Det verkar som om ni har kommit in i en negativ spiral. Ni behöver ändra ert beteende. Ni som är vuxna behöver ta ert ansvar och hitta lösningar som fungerar och minskar konflikterna. Det är inte barnets fel att det har ett stort temperament. Er första lärdom behöver bli att barnet reagerar på ert beteende. Lägg inte ansvaret för barnets reaktioner på barnet utan på er.

Nedan kommer några förslag på vad ni kan göra:
* Sluta bli arg på barnet. Vad som än händer, se till att behålla lugnet. Är ni lugna kommer barnet att känna sig trygg och känslan av lugn smittar över till barnet. Känslor smittar. Tänk positiva tankar för att inte hetsa upp er i onödan. Exempel: Om barnet skrattar och spottar er i ansiktet, inse att ett så litet barn inte har förmågan att förstå vad "spott i ansiktet" betyder för mamma. Hon spottar inte för att provocera, utan sannolikt för att det är en kul grej. Hon kommer inte spotta som tonåring när hon har lärt sig vad det betyder.

* Släpp fördomar om hur barn borde vara eller borde göra. Om barnet hatar pyjamas, så strunta i det. Om barnet vill ha en viss tandkräm, låt barnet få använda den. Man kan inte låta barnet bestämma allt, men enkla anpassningar som underlättar livet och minskar konfliktnivån är bra och ska tillämpas.

* Starta positiva spiraler. Försök att hitta sätt att göra läggningen till en mysig och fin stund. Det är ju bättre att ni läser i en eller två timmar än att ni bråkar den tiden, exempelvis. Funkar det inte att hon ligger ensam, kanske hon kan ligga tillsammans med er. Hitta ett sätt att göra sovrutinen till en mysig stund.

* Bryt kedjan av negativitet. Om hon kastar en toffel på dig, så behöver du inte gå igång. Du kan ju säga till henne på ett vänligt sätt att det är fel. Fortsätter hon kan du testa att avleda henne. Ibland kan man behöva ta en strid och markera för ett barn att något är fel eller farligt, men om man gör detta för ofta är det inte bra. Då riskerar man att lära barnet att hemmet är en negativ plats där det mest bråkas och skriks, och att barnet är fel och att mamma inte tycker om det. Låt hemmet istället bli en plats där man berömmer barnet, ger det kärlek och omsorg, där det är 10 gånger mer skratt än tårar. För att det ska vara möjligt med vissa barn, behöver man ibland hålla tillbaka tillrättavisningar som inte är jätteviktiga.

* Avled barnet. Avledning är ett väldigt bra knep med små barn, och kan ofta vända negativa situationer till något mer positivt. Det handlar om att vända barnets uppmärksamhet mot något annat, exempelvis vad barnet gjorde på dagis idag, eller att det flög en häxa förbi fönstret eller egentligen vad som helst som inte har med den aktuella konflikten att göra.

* Använd LAB - lågt affektivt beteende. Gå med i LAB-grupper på Facebook och få tips och råd där. Att använda LAB handlar om att inse vilka krav man kan ställa på ett barn, och att inte ställa krav på ett barn som det inte klarar av.

* Testa tills ni hittar saker som fungerar (och som får barnet att må bra). Alla barn är olika, det kan vara så att ert barn blir lugn av att leka med dockor innan det somnar, eller att läsa böcker, lyssna på dammsugarljud, eller att få prata om hur dagen har varit. Man får försöka pröva sig fram i det avseendet. 

* Försök att berätta mer för barnet hur ni uppskattar det och att ni älskar det. Det är viktigt för barn med en hög konfliktnivå, så det inte tappar sin självkänsla.

* Sök förklaringar till barnets beteenden. Får barnet för mycket stimuli? Behöver barnet en långsam nedtrappning innan det blir sovdags? Reagerar barnet väldigt negativt på arga röster?   

Intressant vinkel som förstås är väldigt sann. Det går inte att släcka alla konflikter helt och hållet med vissa barn. Ibland behöver man hoppas på att de kognitiva funktionerna utvecklas och försöka göra det bästa av situationen. Då handlar det kanske mer om att lära sig att hantera situationerna som uppstår på bästa sätt, avleda och att inte låta situationerna löpa amok mer än nödvändigt.

Låter som ni har kämpat väldigt mycket och gjort många bra saker.

En tanke bara: Kanske är det just ert arbete med att hålla en positiv atmosfär i hemmet som gett utslag på barnet och fått att det att fungera bättre när ert barn blivit äldre och har utvecklat fler kognitiva förmågor. De insatser ni gjorde tidigt kanske bäddade för en mer hållbar situation några år senare.