Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

    Ons 13 maj 2020 16:27 Läst 15 gånger Totalt 32 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (SI) - Visa alla inlägg
    Anonym (SI)
    Återställ
    Ons 13 maj 2020 16:27 +1

    Jag förstår att rubriken kan låta självisk, men jag kan inte beskriva det på något annat sätt.

    Min mor har blivit nykterist. Hon blivit det utan hjälp från sjukvården.

    I åratal bönade vi barn (jag plus en äldre bror) på våra bara knän att hon skulle sluta dricka. Jag gjorde ALLT för att underlätta för henne. Jag städade, tvättade, diskade och handlade. Hon behövde inte ens städa sitt eget sovrum. Min bror flydde fältet. Han var aldrig hemma, han sov hos kompisar eller hos flickvännen.

    Jag var arg på honom för att han inte hjälpte till hemma. Det var jag som fick torka spyor, leda henne till sängen och hon var aldrig tacksam, utan hon kunde skrika på mig och kalla mig det ena fula ordet efter det andra. Hon bad om ursäkt och var ångerfull dagen efter.

    Hon fick hjälp av psykolog, psykiatriker och läkare. Alla ville hjälpa henne att sluta dricka. Hon fortsatte supa.

    Jag började på högskolan, och jag bodde hemma i början. Då betalade jag hyra, min egen mat och jag skötte hushållet. Inte ens när jag hade tentor att plugga till kunde min mamma skärpa sig. Nä hon skulle bli full och skrika halva natten innan en viktig, betygsavgörande tenta. Jag flyttade ut.

    Min bror hade flyttat ut redan när han var 18. Vi hade dålig kontakt i kanske fyra år och sen bad han om ursäkt och jag sa att jag förstod att han flydde hemmet.

    Nu har mamma slutat dricka och jag kan inte vara glad. Min bror och hon har ingen kontakt och han vill inte prata om hennes nykterhet.

    Därför hamnade jag här. Ett stort tack till dig om du orkade läsa hela texten.

  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 13 maj 2020 16:52 #4

    Uppskattar att ni läser och svarar. Är helt ensam med mina tankar här. Jag är besviken på min mamma för att hon inte kunde anstränga sig och bli nykter när jag var barn. Att hon inte såg hur mycket jag gjorde för henne. Att hon bara trodde att hon kunde be om ursäkt också var allt bra igen. Hon hade så många som ville hjälpa henne men hon tog inte till sig det.

  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 13 maj 2020 16:56 #6
    Anonym (Siri) skrev 2020-05-13 16:39:08 följande:

    Vilken tråkig barndom du har haft, övergiven av både din mamma och din bror. Jag förstår delvis dina känslor.

    Vill du ha kontakt med din mamma? Om inte, så kan du bara låta det vara. Men jag tror att du behöver bearbeta detta, prata med någon.

    Sedan som någon annan skrev, det har inte gått så lång tid. Du behöver tid för att komma runt detta, för jag förmodar att du anklagar din mamma för din barndom, att hon inte kunde sluta dricka för sina barns skull, men nu kan hon det för sin egen skull. Samtidigt så är alkoholism en sjukdom, din mamma är sjuk.

    Så gå och prata med någon o dina känslor.


    Du har helt rätt. Jag är arg på henne för att hon inte kunde sluta dricka tidigare. Ja, jag måste nog prata om det här för det påverkar mig fortfarande.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Ons 13 maj 2020 19:10 #8
    Aniiee skrev 2020-05-13 17:20:40 följande:

    Många brända broar gissar jag. Kanske kan du bli glad i framtiden men det kommer förmodligen kräva MYCKET jobb från henne. Du har ägnat hela barndomen (eller i alla fall tonåren, låter det som) till att vara medberoende/uderlättare/vad jag ska kalla det, självklart gör det dig inte glad att hon plötsligt fått för sig att vara nykter. Det ger dig inte tillbaka din barndom/ungdom. Det ligger på henne nu att bevisa för dig att hon inte bara är nykter utan också din mamma och inte tvärt om. Det handlar om så mycket mer än att hon ska vara nykter, enligt mig.

    Var gärna skeptisk. Men ge henne också en liten, liten chans at bevisa att hon kan bygga upp er relation och sig själv från grunden. Om hon lyckas så kommer du känna glädjen i framtiden. Om det är något jag hade önskat i mitt liv i extremt svaga stunder är att min pappa hade gjort detsamma innan han söp ihjäl sig.


    Beklagar att du förlorade din pappa på det sättet. Har du bearbetat det?

    Jag vet att hon har fler problem än missbruket. Alkoholen tog hon till för att lindra ångesten och depressionen. Alkoholen gjorde dock mer skada än nytta.

    Det har varit mycket våld inblandat också. Min bror var större och kunde slå tillbaka men jag var mindre, vägde mindre, var kortare och fick mest stryk. Känns konstigt att öppna upp sig om detta. Jag har hållit det hemligt länge.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 14 maj 2020 14:44 #17
    Anonym (Camilla) skrev 2020-05-14 10:55:44 följande:

    Usch så tragiskt. Håller med många ovan. Du behöver ha hjälp att reda ut det du har upplevt. Inget konstigt alls det du känner nu. Du har gjort det för jävligt bra som har överlevt. Du är så mycket starkare än du förstår. Du behöver få bearbeta och få insikt och kunskap. Tuff resa men du måste få upp och ur dig allt. Vill bara ta dig i famn, krama dig och vilja säga att allt blir bra. Var rädd om dig!


    Tack så mycket för ditt fina svar. Jag känner mig inte alltid så stark, jag klandrar ofta mig själv för att jag inte kan lägga allt bakom mig. Jag har till exempel väldigt lätt att gå in i väggen. Har bytt jobb och blivit sjukskriven flera gånger.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Tor 14 maj 2020 14:49 #18

    Tack för alla era fina svar och tack för rådet om ACA, hade inte hört talas om dem innan.

    Det stämmer att jag har haft det som ett projekt att få min mamma nykter. Jag gav så mycket av min tid och energi för att hon skulle bli nykter.

  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 20 jun 12:51 #23
    Egon den stora skrev 2021-06-19 16:31:59 följande:

    Jag hade inte heller har orken att vara glad i ditt läge. Hade du gjort som din bror så kanske hon hade slutat tidigare? Nu fick hon ju all service av dig och kunde hålla på fritt.

    Ärligt talat beundrar jag din bror som hade kraften att lämna så tidigt som han gjorde.


    Hon har fler problem än alkoholen och jag har svårt att tro att hon skulle bli nykter om jag hade flyttat hemifrån. Hon har haft alkoholproblem i flera år trots att jag inte bott hemma och hjälpt henne.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Sön 20 jun 13:09 #26
    Anonym (Dotter) skrev 2021-06-15 00:21:43 följande:

    Vet att tråden är gammal. Du var en klassisk medberoende, du UNDERLÄTTADE hennes missbruk. Googla gärna om du inte tror mig. Du behöver inse det om du ska komma vidare, det är också viktigt i relationen till din bror. Han ska inte behöva be om ursäkt, er mamma är varken hans eller ditt ansvar. 

    Jag tycker du ska låta bli att ha kontakt med din mamma på ett tag så du kan ha dina känslor i lugn och ro. Prata gärna med en terapeut, AA har anhörigmöten också. Jag har också en förälder (pappa) som är alkoholist, jag valde att klippa kontakten med honom något år efter jag flyttade hemifrån. Det är snart 15 år sedan. Har ingen aning om han är nykter idag. 


    Jag har aldrig sagt att min bror ska be om ursäkt för att han inte tog hand om henne. Det som gjorde mig ledsen var att han bara undvek ämnet och lämnade allt till mig. Jag hade önskat att han och jag hade kunnat prata om problemet och stötta varandra, men det var som att han inte ville ta i ämnet.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 21 jun 23:10 #29
    Anonym (Dotter) skrev 2021-06-20 19:05:36 följande:
    Det var helt rätt gjort av honom och ett väldigt sunt beteende. Han agerade bättre än dig. Inte att ni inte pratade utan att han inte hjälpte till alls, det var starkt gjort det av honom, han fastnade inte i det träsket. 
    Tack för att du tycker att han agerade bättre än vad jag gjorde när jag satt och grät och fick agera slagpåse hos min mamma. Han visste vilket helvete jag genomled hemma men han bara drog. Aldrig någonsin frågade han hur jag mådde eller om jag ville följa med honom hem till hans flickvän och sova där. Det var ett ämne han inte ville prata om alls trots att jag ringde honom och grät och bad om hjälp när det var som värst.
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Mån 21 jun 23:14 #30
    hanna1204 skrev 2021-06-20 19:14:34 följande:

    Du är poststresstraumatiserad. Din mamma svek dig kapitalt. Du behöver förvisso inte torka hennes spyor, störas av hennes gap o skrik längre medans du förtvivlat försöker plugga till din framtid men du behöver då sannerligen inte vara glad att hon är nykter heller. Det är varje människas rättighet att få sin barndom präglad av omsorg och trygghet. Om jag var du vände jag henne ryggen och jobbade upp min självkänsla och inre lugn. Du är inte skyldig henne et dugg. Hälsningar från mig som bröt med min mamma i vuxen ålder eftersom det skadade mer att ha kontakt än att vara utan psykisk misshandel.


    Tack, du har rätt jag är traumatiserad. Jag kan inte förlåta det hon gjort, men jag känner inte mig stark nog att säga upp kontakten. Dessutom är hon är en annan människa idag. Min pappa drog ju och ville inte ha någon kontakt med oss. Min mamma vill ha kontakt med mig och hon visar det verkligen nu. Känns bra att äntligen få en mamma. 
  • Anonym (SI) Trådstartaren
    Återställ
    Tis 22 jun 23:15 #32
    hanna1204 skrev 2021-06-22 00:55:48 följande:

    Med all respekt för din längtan efter en mamma. Har du kunskap om trauma-bonding? Läs om det annars om du vill förstå hur det funkar när man klamrar sig fast i en osund relation. Om man inte är stark och helat sig själv från trauma så är det dömt att misslyckas i förhållande till personen som skapat traumat. Vet du vad? Jag har ingen pappa i livet, en bror som lever sitt liv, skilde mig från min man pga hans alkoholmissbruk och misshandel och någonstans fann jag styrkan att även våga se min mor i ögonen och säga ?nej inte mer?. Nu är det inga kvar men jag är fri. Jag är inte starkare än du men jag är bestämd. Ingen förändras i personlighet av nykterhet. Hon är den hon är på gott och ont och du får vara beredd på att nöja dig med det.


    Har inte hört talas om trauma bonding, men jag tackar för upplysningen. Googlade lite och hittade massor av bra läsning. Tack.

    Jag är glad för att du lämnat de människor som gjort dig illa. Beklagar att du har en massa trauman i bagaget.

    Jag ska läsa vidare om trauma bonding och reflektera över det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll