Vad är det dummaste en läkare sagt till dig?

En läkare sa att jag var så orolig och inte litade på vårdpersonalen. Hon skuldbelagde även mig för att inte ha tagit antidepressiva. Jag kände inget behov av att ta det. Jag kände mig inte orolig, men hon lyssnade inte på mig. Dock litade jag inte på henne.

En annan läkare sa att jag inte ska försöka göra några aktiviteter, utan bara vila. Det fungerar inte så för mig (utmattad).

En läkare skrev att jag hade en depression i journalen fast att jag inte hade det. Han hade nog läst vad den första läkaren skrivit i journalen.

I en av mina journalanteckningar står det: Patienten har ont i fettet.
Nä, det hade jag inte.
Jag hade ont i min mage efter en rejäl spark i den.

En till. Jag blev jätteandfådd av att gå eller lyfta saker och blev helt slut. Då jag därmed inte kunde laga mat klarade jag mig inte själv. Men de hittade inget fel och ville skriva ut mig från sjukhuset utan hjälp. Efter tjat blev jag inlagd på en psykiatrisk avdelning (de visste om utmattningen)

-Så du är här för att du vill ha en sjukskrivning?

-Nej, alltså, jag vill ju få hjälp att bli frisk igen.

Och så fick jag en sjukskrivning och ingen hjälp...

Det här med att läkare påstår att patientens problem beror på oro verkar tyvärr inte helt ovanligt. I synnerhet inte om patienten är kvinna. Nu hittar jag tyvärr inte artikeln, men minns att jag läst att kvinnor, enligt forskning, oftare än män initialt får höra att deras problem beror på oro/ångest, trots att det vid fortsatt undersökning visar sig vara fysisk sjukdom/skada.

Däremot är det vanligare bland män än kvinnor att söka för kroppsliga problem när grundproblemet egentligen är psykiskt (söka för huvudvärk när smärtan beror på stress tex).

Den senaste händelsen jag känner till är en kvinnlig släkting som nyligen sökte vård för andningsbesvär och fick höra att det var oro! (Det var med stor sannolikhet Covid19.)

Skolsköterskan som i sexan sa åt mig att inte dricka så mycket oboy. Hon hade inte ens frågat hur mycket oboy jag faktiskt drack, vilket var ingenting.

Psykologen som jag uppsökte pga depression som hela tiden tog upp mitt sexliv. Oavsett vad jag pratade om så styrde han in det på sex. Hur jag och maken hade det i sängen, hur ofta vi låg, om båda var nöjda, hur mycket jag hade legat tidigare, om jag haft många sexpartners....ångrar att jag inte anmälde honom.

Alla jävla läkare som känt sig tvungna att slänga ur sig ett "Ja så hade du ju mått bra av att gå ner i vikt också." oavsett om jag sökt vård för yrsel, vaxpropp eller nageltrång. 

Skadade mig allvarligt i knät när jag var 14 år. Ingen vårdinstans tog mig på allvar och vid 17 års ålder bestämdes att jag skulle genomgå en titthålsoperation då min mor vägrade lämna läkarens kontor innan vi fått svar.

Visade sig att meniskerna var krossade och korsbandet avslitet. Oj, så överraskande tyckte läkaren.

När operationerna var avslutade och det var dags att få ett läkarutlåtande för försäkringsbolaget berättade jag gråtandes för läkaren om år av misstroende, smärta och att jag tvingats sluta med idrotten jag älskade. Läkaren lyfter handen och tystar mig ?så sammanfattningsvis kan vi skriva att om du inte skadat dig skulle du inte vara lika tjock eftersom du inte tränar?.

Jag lider fortfarande av ätstörningar.