Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

Vilken tråkig barndom du har haft, övergiven av både din mamma och din bror. Jag förstår delvis dina känslor.

Vill du ha kontakt med din mamma? Om inte, så kan du bara låta det vara. Men jag tror att du behöver bearbeta detta, prata med någon.

Sedan som någon annan skrev, det har inte gått så lång tid. Du behöver tid för att komma runt detta, för jag förmodar att du anklagar din mamma för din barndom, att hon inte kunde sluta dricka för sina barns skull, men nu kan hon det för sin egen skull. Samtidigt så är alkoholism en sjukdom, din mamma är sjuk.

Så gå och prata med någon o dina känslor.

Många brända broar gissar jag. Kanske kan du bli glad i framtiden men det kommer förmodligen kräva MYCKET jobb från henne. Du har ägnat hela barndomen (eller i alla fall tonåren, låter det som) till att vara medberoende/uderlättare/vad jag ska kalla det, självklart gör det dig inte glad att hon plötsligt fått för sig att vara nykter. Det ger dig inte tillbaka din barndom/ungdom. Det ligger på henne nu att bevisa för dig att hon inte bara är nykter utan också din mamma och inte tvärt om. Det handlar om så mycket mer än att hon ska vara nykter, enligt mig.

Var gärna skeptisk. Men ge henne också en liten, liten chans at bevisa att hon kan bygga upp er relation och sig själv från grunden. Om hon lyckas så kommer du känna glädjen i framtiden. Om det är något jag hade önskat i mitt liv i extremt svaga stunder är att min pappa hade gjort detsamma innan han söp ihjäl sig.

Usch så tragiskt. Håller med många ovan. Du behöver ha hjälp att reda ut det du har upplevt. Inget konstigt alls det du känner nu. Du har gjort det för jävligt bra som har överlevt. Du är så mycket starkare än du förstår. Du behöver få bearbeta och få insikt och kunskap. Tuff resa men du måste få upp och ur dig allt. Vill bara ta dig i famn, krama dig och vilja säga att allt blir bra. Var rädd om dig!

Jag hade inte heller har orken att vara glad i ditt läge. Hade du gjort som din bror så kanske hon hade slutat tidigare? Nu fick hon ju all service av dig och kunde hålla på fritt.

Ärligt talat beundrar jag din bror som hade kraften att lämna så tidigt som han gjorde.

Vet att tråden är gammal. Du var en klassisk medberoende, du UNDERLÄTTADE hennes missbruk. Googla gärna om du inte tror mig. Du behöver inse det om du ska komma vidare, det är också viktigt i relationen till din bror. Han ska inte behöva be om ursäkt, er mamma är varken hans eller ditt ansvar. 

Jag tycker du ska låta bli att ha kontakt med din mamma på ett tag så du kan ha dina känslor i lugn och ro. Prata gärna med en terapeut, AA har anhörigmöten också. Jag har också en förälder (pappa) som är alkoholist, jag valde att klippa kontakten med honom något år efter jag flyttade hemifrån. Det är snart 15 år sedan. Har ingen aning om han är nykter idag. 

Du är poststresstraumatiserad. Din mamma svek dig kapitalt. Du behöver förvisso inte torka hennes spyor, störas av hennes gap o skrik längre medans du förtvivlat försöker plugga till din framtid men du behöver då sannerligen inte vara glad att hon är nykter heller. Det är varje människas rättighet att få sin barndom präglad av omsorg och trygghet. Om jag var du vände jag henne ryggen och jobbade upp min självkänsla och inre lugn. Du är inte skyldig henne et dugg. Hälsningar från mig som bröt med min mamma i vuxen ålder eftersom det skadade mer att ha kontakt än att vara utan psykisk misshandel.

Med all respekt för din längtan efter en mamma. Har du kunskap om trauma-bonding? Läs om det annars om du vill förstå hur det funkar när man klamrar sig fast i en osund relation. Om man inte är stark och helat sig själv från trauma så är det dömt att misslyckas i förhållande till personen som skapat traumat. Vet du vad? Jag har ingen pappa i livet, en bror som lever sitt liv, skilde mig från min man pga hans alkoholmissbruk och misshandel och någonstans fann jag styrkan att även våga se min mor i ögonen och säga ?nej inte mer?. Nu är det inga kvar men jag är fri. Jag är inte starkare än du men jag är bestämd. Ingen förändras i personlighet av nykterhet. Hon är den hon är på gott och ont och du får vara beredd på att nöja dig med det.