• Anonym (suck)

    Återfall ätstörningar som äldre

    Någon som fått hjälp med ätstörning via företagshälsovård? Eller var rekomenderar ni man som vuxen söker vård? Var svårt sjuk i anorexia för 20 år sedan och fick behandling via sjukvården. Men nu känner jag mig tveksam om jag vill belasta med en sådan sak. Är inte i närheten av så dålig som då men klarar inte bryta mitt dåliga beteende själv????. Tror jag skulle kunna fixa det med bara en människa att bolla lite tankar med. Trodde detta var sedan länge botat så skäms oerhört jag hamnat i samma mönster igen. Ville inte bli den personen som försöker svälta mig ur en livskris igen men så blev det!

  • Svar på tråden Återfall ätstörningar som äldre
  • Anonym (Anna)

    Du ska inte skämmas.

    Att ha en ätstörning och överkomma den är helt enormt var stolt över dig själv och det jobb du gjorde för att det skulle bli möjligt.

    Att du hamnat där igen är för det första ingen lätt sak att ens erkänna för sig själv kan jag tänka, men du har gjort det.

    Det finns flera triggers som du har stått emot länge men nu gick det inte mer. Inget att skämmas för eller vara arg på sig själv för.

    Att det gått så lång tid är tyvärr förrädiskt. Tiden bryr sig inte när det gäller ätstörningar och som du redan vet det är något du lever med även om du inte under 20 år mått dåligt.

    Jag vill bara peppa lite, har tyvärr ingen kunskap om hur man går vidare och vem att kontakta. Men kanske en psykolog som kan hjälpa dig nysta i det som triggat igång allt igen kan vara en bra start.

  • Anonym (suck)
    Anonym (Anna) skrev 2020-05-14 20:32:18 följande:

    Du ska inte skämmas.

    Att ha en ätstörning och överkomma den är helt enormt var stolt över dig själv och det jobb du gjorde för att det skulle bli möjligt.

    Att du hamnat där igen är för det första ingen lätt sak att ens erkänna för sig själv kan jag tänka, men du har gjort det.

    Det finns flera triggers som du har stått emot länge men nu gick det inte mer. Inget att skämmas för eller vara arg på sig själv för.

    Att det gått så lång tid är tyvärr förrädiskt. Tiden bryr sig inte när det gäller ätstörningar och som du redan vet det är något du lever med även om du inte under 20 år mått dåligt.

    Jag vill bara peppa lite, har tyvärr ingen kunskap om hur man går vidare och vem att kontakta. Men kanske en psykolog som kan hjälpa dig nysta i det som triggat igång allt igen kan vara en bra start.


    Tack för pepp o snälla ord! Känner med det varit svårt att erkänna för mig själv att det faktiskt blivit ett stort problem igen. Väldigt få i min umgängeskrets nuförtiden vet ju jag varit sjuk. Så ännu inte alls vågat erkänna för ens min familj det är ngt annat än en stor viktnedgång (ljuger igen om vikt och vad jag äter). Psykolog känns så stort på ngt vis... Men kan mycket väl vara det som behövs. Vet nog egentligen varför det blivit såhär igen, men inte hur jag ska lösa det.
  • Anonym (K)

    Jag tog tag i min ätstörningsproblematik först i vuxen ålder, jag var närmare 30 år då. Jag skrev en egenremiss till Stockholms centrum för ätstörningar (SCÄ) och fick komma dit och träffa en psykolog. Det var jättebra! Jag träffade henne var tredje vecka har jag för mig och skrev matdagbok som vi diskuterade. Om du bor i Stockholm rekommenderar jag att du hör av dig dit. Tror även de har någon typ av digital vård också men är inte säker.

  • Anonym (suck)
    Anonym (K) skrev 2020-05-14 21:07:46 följande:

    Jag tog tag i min ätstörningsproblematik först i vuxen ålder, jag var närmare 30 år då. Jag skrev en egenremiss till Stockholms centrum för ätstörningar (SCÄ) och fick komma dit och träffa en psykolog. Det var jättebra! Jag träffade henne var tredje vecka har jag för mig och skrev matdagbok som vi diskuterade. Om du bor i Stockholm rekommenderar jag att du hör av dig dit. Tror även de har någon typ av digital vård också men är inte säker.


    Just jag egenremiss finns ju!!! Alltså känner mig helt lost för inte behövt söka vård för ngt på typ 20 år. Bor inte i någon storstad men borde ju finnas ngt liknande även häromkring. Flyttat långt ifrån mina hemtrakter där jag fick vård sist så inte ens behövt kolla upp detta innan... Inbillar mig nog tyvärr oxå man måste vara extremt underviktig för att tas på allvar. Men är nog mest för jag var det sist jag fick hjälp.

    Tack för svar och jag hoppas du känner dig bättre! Strongt att ta tag i problemen!
  • Anonym (K)
    Anonym (suck) skrev 2020-05-14 21:21:21 följande:

    Just jag egenremiss finns ju!!! Alltså känner mig helt lost för inte behövt söka vård för ngt på typ 20 år. Bor inte i någon storstad men borde ju finnas ngt liknande även häromkring. Flyttat långt ifrån mina hemtrakter där jag fick vård sist så inte ens behövt kolla upp detta innan... Inbillar mig nog tyvärr oxå man måste vara extremt underviktig för att tas på allvar. Men är nog mest för jag var det sist jag fick hjälp.

    Tack för svar och jag hoppas du känner dig bättre! Strongt att ta tag i problemen!


    På SCÄ behöver du definitivt inte vara extremt underviktig och jag kan tänka mig att det är samma på många andra ställen. Tänk på att den absolut vanligaste ätstörningen är UNS, utan närmare specifikation, alltså inte anorexia. Jag var inte underviktig men hade ett stört förhållande till framförallt mat men även till träning. Jag tycker absolut du ska kolla upp liknande ställan i närheten av dig. Jag vet att det är jättejobbigt att be om hjälp men du har kommit långt som erkänt för dig själv att det har blivit ett problem för dig som inte är sunt och att du faktiskt behöver hjälp! Det är modigt att söka hjälp!
  • Anonym (I)

    Alltså vadå belasta sjukvården? Är ju olika sjukvård på fysisk och psykisk sjukdom.

Svar på tråden Återfall ätstörningar som äldre