Sugen på stor familj...

Det beror ju på hur man prioriterar. Att jobba heltid med 5 relativt små barn känner åtminstone inte jag att det vore särskilt vettigt. Jag kände redan efter 3:e barnet, att jag behövde vara hemma så länge jag kunde. Har du 5 barn 24/7, så får alla tillräckligt med tid och uppmärksamhet. Inte alla samtidigt och hela tiden, men du hinner med alla under en dag.

Hur du orkar är en annan sak. Jag skulle rekommendera 2 år mellan barnen och inte tätare än så. Kroppen måste hinna återhämta sig mellan graviditeterna.

Jag har 7 barn. När första var 1 år började jag jobba heltid. Efter nr 2 jobbade jag halvtid. Efter 3:an jobbade jag inte alls, utan jag var hemma fram tills jag fick nr 5. Då skulle jag börja jobba av rent ekonomiska skäl, men ett av barnen blev sjukt och vi rekommenderades att ha barnen hemma för att skydda henne från olika dagisvirus.
Efter nr 6 började jag jobba lite igen, men det var inte mer än ett par dagar i månaden. När 7:an föddes tog jag ett vikariat, där jag kunde ha barnet med på jobbet. Sedan jobbade jag deltid i flera år.

Barnens pappa jobbade heltid. Vi fick första barnet på 80-talet, och samhället såg lite annorlunda ut. Papporna tog sina 10 dagar efter förlossningen, och sedan fick det räcka med det. När det där började förändras, då var inte min man villig att förändras. Han var nöjd med att jobba heltid och skippa föräldraledighet.

Vi byggde ut huset efter 4:e barnet, och sedan hade vi bra med utrymme. Vi körde med att ha den yngsta i sovrummet upp till ca 1 år, sedan delade två barn rummet bredvid sovrummet och övriga barn hade eget rum. Det var bra att göra så, för små barn har gärna lite problem med mörkrädsla, spöken, monster och så. Då är det tryggt att sova med ett syskon i rummet.

Väldigt få människor har bemött mig positivt. Jag har blivit kallad parasit och lat för att jag varit hemma med barn, jag har fått höra att jag varit självisk och att jag förstört livet för barnen genom att ha en stor syskonskara, på senare år har jag fått heta miljöbov och hört att jag borde skämmas som riskerar jordens framtid. Barnens pappa har däremot blivit positivt bemött. Han har betraktats som en "karlakarl" för att han kunnat producera många barn.

Nackdelar? Nja, inte för mig. Det är 20 år mellan äldsta och yngsta, så jag har aldrig haft sådant där kaos som i familjen Annorlunda. Enda gångerna jag ångrat att jag skaffat många barn, har varit vid magsjuka. Innan magsjukan gått runt hela familjen har det gått mellan 2 och 3 veckor i bland.

Jo, men forskningen säger faktiskt inte att antalet syskon är orsak till problemen. Den säger att föräldrar med missbruk och/eller NPF har en större tendens att "råka" skaffa många barn. I missbruksfamiljerna försummas barnen och i familjer med NPF (som är starkt ärftligt) finns ett eller flera barn som också har NPF.
I familjer med missbruk är skilsmässa vanligare - oavsett familjens storlek. I familjer med NPF gäller samma sak.

Det gäller att skilja på orsak och verkan.
1. Familj med missbruk där det slarvas med preventivmedel och ingen har riktig koll. Det blir många barn. Missbruket slår sönder familjen och ger barnen en taskig barndom.

2. Vanlig familj utan några särskilda problem, där föräldrarna väljer att skaffa många barn. Inget missbruk, normalt fungerande föräldrar. Antalet syskon spelar då egentligen ingen roll för hur barnen eller äktenskapet mår.

Människor är ju olika. Att vara mamma på heltid var något jag brann för. Det var något meningsfullt, intressant och givande. Det tog inte energi av mig, utan det gav energi. Däremot blev jag tvungen att välja bort annat, men det gjorde ingenting.

För att hinna med, så behövde jag vara hemma med barnen på heltid under flera år. Om jag haft en lika engagerad äkta man, så kanske vi lagt upp det på ett annat sätt, men nu gjorde vi så att han jobbade heltid och jag var hemmamamma. Då hade vi en inkomst som var tillräcklig.

Jag ägnade 2-3 timmar varje dag åt matlagning. Då stod jag förstås inte vid spisen hela tiden, men jag var i köket. Under tiden skötte jag läxorna med ett barn i taget och lyssnade på hur deras skoldag hade varit. Småbarn hade en leksakslåda i köket och lekte där i stället för i sitt rum. Spädbarn hade en lekfilt i ett hörn (ja, det är ett rätt stort kök).
Under veckorna lagade jag mat åt familjen, vilket var rätt många bara vi. På helgen lagade jag mat åt fler, eftersom vi alltid verkade ha några extra till middagen. Så ja, det blev väl 8-15 personer till middagen. Olika dag för dag.

Städningen anpassades under åren. Flera småbarn och en man som jobbade 7-16, då brukade en städa medan den andra var ute med barnen. När vi började ha ett par tonåringar och en man som veckopendlade, då tog vi en större städning på helgen och under veckan småstädade jag mest hela tiden. Sedan började vi ha så stora barn att de var och en tog sina egna rum, och jag städade bara kök, vardagsrum och hall ungefär.

Sömnen varierade. I perioder fick jag bra med sömn och i perioder fick jag inte så mycket. Jag lärde mig att lösa det.