Han bor hemma hos mamma

Jag har en underbar partner som jag älskar och vill leva resten av livet med. Han är 30 år o bor hemma hos sin mamma, när vi började träffas hade han nyss flyttat dit efter att han sålt sin lägenhet. Tanken va att han skulle köpa ny lägenhet, men de blev liksom aldrig av och min lägenhet trivs han inte i. Han kommer ofta med nya idéer om vad han ska göra, hyra lägenhet, köpa, bygga hus och hit o dit. Nu köpte han en tomt som ligger mitt ute i ingenstans, han frågade mig vad jag tyckte om tomten och gav svaret att jag har aldrig varit på stället så kan inte säga om jag skulle trivas. (Har inga problem att bo lantligt men de finns en gräns) De är hans pengar o hans dröm och vill självklart han ska göra det han mår bra av. Jag är uppvuxen på landet o vet hur tufft de är är de inte finns bussar, skolskjuts osv när man sedan skaffar familj, hatar att va så beroende av en bil och att få skjuts/ge skjuts. Nu är han irriterad på mig när jag tagit upp detta o förklarat hur jag känner inför tomten och att han får va beredd på att jag inte kan se mig själv bilda vår familj där. Han tycker de är sent o komma o säga de nu och säger då att de är hans egna ställe som han bygger på och resten får vi lösa? De känns som att han har lite svårt för tvåsamhet? Kan inte planera mer än nån dag framåt och oftast hamlar jag sist på listan. Man ska väll kunna ha en sådan diskussion om framtiden? Han tycker jag är negativ när jag tar upp o frågar Hur ska vi göra? hur ska bo?vad hade du velat? Det känns som relationen står helt still och vet verkligen inte vad jag ska göra nu? Skulle jag varit ännu mer tydlig när han frågade vad jag tyckte? Jag är jue inte perfekt jag heller. Nån som har tips och råd? :(