigt nog försvann svullnaderna också.

Jag har ingen övertro på läkare efter att min ena förälder gick bort när jag var liten då flera läkare hade missat cancern som när den väl upptäcktes hade spritt sig. Om man känner att något är fysiskt fel ska man stå på sig.

Just det, olämpliga gynekologer har man ju stött på. När jag var yngre skulle jag arbeta utomlands i sydeuropa under en längre period. Jag gick till gynekologen för en standardundersökning innan jag åkte.

När det var klart och jag är på väg att gå synar den manlige gynekologen mig uppifrån och ner med en äcklig blick och säger "Är du säker på att du inte ska ha preventivmedel? En så vacker flicka kan behöva det där." Vidrigt. Numera ber jag alltid om en kvinnlig gynekolog.

En läkare sa till mig att jag absolut inte behöver testa mig för om jag är allergisk mot katt eller inte.
Om jag tror jag är allergisk mot katt så ska jag bara undvika katt.

Jag hade vid tillfället en katt hemma.

Jag fick verkligen stå på mig för att ens få ett pricktest utfört. Läkaren tyckte jag slösade med både hennes tid och samhällets resurser. Hennes tid la hon dock på att försöka övertala mig att inte få ett pricktest.

Tillslut fick jag ett pricktest som visade att jag hade pollenallergi. Ingen allergi mot katt Jag pratade med sjuksköterskan som utförde pricktestet och sa att jag tyckte det var konstigt för jag känner ibland av allergiska symptom från min katt. Sköterskan frågade om katten fick gå ut. Jo det fick den. "Katten, kommer troligen in med pollen i pälsen", sa sköterskan. Korkad läkare, smart sköterska.

Jag kunde ha kvar min katt.

Alltså vilka idioter-läkare det finns! 

Jobbar som lärare och i värsta förkylningstider var jag på jourcentralen pga feber, hosta och andningssvårigheter.

Fick ta provet och hade 88% i syreupptagning. Blev skickad med ambulans till akuten med syrgas. Träffade en akutläkare som sa att det var panikångest för att jag äter SSRI pga nedstämdhet i perioder. Fick lugnande(?) och blev hemskickad.

Tänkte att jag inbillar mig väl så 2 dagar senare släpade jag mig till jobbet. Blir uppringd på eftermiddagen av en läkare på akuten som berättade att odlingen visade att jag har bakteriell lunginflammation pga en ovanlig bakterie som barn är bärare av utan att bli sjuka.

Fick prompt åka till apoteket och hämtade en 21 dagars lång dubbel-antibiotika och var sjukskriven 2 veckor.

Konstigt hur många med missad lunginflammation, det hände min mamma också, hon hade smärtor i bröstet och andningssvårigheter, hennes syre mättes aldrig, och hon blev tillsagd att hon hade bara ångest. I en hel vecka satt hon upp i sängen pga hon inte kunde andas när hon låg ner, fick mer och mer feber. När hon sedan åkte in igen så hade hon lunginflammation.

Sökte akut för otroliga starka magsmärtor, den första läkaren som undersökte mig trodde det var musklerna och skickade hem mig utan vidare utredning. Fick åka tillbaka 2 dagar senare med en sprucken blindtarm.

*brusten såklart.

Det är konstigt.

En läkare som genom en sköterska hälsade till mig och maken att "de får åka hem och ge sitt barn mat, precis som alla andra föräldrar får göra).

Barnet är fött prematur och började aldrig äta mer än extremt små portioner, utreddes för detta och låg på sjukhus i massor. Hade sondslang som åkte ur näsan, särskilt på nätterna, och detta var en av gångerna vi återigen befann oss på akuten för att sätta tillbaka den. 

Egentligen borde man ha anmält det. Vägrat träffa den läkaren sen dess.