Försök med första barn - BIM maj / juni

Jag vill gärna hoppa in i tråden! :)

Jag är 27 år gammal (blir 28 i höst) och min sambo är 29. Vi försöker bli gravida med vårat första barn. 

I december fick vi veta att min sambo hade testikelcancer, så i januari opererade han bort ena testikeln. Vi har sedan vi fick cancerbeskedet försökt bli gravida (cancern påverkade inte chansen att bli gravid eller eventuell graviditet på något sätt). Vi vet att han har minskad mängd spermier efter operationen (pga har ju bara en testikel), men det ska tydligen finnas mer än nog kvar för att kunna bli gravid. Det fick vi bevis på då jag blev gravid i mars, men som tyvärr slutade i missfall på långfredagen :/ 

Men vi fortsätter kämpa och har BIM någon gång mellan 1a och 3e juni! 

Håller tummarna för dig!

Tack snälla :)

Jag tänkte försöka hålla mig från att testa så länge som möjligt... Men vet av tidigare erfarenhet att jag har svårt för att låta bli... haha :(

Åh, det är ju snart ändå! Håller alla tummar :)

Jag ska försöka vänta till nästa helg tänkte jag :/ Borde vara på ÄL+10 på fredagen. Vilken dag är du på på söndag? :)

Började känna skum värk idag jag med! Först stack det liksom till och sen har jag haft molande värk till och från. Kände liknande när jag blev gravid i mars (men som slutade i missfall), men vågar inte hoppas på för mycket!

Ahaa, okej! Ja, BIM-7 kan ju vara tidigt att testa, så även om det inte är positivt så finns ju chansen kvar :) Men då har du alltså BIM 1/6? Tror jag också har BIM då! Eller 2/6.

Okok :)

Låter som en bra idé att försöka tänka på annat, men ja, det är ju lättare sagt än gjort :(

Har idag börjat känna yrseln jag kände förra graviditeten vid samma tid... Ska man våga få lite hopp?

Haha, relaterar sååååå mycket!

Men är du inte bara på BIM-7 idag? Eller har jag missuppfattat? :o Är du på BIM-7 är det väl långt ifrån försent? Eller? :)

Åh, herregud... Jag som aldrig brukar ha humörsvängningar har idag betett mig sååå märkligt...

Skulle parkera bilen och hamnade lite för långt från trottoarkanten och skulle parkera om. Min sambo stod utanför och väntade och jag blev SÅ arg och stressad och sa åt honom att det var hans fel att det krånglade med parkeringen för att han stressade mig, hahaha... (Han stod bara tyst och väntade...). Sen när vi kom upp i lägenheten och jag skulle byta om från min klänning så fick jag inte av den och det var självklart också min sambos fel, så blev arg igen... haha...

Skäms typ nu och fick be om ursäkt... Har aldrig varit såhär förut. Hoppas det är gravidhormoner och inte att jag från ingenstans fått världens humörsvängnings-PMS. Lider med min sambo isåfall...