Är det atuomatiskt så att jag ska ta disken för att jag är ledig?
Jag och maken har varit gifta i åtta år, tillsammans något år mer än det.
Han har aldrig varit särskilt bra på att ta sin del av hushållsarbetet men det har jag accepterat och gjort en större del. Då jobbade jag lite mindre än honom och det var ok att jag gjorde mer hemma. Inga gemensamma barn, men två barn i övre tonåren/vuxen bor hemma. De har sina sysslor som de sköter, om än inte prickfritt för jämnan. Men iaf utan att man ska påminna dem hela tiden.
När vi flyttade till ny ort så började jag jobba heltid, dock med lite annorlunda schema. Jag har en väldigt tidig dag i veckan, men jag jobbar å andra sidan långa dagar övriga dagar så det är ändå heltid.
Jag har kortare väg till jobbet, han har möjlighet att byta, hans bransch behöver folk men han vill inte och det är upp till honom.
Han har bara blivit sämre och sämre, han har alltså aldrig varit bra, aldrig skött sitt prickfritt utan det har varit att påminna, tjata och tom bli sur och tvär. Men som sagt, jag har accepterat det.
Men nu sedan tre år iaf har jag inte det, jag har påtalat att nu får han sköta sitt utan att jag ska påminna, jag är inte hans morsa. Det har han alltså inte gjort, trots att jag ändå har påmint då och då att du, minns du vad vi pratade om? Han har disken och att ta ut soporna på sin lott. Självvalda uppgifter, vi har haft olika under åren för att se om det är någon han kan sköta självmant utan prut. Hittills ingen lycka.
För ett år sen fick jag nog och vi tog vårt allvarligaste snack på alla år någonsin. Han skärpte till sig men det höll bara i tre v. Under dessa tre v var det inte diska varje dag, men iaf 2-3 ggr per v.
Jag har påmint blivit sur osv och han skärper sig, jag har även påtalat att jag inte tänker leva så här länge, sker ingen förändring så blir det skilsmässa.
Förra helgen var jag bra nära att kräva skilsmässa. Men vi fick ett jättebra prat och han verkade inse att han måste söka hjälp för sitt mående som gör att han inte orkar. Än har inget hänt. Och nu är jag ledig, men inte han. Han lämnade disken igår. Och jag känner att han förväntar sig att eftersom jag är ledig så ska jag ta den. Men helt ärligt? Varför? Jag gör ju allt annat.
Dessutom har jag bokat med en vän som jag inte träffat på länge, jag har en del saker som ska skruvas ihop från IKEA så vi får i ordning på altanen, jag har nyligen målat om vår gästtoalett och det ska upp hyllor och sånt där osv. Och sen behöver jag faktiskt vila också. Mitt jobb är psykiskt krävande, särskilt nu i coronatider och jag behöver tid för återhämtning, jag vill absolut inte bli utbränd igen. Det var 6-7 år sen, men iaf jag känner att jag aldrig blivit riktigt frisk från det, jag är fortfarande mer stresskänslig än jag var innan.
Vad tycker ni, är det min sak att diska för att han inte är ledig idag? Han är ledig i morgon. Igår hade han hela kvällen för sig själv för jag var på möte.
Jag vet att jag är dum som inte skiljer mig, men när han blir som han var i början, då blir jag så jävla kär igen FAST jag vet att det är dumt. Känslorna för honom finns ju där även i de jobbigaste stunderna.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-05-31 06:24
Vi har bestämt oss för att skilja oss.