• Anonym (vänli­gavcka­n)
    Thu 21 May 2020 10:24
    490 visningar
    43 svar
    -2
    43
    490

    Ska män ta mer skit från dig

    än du skulle acceptera att få från honom?
    I feminist-Sverige så är alltid kvinnan offret.
    Därför måste det väl vara ok att mannen tål lite skit från dig.
    Jag menar, män köper ju sex, våldtar o så.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Ska män ta mer skit från dig
  • Anonym (Trött­)
    Fri 22 May 2020 14:41
    #31
    Anonym (.....) skrev 2020-05-22 14:38:19 följande:
    Antar att du är ironisk här?
    Huuur kan du tro det? 
  • Anonym (who)
    Fri 22 May 2020 14:43
    #32

    I en annan tråd pratas det om trolltrådar. Är det här en typisk trolltråd? Hur vet vi vad som är trolltrådar och inte trolltrådar? 

    Oavsett troll eller inte trolltråd så tycker jag inte att varken män eller kvinnor ska behöva ta skit. Alla borde behandlas med vänlighet och respekt. 

  • Anonym (snyft snyft)
    Fri 22 May 2020 16:16
    #33
    Anonym (vänligavckan) skrev 2020-05-21 10:24:53 följande:

    än du skulle acceptera att få från honom?
    I feminist-Sverige så är alltid kvinnan offret.
    Därför måste det väl vara ok att mannen tål lite skit från dig.
    Jag menar, män köper ju sex, våldtar o så.


    Jag respekterar inte de män ELLER kvinnor som köper sex, våldtar, misshandlar vare sig det är fysiskt eller psykiskt. Jag respekterar heller inte de som inte respekterar mig och som försöker få det att låta som om det är synd om männen för att vi kvinnor är rädda eller arga på de männen som behandlar oss illa. 


    Jag tycker inte det är ok med kvinnor som gör det heller. Det är helt vidrigt. 


    Men vad många män inte förstår är att vi kvinnor är i underläge... Vi är rädda när vi är ute på kvällen. Alla steg vi måste ta för att känna oss säkra är något som ni män inte behöver göra... Ni är privilegierade men istället för att försöka förbättra så vi kvinnor kan hamna på samma nivå som er män så blir ni arga om vi säger att vi har det sämre... Vi vill inte ta ifrån er något, vi vill ge oss samma sak som ni har... Inget annat... Och det innebär att vi är svin om vi gör någon illa precis som ni män är det om ni gör det... 

  • Anonym (rävha­tt)
    Fri 22 May 2020 17:30
    #34

    Kan inte alla bara försöka bete sig vettigt istället?

    Men det är helt klart för svårt för vissa...

  • Anonym (C)
    Fri 22 May 2020 17:50
    #35
    ThreeCherries skrev 2020-05-21 10:43:45 följande:

    Nejmen, vänta nu.. kvinnan alltid offret? Män är också offer för patriarkala strukturer, det diskuteras mycket inom feminismen. Det handlar inte så mycket om vart man placerar offerrollen, utan mer om att synliggöra strukturer som är skadliga både för kvinnor och män. Men jag förstår dock varför många får intrycket att feminister menar som du skriver, det är inte alltid diskussionerna synliggör lika tydligt att man inte bara hatar på män och menar män är monster.


    Jag har svårt och tro att det diskuteras mycket inom feminismen. Om det gjorde det så skulle inte feminister se rött så fort jag som man uttrycker ett missnöje med något i samhället för att jag är man. De borde vara mer intresserade av att höra hur jag känner för att i så fall ändra på situationen. 

    Det jag upplever är att feminister per automatik diskvalificerar en man som på något sätt upplever sig offer för något, "en man ska inte få komma o säga något" mentalitet. 
  • Anonym (C)
    Fri 22 May 2020 17:53
    #36
    ThreeCherries skrev 2020-05-21 17:53:57 följande:
    Eller kortare sagt med ett enkelt exempel;

    "bara män ska styra" är inte samma sak som "alla män ska styra". "Inga kvinnor" är inte samma som "alla män".
    Tyvärr är det många feminister som ser världen med såna glasögon. Du är man = du har det så bra så du får inte säga något. 

    Jag är kvinna (oavsett kvinnan på riktigt är offer eller framgångsrik) = jag ska få fördelar för att jag är kvinna och det är då per automatik synd om mig.

    Jag skulle hoppas att man förmedlar mer det budskap du faktiskt gör. Men när det kommer till kritan hos många så visar man en helt annan sida.
  • Fri 22 May 2020 21:46
    #37
    Anonym (C) skrev 2020-05-22 17:53:31 följande:

    Tyvärr är det många feminister som ser världen med såna glasögon. Du är man = du har det så bra så du får inte säga något. 

    Jag är kvinna (oavsett kvinnan på riktigt är offer eller framgångsrik) = jag ska få fördelar för att jag är kvinna och det är då per automatik synd om mig.

    Jag skulle hoppas att man förmedlar mer det budskap du faktiskt gör. Men när det kommer till kritan hos många så visar man en helt annan sida.


    Tror jag förstår vad du menar! Och ser rött - absolut, känner igen den! Men är det nödvändigtvis för att man inte menar att män också kan förtyckas av patriarkala strukturer? Eller är det för att du kanske inte lyckades framstå så empatisk och öppen för att ta in och lyssna in feministen du pratade med? Vem vet. Tänker högt bara. Du vet bäst:)

    Jag svarar nu egentligen på dina båda inlägg. Jag tänker på din upplevelse av att inte få ha ett ord med i laget för att du är man och att feminister ser rött när du talar till. Jag förstår att man sitter med den upplevelsen och tänker att det är självklart man får den upplevelsen pga all ilska man möts med bara man som MAN säger emot en feminist eller ifrågasätter etc.

    Men passade du på att göra detta i eget forum, eller gjorde du det i feministens? Och hur mycket lyssnade, satte dig in i, försökte förstå, läste du etc innan du skrev/talade? Jag vet inte vilka situationer du har upplevt detta du nämnde - MEN, jag vet att ett vanligt "fel" många gör är att som tex man eller icke-feministkvinna komma in på tex någon känd feminists instagram plattform för att säga emot eller komma med sura toner om att man inte håller med etc etc. Är detta fel i sig? Nej, absolut inte! Men är det det bästa stället att ifrågasätta och diskutera? Inte alltid. Håller man inte med feminister, även efter man läst på och fått förståelse för deras synpunkter och perspektiv, så är det nog inte alltid läge att gå in på deras forum för att säga vad man tycker. Beror på hur man går fram. Det är helt enkelt inte det mest önskvärda, för vad vill man fram till? "Vi håller inte med varann vi. Okej såatte".

    Men är det fel att det fråga eller säga vad man tänker i frågan? Egentligen inte. Däremot är det så otroligt mycket återkommande att det skulle vara nästintill omänskligt empatiskt av vederbörande att alltid bemöta samma "inte alla män hörrudu!!! JAG är inte våldsam och sexistisk hörruduuu" etc med förståelse och klokhet. Vet inte om du fattar hur jag tänker nu?

    Jag tror många önskar att icke-feminister eller frågande folk kunde ta sig tid att researcha "vad är det denna feminist egentligen säger? Vad menar den egentligen?" - INNAN man kastar ur sig åsikter eller "anledningen till att du inte har rätt om detta är..."

    Eller bara skapa egen plattform att diskutera och bjuda in feminister att diskutera istället för att.. ja..

    Men ja. Beklagar att du möts med röda ögon. Uppskattar att du försökt diskutera. Även om det möttes med röda ögon. Hoppas dock du kan komma till insikt om samma upplevelse som jag - att man även inom feminismen pratar för både kvinnor och män. Att man vill att alla människor ska ha lika värde och samma förutsättningar för att kunna leva i frihet att vara sig själv.
  • nénuph­ar
    Sat 23 May 2020 06:04
    #38
    Anonym (C) skrev 2020-05-22 17:53:31 följande:

    Tyvärr är det många feminister som ser världen med såna glasögon. Du är man = du har det så bra så du får inte säga något. 

    Jag är kvinna (oavsett kvinnan på riktigt är offer eller framgångsrik) = jag ska få fördelar för att jag är kvinna och det är då per automatik synd om mig.

    Jag skulle hoppas att man förmedlar mer det budskap du faktiskt gör. Men när det kommer till kritan hos många så visar man en helt annan sida.


    Tror man måste tänka på att det finns väldigt många individer inom feminismen som andra rörelser, alla moderater är inte likadana, inte heller alla sjundedagsadventister. Själv har jag svårt för termen manshat t.ex. och tycker att den termen är sprungen ur en sorts plakatfeminism som jag personligen inte tror leder till särskilt stor förändring. Andra menar att manshatet är en strategi för förtryckta att sätta sig upp mot förtryckarn som ger en sorts egenmakt.

    Jag vill inte ha någon offerroll, samtidigt har det manliga perspektivet länge haft tolkningsföreträde och vi andra får anpassa oss. När den normen bryts upplevs det nog som ganska obehagligt eller i alla fall ovant av män. Jag tror å andra sidan inte att man bryter det perspektivet genom att som Magnus och Brasse stå och peka och skrika FEL, FEL, FEL! Det ger inte mig mer egenmakt. Däremot skulle män kunna backa och lyssna och ge kvinnor mer talutrymme. Tyvärr har det väldigt länge varit lätt att bli avfärdad som ett hysteriskt fruntimmer när man framför kritik. Det låter som att det är det som hänt dig nu, fast omvänt, tänker jag. Der är otrevligt och frustrerande att inte bli tagen på allvar.

    Män är också offer för patriarkala strukturer. Jag vägrar tro att det ligger i mäns biologi att slå varann på käften, eller att den diskvalificerar dem i så hög grad som föräldrar att de i lägre grad är lämpliga att få vårdnad om sina barn,för att ta ett exempel. Det är normer om hur män och kvinnor ska vara som göder och föder fram beteendena.
  • Anonym (Män som kan ta skit:D­)
    Sat 23 May 2020 07:33
    #39

    Jag gillar män som kan ta min skit. Som kan ta en hel massa skit och bara om jag går alldeles för långt sätter ner foten. Det är skönt att få klaga, gnälla, kritisera osv. Därför älskar jag män som kan ta massa skit:)

    Inte feministmän som tar det på ett inställsamt sätt utan män som kan ta det för att de förstår att kvinnor behöver få avreagera sig ibland och klaga på saker.

  • Anonym (C)
    Sat 23 May 2020 12:17
    #40
    ThreeCherries skrev 2020-05-22 21:46:12 följande:
    Tror jag förstår vad du menar! Och ser rött - absolut, känner igen den! Men är det nödvändigtvis för att man inte menar att män också kan förtyckas av patriarkala strukturer? Eller är det för att du kanske inte lyckades framstå så empatisk och öppen för att ta in och lyssna in feministen du pratade med? Vem vet. Tänker högt bara. Du vet bäst:)

    Jag svarar nu egentligen på dina båda inlägg. Jag tänker på din upplevelse av att inte få ha ett ord 
    Hej, :)

    Jag tror jag förstår hur du menar. Tolkar ditt svar i mångt o mycke som att beroende på hur och var du säger något så får du svar utefter det. Håller med dig i det och det finns många som skriver provocerande saker och får svar därefter. 

    Låt mig dela med mig av min story från början innan jag visste ens vad feminism var. Är uppvuxen inom kyrkan så mitt sätt o se på människor är formad därifrån och som jag tycker är sund. Inom kyrkan så är alla lika värda, barn, vuxna, män, kvinnor och jag umgicks med alla och har fått med mig en massa bra värderingar in i vuxenlivet. 

    Var väl inte förrän jag blev vuxen som jag ens fick upp ögonen för feminism. När jag var liten så var det inte så utbrett i media som det är nuförtiden heller så det var ju lätt att missa det.

    Jag läste på om feminism och då budskapet är gott, en vilja att alla är lika värda oavsett kön i samhället osv gjorde att jag tänkte mig att feminister måste ju vara ett glatt välkomnande gäng som i positiv anda försökte få folk att tänka i andra banor. För så skulle jag ha tänkt om jag försökte förändra människor, då skulle jag vilja få med mig människor för ju fler jag får med mig desto bättre blir det ju. 

    Feministerna beskrev i alla fall feminismen som något som skulle hjälpa båda könen. Vad kul och bra tänkte jag, har själv känt att det finns en rad saker som jag inte gillar i samhället och som slår emot män, jag kanske hittade en grupp människor jag kunde ha intressanta diskussioner om det jag kände då alla vill väl ta upp det som ligger dem själva närmast om hjärtat.

    Vid det här laget så skulle jag lätt kunna ha blivit en som kallar mig för feminist om jag också hade blivit välkomnad. 

    Den tråkiga sanningen är att min uppfattning av feminister idag är långt ifrån min första tro ovan. Undantag från dig som verkar vara seriös.

    Det började med att jag försökte ta upp till diskussion några saker som jag som man kände var fel. Jag fick då snabbt lära mig att för att jag var man så fick jag definitivt inte gnälla på något för jag var ju så priviligerad på grund av mitt kön, skulle jag sen tycka något var fel så fick man bara tycka sånt som feministerna hade på sin lista som var fel för män. Gick man utanför den ramen med att t.ex. tycka något annat var fel smått som stort så gjordes det allt för att motbevisa att det inte alls var någon synd om mig eller inte alls var fel. 

    Den välkomnande känslan började grusas. Så män fick inte själva äga sin känsla om felaktigheter i samhället.

    Sen fick jag upp ögonen för de feminister som hörs och syns på olika typer av media. Uttryck som "hata alla män", "män är svin" osv. det passade inte riktigt in i min bild om allas lika värde och någon välkomnande känsla infann sig inte. Oavsett hur mycket man försvarade sådana uttryck med att det menas det ena och det andra och de har säkert blivit rejält brända av män. Men det är oavsett anledning inte alls sådana uttryck jag skulle använda mig av om jag ville få med mig människor. De är ju direkt avvisande uttryck och gjorde att min känsla grusades mer.

    Har gett feminister chansen flera ggr men min känsla är att man ofta är mer intresserad av att vinna poäng, få rätt i sak än att förändra världen. Gruppen feminister har blivit lite som en grupp av inbördes beundran, en tillhörighet. Som exempel så säger man att det finns olika typer av feminister vilket borde göra att feminister själva avfärdar andra feministers ideer. Men i verkligheten så är det ingen feminist som vågar säga något emot vad en annan feminist har sagt. Man kan inte känna efter och tycka själv utan då är man för rädd för att bli utfryst och dömd.

    Om en feminist har sagt något så blir det lag för de andra inom gruppen hur snett det än må vara som sagts. 

    Man är mer intresserad av att vinna mark i något slags "krig" emot män än att vinna medmänniskor som tillsammans kan förändra något. Så att få rätt i sak, eller vinna poängen, sista ordet i något är viktigare. Troligen blir man stärkt i gruppen då. 

    Nu blev det här långt och finns mycket mer jag skriva om det. Men får begränsa mig någonstans. 

    Så jag står fortfarande för allas lika värde och rätt i samhället. Men för stor majoritet av feministerna har inte övertygat mig i sättet de gör det på och bemötandet för att jag ska ställa mig bakom feminismen som verktyg för att nå jämställdhet. 

    Sorgligt men sant. 
  • Anonym (C)
    Sat 23 May 2020 13:40
    #41
    Anonym (snyft snyft) skrev 2020-05-22 16:16:54 följande:

    Vi vill inte ta ifrån er något, vi vill ge oss samma sak som ni har... Inget annat... Och det innebär att vi är svin om vi gör någon illa precis som ni män är det om ni gör det... 


    Jag skulle önska också att det vore så att vi försöker ordna världen så att den är lika. 

    Det som ändock förbryllar mig är hur man i modern tid:

    * Skriver lagen så att kvinnor har rätt att begära en kvinna vid t.ex. visitationen inför en flygresa. Men en man har ingen rättighet till det. I personalen måste det alltid finnas en kvinna anställd men inte en man. Män kan bara önska men om det inte går så är det bara avstå resan eller acceptera läget. Visserligen utomlands men har självt blivit visiterad av en kvinna som tog mig mitt i skrevet på mitt könsorgan och jag hade bara att lyda och se glad ut eller skippa resan.

    Det hade varit hur lätt som helst att skriva in rättigheten för båda könen men ändå undviker man det.

    * Sen barnsben och in i vuxen ålder så kommer det in kvinnlig personal i omkädningsrummen och ända in i duscharna när man står o duschar på t.ex. badhus. Det var först i vuxen ålder jag fick höra av kvinnor att de aldrig stött på något liknande av män i deras omklädningsrum. Tar man upp det så skrattas sånt här bort. 

    * På krogen så är det mer regel än undantag att det kommer kvinnor fram till bardisken för att trycka sig fram mellan männen och skuffa undan även fast man är före i kön. De vet att ingen kommer protestera och att de får service snabbare just för att de är kvinnor. Det här vet kvinnorna och utnyttjar det istället för sunt förnuft.

    * På krogen så kom en tjej och tvingade till sig en kyss av mig genom att handfast ta tag i mitt huvud och dra det mot sig. Jag stod som chockad och inget jag hade bett om. Hon trodde säkert hon gjorde mig en tjänst. På den tiden visste jag inte ens att jag som man kunde göra något åt det. Å andra sidan så ska det mer till att få en kvinna utslängd då det krävs mer.

    Andra tjejer har försökt få mig utslängd. Vad gjorde jag för fel, frågade om en av hennes kompisar ville dansa. Som tur är synade vakten bluffen.

    * Upplever att när det kommer till brott så betraktas män som skyldiga tills motsatsen har bevisats och tvärtom när det kommer till kvinnor. 

    * Har blivit utnyttjad av tjejer på andra sätt.

    Finns mer och skriva om men börjar så här. Vill på intet sätt förringa kvinnors problem i samhället. Men med ovan sagt så vill jag visa på att jag tycker inte att kvinnor nöjer sig med lika. Inom många områden så har jag bevittnat hur man som tjej har börjat utnyttja sin nya ställning i samhället för att dra fördelar. 

    Pendeln svänger över och många ser saker som en slags kompensation. Det man missar i det hela är att det inte är säkert dagens kvinnor har något att bli kompenserade för och dagens män är inte de som gjort illa. Utan man försöker kompensera för vad dåtidens kvinnor fick lida för.

    Inte sagt att man ska göra saker för att förbättra samhället men det är ibland lätt att tro att alla tjejer sköter sig och är snälla. 
  • Sat 23 May 2020 23:14
    #42
    Anonym (C) skrev 2020-05-23 12:17:24 följande:

    Hej, :)

    Jag tror jag förstår hur du menar. Tolkar ditt svar i mångt o mycke som att beroende på hur och var du säger något så får du svar utefter det. Håller med dig i det och det finns många som skriver provocerande saker och får svar därefter. 

    Låt mig dela med mig av min story från början innan jag visste ens vad feminism var. Är uppvuxen inom kyrkan så mitt sätt o se på människor är formad därifrån och som jag tycker är sund. Inom kyrkan så är alla lika värda, barn, vuxna, män, kvinnor och jag umgicks med alla och har fått med mig en massa bra värderingar in i vuxenlivet. 

    Var väl inte förrän jag blev vuxen som jag ens fick upp ögonen för feminism. När jag var liten så var det inte så utbrett i media som det är nuförtiden heller så det var ju lätt att missa det.

    Jag läste på om feminism och då budskapet är gott, en vilja att alla är lika värda oavsett kön i samhället osv gjorde att jag tänkte mig att feminister måste ju vara ett glatt välkomnande gäng som i positiv anda försökte få folk att tänka i andra banor. För så skulle jag ha tänkt om jag försökte förändra människor, då skulle jag vilja få med mig människor för ju fler jag får med mig desto bättre blir det ju. 

    Feministerna beskrev i alla fall feminismen som något som skulle hjälpa båda könen. Vad kul och bra tänkte jag, har själv känt att det finns en rad saker som jag inte gillar i samhället och som slår emot män, jag kanske hittade en grupp människor jag kunde ha intressanta diskussioner om det jag kände då alla vill väl ta upp det som ligger dem själva närmast om hjärtat.

    Vid det här laget så skulle jag lätt kunna ha blivit en som kallar mig för feminist om jag också hade blivit välkomnad. 

    Den tråkiga sanningen är att min uppfattning av feminister idag är långt ifrån min första tro ovan. Undantag från dig som verkar vara seriös.

    Det började med att jag försökte ta upp till diskussion några saker som jag som man kände var fel. Jag fick då snabbt lära mig att för att jag var man så fick jag definitivt inte gnälla på något för jag var ju så priviligerad på grund av mitt kön, skulle jag sen tycka något var fel så fick man bara tycka sånt som feministerna hade på sin lista som var fel för män. Gick man utanför den ramen med att t.ex. tycka något annat var fel smått som stort så gjordes det allt för att motbevisa att det inte alls var någon synd om mig eller inte alls var fel. 

    Den välkomnande känslan började grusas. Så män fick inte själva äga sin känsla om felaktigheter i samhället.

    Sen fick jag upp ögonen för de feminister som hörs och syns på olika typer av media. Uttryck som "hata alla män", "män är svin" osv. det passade inte riktigt in i min bild om allas lika värde och någon välkomnande känsla infann sig inte. Oavsett hur mycket man försvarade sådana uttryck med att det menas det ena och det andra och de har säkert blivit rejält brända av män. Men det är oavsett anledning inte alls sådana uttryck jag skulle använda mig av om jag ville få med mig människor. De är ju direkt avvisande uttryck och gjorde att min känsla grusades mer.

    Har gett feminister chansen flera ggr men min känsla är att man ofta är mer intresserad av att vinna poäng, få rätt i sak än att förändra världen. Gruppen feminister har blivit lite som en grupp av inbördes beundran, en tillhörighet. Som exempel så säger man att det finns olika typer av feminister vilket borde göra att feminister själva avfärdar andra feministers ideer. Men i verkligheten så är det ingen feminist som vågar säga något emot vad en annan feminist har sagt. Man kan inte känna efter och tycka själv utan då är man för rädd för att bli utfryst och dömd.

    Om en feminist har sagt något så blir det lag för de andra inom gruppen hur snett det än må vara som sagts. 

    Man är mer intresserad av att vinna mark i något slags "krig" emot män än att vinna medmänniskor som tillsammans kan förändra något. Så att få rätt i sak, eller vinna poängen, sista ordet i något är viktigare. Troligen blir man stärkt i gruppen då. 

    Nu blev det här långt och finns mycket mer jag skriva om det. Men får begränsa mig någonstans. 

    Så jag står fortfarande för allas lika värde och rätt i samhället. Men för stor majoritet av feministerna har inte övertygat mig i sättet de gör det på och bemötandet för att jag ska ställa mig bakom feminismen som verktyg för att nå jämställdhet. 

    Sorgligt men sant. 


    Hej C! Jag känner sån respekt för att du tar dig tid att läsa mina långa svammelsvar och även besvarar med utförliga svar själv, tack för det!

    Vi har så lik bakgrund och upplevelse av saken vi skulle kunna ha, faktiskt. Samma bakgrund och samma upplevelse av feminismen som miljö så att säga. Problemet också med att kalla sig feminist är ju att folk direkt förväntar sig mer av en, då blir man också fortare besviken när feministen inte svarar eller uppför sig så som man tänker vore produktivt för en framtida revolution. Och även bland feministiska aktivistgrupper får jag hålla med om att det är den del jag inte ser framtid i, tex detta med att man absolut ska prata om att hata alla män. Livet är för kort, varför ska jag låta min egen livsglädje och frid drabbas för att man menar detta manshat krävs för en vidare förändring? Hur ska det hjälpa? Varför kan man inte samla människor, utbilda, ställa krav på lagen, betona, pålysa, skapa stöd och organisationer och allt annat mellan himmel och jord som ändra på saken? Jag känner inte för att springa runt med har och ilska mot män. Även förövare. Min pappa är en förövare, förlåt mig men, han bad inte om att födas med narcissistisk personlighetsstörning. Det hjälper varken pappa eller mig eller hans offer att hata och vara arg - vi behöver bygga ett samhälle som finns där både för offer och förövare. Helst så man fångar upp människor innan brotten sker - det vore ju drömmen! Hur är ju frågan. Visst kan man känna hat och ilska, jag ber inte feminister sluta med det, absolut inte, men att det skulle vara en metod för förändring ser jag fortfarande inte. Om någon har fattat får den förklara för mig.

    Tack också att du delar med dig av din upplevelse av hur det är att vara man och olika tragiska saker där som du radade upp - extremt intressant och inte alls svårt att tro, tyvärr!
  • Anonym (C)
    Tue 26 May 2020 18:08
    #43
    ThreeCherries skrev 2020-05-23 23:14:33 följande:
    Hej C! Jag känner sån respekt för att du tar dig tid att läsa mina långa svammelsvar och även besvarar med utförliga svar själv, tack för det!

    Vi har så lik bakgrund och upplevelse av saken vi skulle kunna ha, faktiskt. Samma bakgrund och samma upplevelse av feminismen som miljö så att säga. Problemet också med att kalla sig feminist är ju att folk direkt förväntar sig mer av en, då blir man också fortare besviken när feministen inte svarar eller uppför sig så som man tänker vore produktivt för en framtida revolution. Och även bland feministiska aktivistgrupper får jag hålla med om att det är den del jag inte ser framtid i, tex detta med att man absolut ska prata om att hata alla män. Livet är för kort, varför ska jag låta min egen livsglädje och frid drabbas för att man menar detta manshat krävs för en vidare förändring? Hur ska det hjälpa? Varför kan man inte samla människor, utbilda, ställa krav på lagen, betona, pålysa, skapa stöd och organisationer och allt annat mellan himmel och jord som ändra på saken? Jag känner inte för att springa runt med har och ilska mot män. Även förövare. Min pappa är en förövare, förlåt mig men, han bad inte om att födas med narcissistisk personlighetsstörning. Det hjälper varken pappa eller mig eller hans offer att hata och vara arg - vi behöver bygga ett samhälle som finns där både för offer och förövare. Helst så man fångar upp människor innan brotten sker - det vore ju drömmen! Hur är ju frågan. Visst kan man känna hat och ilska, jag ber inte feminister sluta med det, absolut inte, men att det skulle vara en metod för förändring ser jag fortfarande inte. Om någon har fattat får den förklara för mig.

    Tack också att du delar med dig av din upplevelse av hur det är att vara man och olika tragiska saker där som du radade upp - extremt intressant och inte alls svårt att tro, tyvärr!
    Tack själv ThreeCherries för att ha en god ton.

    Egentligen tycker jag det hela är ganska enkelt. De flesta människor har ju sunt förnuft och vill att världen ska vara rättvis. Sen finns det en mindre grupp som ställer till med dumheter. 

    Varför kan vi inte bara enas då och tillsammans jaga de personer gör illa? Varför göra det till ett könskrig. Vi vet att det finns både män o kvinnor som gör illa till både män och kvinnor. Javisst att män är överrepresenterade inom vissa brott, men genom att göra det till ett vinklat könskrig så kommer man aktivt att blunda för de förövare som inte stämmer in i normen.

    I min värld så är väl ett brott lika fel oavsett könet på förövaren. Men idag så skrattas t.ex. sexuella brott kvinna till man bort medans det omvända blir rejält uppmärksammade. Är inte brottet i sig lika hemskt oavsett kön? 

    Om det nu är som man säger att man vill se till allas lika värde så borde vi ju strunta i det här könskriget. Vi borde gå ihop som människor och jaga de som beter sig illa oavsett könet på förövaren och offret. Varför är man så ovillig till det?

    Mina misstankar är att man vill så gärna tillhöra en grupp och det blir lite beroendeframkallande att få avreagera sig och jag tror i vissa fall man till och med gillar att det blir en slags kamp mellan könen. Man går igång på själva krigandet. Om vi alla går ihop så försvinner lite vi och dem känslan och man känner att man tappar sin tillhörighet.

    Det här med att det bara är männens ansvar att reda ut. Jag kan förstå hur man tänker men ärligt talat. Det finns ju en mängd kvinnor som också upprätthåller de normer som gör att män ska vara macho. Om det finns ett brott där kvinnor är överrepresenterade vilket det säkert gör så inte skulle jag sitta med armarna i kors och tycka det är kvinnornas sak att lösa. Vi är väl alla ansvariga för hur samhället ser ut. 

    Jag fick ingen blankett där jag kunde kryssa i att jag ville bli man när jag föddes. Jag har inte mer eller mindre ansvar för vad andra människor gör bara för att jag föddes som en man. Men alla har väl ansvar för att påverka vår omgivning till att göra gott både man som kvinna. 
Svar på tråden Ska män ta mer skit från dig