Byta jobb - till sjuksköterska eller röntgenssk?
Kanske långt inlägg, men jag har funderat lääänge och väl och hoppas någon orkar svara!
Jag är 37 och har bara jobbat som det jag har examen inom (kommunikation/marknadsföring). Jag har haft ångest av jobbet från start. Först tänkte jag att det var för att jag var ung och oerfaren. När det inte blev bättre på flera år tänkte jag att det var arbetsplatsen. Jag bytte jobb men det var samma. Jag gav det några år, sen bytte jag från näringsliv till offentlig sektor, gav det några år, blev chef? Och så där har jag hållit på. Jag har under åren fått en spikrak karriär på pappret och välbetalda tjänster, men mest gått omkring och känt mig som en ointresserad fejk. Mina chefer och kolleger har varit jättenöjda.
Senaste året har jag varit tjänstledig för att ägna mig åt konstnärskap och nu när det börjar dags att gå tillbaka känner jag att nej, det håller inte längre, jag vill inte. Inte tillbaka till det här jobbet, inte till det här yrket alls. Känner mig korkad som behövde så här lång tid att inse att bara för att man är duktig på något betyder det inte att man måste tycka om det.
Mina vänner inom samma bransch förstår inte alls, de tittar konstigt på mig när jag pratar om att skola om mig. Vadå, vill jag inte ha en "ordentlig lön"?
Min man som inte är karriärist är mer förstående och tycker jag ska göra det som känns rätt. Min situation är bättre än många andras om jag vill sadla om. Vi är lyckligt barnfria och bor billigt, har inga lån, inga problem... förutom vad jag vill göra istället?
Jag har en "önskelista" (fattar att jag inte kan få ALLT inom samma yrke) :
Vill göra något som känns meningsfullt och behövs i samhället, gärna något det är brist på.
Vill kunna använda mig av mina styrkor: jag är snabb i huvudet, bra på att bearbeta information och sortera intryck. Är extremt envis och målmedveten.
Är intresserad av att lära mig om olika saker, tycker om att läsa och kan sitta och läsa på något helt obskyrt en halv natt för att det är intressant. Kan lite om allt, inte expert på något, och jag gillar det.
Vill göra något konkret. Är så evinnerligt trött på att sitta på möten om hittepåord som processplaner och policy och behöva snacka corporate bullshit. Vill alltså inte bli utvecklare, även om det är stor brist på det.
Jobbar gärna med människor, men helst med korta möten. Får energi av att möta nya personer men orkar inte upprätthålla det över tid, så t.ex. lärare går bort.
Jag vill gärna ha fullt upp när jag väl är på jobbet, tappar gnistan helt av att sitta av tid. Jag har GAD pga traumatisk barndom (bearbetad), vilket paradoxalt nog gör mig helt lugn när det är kaos runt mig. Men istället kaosar jag inom mig när det är för lugnt. Känner mig taggad när det är kris och omorganisering.
Har inget behov av att jobba kontorstider. Min man jobbar oregelbundna tider så det skulle faktiskt ge oss mer tid tillsammans.
Behöver inte vara ledig på jul/nyår/midsommar, firar inte direkt.
Vill jobba deltid för att ha tid för mitt konstnärskap.
Vill inte ta med jobbet hem (inte behöva kolla mailen 22.30).
Jobbar gärna nära kolleger i team, tycker inte om att vara ensam expert som ska driva processer.
?men vill inte fika och sånt där socialt extra, som AW varenda torsdag-fredag.
Jag vet inte om det är någon slags Corona-effekt men funderar mer och mer på att bli sjuksköterska eller röntgensjuksköterska. Det verkar passa mig för att det är brett och varierat, med många möjligheter att vidareutbilda sig på olika sätt. Det verkar också gå att få ihop med korta snabba möten och att det händer saker hela tiden.
Jag har också funderat över olika tekniska yrken som det är brist inom, men jag är inte lockad av att plugga t.ex. till kyltekniker eller något och sedan inte kunna vidareutbilda mig mer. Och är rädd att det skulle bli för monotont i längden.
Men: jag är totalt oerfaren inom vården och tycker människokroppen kan vara lite äcklig. Det kanske är en vanesak? Jag funderar på röntgensjuksköterska eftersom det är mer teknik och korta möten? Samtidigt vill jag vara bred om jag nu ska göra det här och satsa 3 år på att studera.
Sååå mina frågor:
Är det någon annan som gått från ?kontorsjobb? till vården?
Låter jag som nån som skulle fixa det?
Jag har slut på CSN sedan min första examen, går det att jobba vid sidan av studierna?
Jag har verkligen ingen erfarenhet av vården alls. Kan jag jobba extra som något för att få en känsla för om det skulle passa? Vad? Äldreomsorg eller hemtjänst eller...?
ssk eller röntgenssk, vilket är närmast min önskelista?
Är 40-41 för gammalt för att komma som nyexad?