Min mamma har slutat dricka, och jag kan inte vara glad för hennes skull

Du är poststresstraumatiserad. Din mamma svek dig kapitalt. Du behöver förvisso inte torka hennes spyor, störas av hennes gap o skrik längre medans du förtvivlat försöker plugga till din framtid men du behöver då sannerligen inte vara glad att hon är nykter heller. Det är varje människas rättighet att få sin barndom präglad av omsorg och trygghet. Om jag var du vände jag henne ryggen och jobbade upp min självkänsla och inre lugn. Du är inte skyldig henne et dugg. Hälsningar från mig som bröt med min mamma i vuxen ålder eftersom det skadade mer att ha kontakt än att vara utan psykisk misshandel.

Med all respekt för din längtan efter en mamma. Har du kunskap om trauma-bonding? Läs om det annars om du vill förstå hur det funkar när man klamrar sig fast i en osund relation. Om man inte är stark och helat sig själv från trauma så är det dömt att misslyckas i förhållande till personen som skapat traumat. Vet du vad? Jag har ingen pappa i livet, en bror som lever sitt liv, skilde mig från min man pga hans alkoholmissbruk och misshandel och någonstans fann jag styrkan att även våga se min mor i ögonen och säga ?nej inte mer?. Nu är det inga kvar men jag är fri. Jag är inte starkare än du men jag är bestämd. Ingen förändras i personlighet av nykterhet. Hon är den hon är på gott och ont och du får vara beredd på att nöja dig med det.