Ständig kamp med vår 2,5-åring
Jag fick lära mig en mycket bra och enkel regel en gång, när man har ett barn i trotsåldern; "Bråka aldrig om mat, sömn eller toaletten, för du kan aldrig vinna!". Mycket sant.
Sedan är det ofta så, att det är föräldrarna som startar de flesta bråken. En massa onödiga bråk dessutom. Så hur gör man?
Bråk om pyjamasen - onödigt. Vill hon inte ha pyjamas, så strunta i den. Sover du själv i pyjamas? Det gör inte jag i alla fall. Blöja/trosor räcker om hon inte vill ha något mer.
Bråk om tandborstning - nja, hon måste ju borsta tänderna, men du kan försöka göra det roligt i stället för att bråka. En batteritandborste, en rolig tandkräm, sjunga till tandborstningen osv.
Bråk om läggning - varför? Ta henne till sängen, läs en saga och stanna kvar. Vill du inte ligga eller sitta på sängen, så ta en stol. Låt en nattlampa vara på, så hon slipper vara mörkrädd. Då kan du sitta och läsa eller lösa korsord. Annars kan du ha hörlurar och lyssna på podd eller musik. Försök inte tvinga henne att sova. Du kan säga att hon måste ligga i sängen men inte att hon måste somna. En vacker dag (kväll) slår hon sig till ro utan gnäll, och då kan du börja fundera på att vänja henne vid att somna själv.
Varför har du ett straffställe och kallar henne elak? Hon är inte elak för att hon är arg. En arg unge i den åldern kan inte behärska sig. Om hon försöker kasta något, så tar du av henne det hon vill kasta. Spottar hon, så ta henne till badrummet och låt henne spotta i tvättstället. Tala om att det är där hon får spotta. Annars kan det räcka bara att resa sig och gå när barn vill slåss, sparkas eller spotta. Du drar gränsen för vad du kan acceptera. Du vägrar att bli misshandlad, och därför går du därifrån. Det begriper barn väldigt fort.
Till TS
Vår dotter har alltid varit en kreativ virvelvind och vi har aktivt rannsakat oss själva sedanntidig ålder för att undvika en massa onödiga nej, stopp, sluta. Vi går in och avlider om det är farligt för antingen henne eller om något riskerar gå sönder. Det är väldigt lätt att hamna i en ond spiral där man bara säger nej till såna här barn annars.
Klä på sig tex, här har vi slutat bråka. Hon får gå på förskolan med byxorna bak och fram. Hon vägrar vår hjälp och vill klara sig själv. Då får hon ta på sig byxorna själv även fast det blir fel för då slipper vi starta ett storbråk strax innan lämning på förskolan.
Vägrar hon mössa så tar jag fram två nya och frågar vilken av de två nya hon vill ha och då väljer hon en och är helnöjd.
Vid val av kläder vill hon gärna vara med och bestämma, jag tar fram 2 alternativ och frågar vilken hon vill ha. Osv osv.
Vid nattning så får det ta den tid det tar. Det går i perioder hur lång tid det tar men vi lämnar henne aldrig innan hon somnat. Vi har även en strikt varannan kvälls-ansvar så vi är "fria" och kan göra vad vi vill varannan kväll. Det hjälper med tålamodet.
För oss fungerar inte time out utan vi säger ifrån när hon gör något fel utan tar av henne den leksak hon inte hanterat på ett bra sätt (typ kastat mot ett vattenglas på bordet) direkt i anslutning till situationen är hon gjort fel på så sätt avbryts beteendet på ett effektivt sätt. Det fungerar för oss men alla barn är ju olika.
Det här är de strategier som vi hittat för att få vår vardag att fungera lite bättre men hon driver så klart även oss till vansinne ibland. Vi har även märkt att när jag blir arg då skrattar hon bara åt mig och fortsätter. Hur man ska hantera det vet jag inte men jag har insett att jag inte alltid kan vinna så jag försöker avleda till någon annan aktivitet.