Min tjejmiddag vs hans killmiddag

Men hon skriver ju att hon har informerat den hon bor med, men att han inte ser skillnaden. De har tydligen kommit överens om att han ansvarar för barnen under hennes bjudning, men så går han ändå och spelar på datorn och låter barnen springa ut och störa. Att ta hand om sina egna barn när man ska ansvara för dem kan knappast räknas som varken en tjänst eller ett storverk.

Du har rätt i att hon påpekat skillnaden men det verkar inte som om de kommunicerat i förväg öht. Det är vad jag menar att man måste göra, inte sitta och gnälla i efterhand.

Han fattar antagligen inte när hon säger typ "Och då får du ta hand om barnen ikväll" att det är meningen att han ska roa dem eller aktivera dem på något sätt, det kan i hans värld lika gärna betyda att han ska finnas på plats ifall nåt händer.

Och det är inte bara barnen det är frågan om utan en hel massa andra saker som hon gör både före under och efter hans middag. Kommunikation.

Det är ju mer eller mindre standard att karlar beter sig så som du beskriver. Mitt enda tips är att du låter honom få lära sig av sina egna misstag. Hjälp honom inte att fortsätta med ett sånt beteende genom att hjälpa och fixa där det brister. 

Min karl var exakt likadan. I början hjälpte jag till och fixade. Han var till exempel helt oförmögen att packa sin väska inför en längre semester utomlands. Dum som jag var la jag mig i och packade åt honom. Sen tänkte jag att fan heller att jag ska vara som nån slags morsa åt honom. Han fick packa själv vilket resulterade i att han fick gå med söndertvättade T-shirts, solblekta badbyxor och byxor med trasiga benslut. Han kände nog att det inte var så kul när övriga i sällskapet klädde upp oss till kvällens middag och han fick sitta där i sina trasiga kläder. Efter den resan så tänker han verkligen till när han packar sin väska. Samma taktik har fungerat jättebra i andra situationer också. 

Nej, män är ju per se idioter som behöver direkta instruktioner om minsta lilla grej. 

Jag förstår att det är sårande att han inte bryr sig om att hjälpa dig, men har du verkligen middagar hemma nu i coronatider? 

Om han inte förstår, så kommer han säkert förstå mer om du agerar som han gjorde på din tjejmiddag, när han har sin killmiddag. Hitta något riktigt intressant dataspel eller något annat, och strunta i att engagera dig i barnen.Ta inte hand om disken, åk inte o kompletteringshandla. Om disken är kvar dagen efter ta inte hand om den....Torka inte av utemöblerna....
Då borde han förstå. Plocka undan disk o roa barnen, gör den andra partnern, handlar gör man själv. 

Problemet är att folk sällan förstår när man "statuerar exempel". Ofta är det ju precis det som är problemet, att man har svårt att se vad den andra gör eller hur den reagerar. Ofta är det den som gör mest, som i första fall far illa av att saker är skitigt eller inte blir gjorda. För att sedan ta tag i allt som rasat, med en större bitterhet.
Det enda som hjälper är kommunikation. Men som jag skrev ett par sidor bort, så bör man nog fundera på det här med könsroller. Lever man ett, till synes, köns-stereotypt liv med kill och tjejfester, kanske man heller inte ska förvåna sig för mycket om relationen också blir sådan.

Att det var fler barn som dog medförde på gott och ont också att vaccinet utvecklades så snabbt. I Sverige skedde endast ett fåtal dödsfall, och om det berodde på vaccinet eller smittsamheten låter jag vara osagt.

Du kan inte dagsläget uttala dig om huruvida svåra influensor skördat fler liv, för covid är fotfarande inte över, och du vet inte om det kommer fler omgångar. 

Varför kallar du det att stänga ner för att man inte kan hålla tjej och killmiddagar och bara leva vidare som inget hänt? Hur många fler dödsfall tror du inte den inställningen hade orsakat? 

Sjukvårdskapaciteten är ansträngd ändå i form av personal allt handlar inte
bara om platser. Många är utarbetade trots en mild variant av nedstängning. Hur illa vore det inte, om alla fortsatt leva som vanligt utan att lyssna på rekommendationerna? Du verkar även bortse från att det är många unga som blir extremt sjuka och behöver sjukvård. Om man inte inför restriktioner såsom rekommendationer eller andra åtgärder, skulle fler dö pga överbelastning på sjukhusen. 

Reaktionen över covid är inte så svår att förstå sig på om man tänker efter. Dels är den väldigt smittsam och dels är(var) viruset så pass nytt att ingen förstår sig på det. Från början när den spred sig över världen fanns inget annat än estimerade (högre) procent över dödligheten, och endast hypoteser om hur den påverkade barn och vuxna.

Det är rätt logiskt att man då tar det säkra före det osäkra.

Självklart kan man dra paralleller när reaktionerna är så ofantligt olika. Vid svinis gjordes det vettiga - upplystes och anpassades i liten grad(vaccinet jagades dessutom på av Fergusons kroniskt felaktiga apokalyps-modeller) . Demokratiska fri- och rättigheter fanns kvar. Vid corona - not so much. Därför måste man jämföra. Därför får man inte ledas som en fårskock.

Jag talar inte enbart om svenska förhållanden. Sverige ligger i världen. Och i världen handlar det inte längre om ett virus när man får stå upp och kasta boll på stranden, men inte ligga och sola. Att ta ifrån människor rätten att välja sina liv för ett virus med 99+ % överlevnad är inget annat än ett övergrepp. Man kan inte heller säga att man tar det säkra före det osäkra, varken tidigt i förloppet eller nu(när sjukdomen lika gärna kan vara på väg ut, många forskare tror på det) . Då, tidigt, funkade inte den inställningen eftersom att man redan då visste hur förödande lockdowns är. Hur mycket död och lidande(också i det långa loppet) det plus ekonomisk och social kris orsakar(vi ser redan konsekvenserna och de är större och dödligare än viruset). Nu funkar det inte heller att säga så eftersom att vi vet så mycket mer(och, som sagt, dessutom sett konsekvenserna. Både lokalt och globalt).

Vi har dessutom haft sjukvård(i Sverige är det inte platsen som räknas utan plats+utrustning+personal) hela tiden. Samma gäller globalt. Fältsjukhus och skepp har stått oanvända och många sjukhus i USA avskedar eller till och med lägger ner för att de har noll och ingenting att göra. Just inga viruspatienter och den mesta annan vård är inställd(vilket för övrigt leder till dödsfall). Dessutom har medier och politiker gjort folk rädda att söka vård genom att piska upp apokalyps-stämningen och där ser vi ännu mer dödsfall. Lockdownen i sig ökar dessutom risken för sådant som ökat(som blodproppar och kawasaki).

Det handlar inte bara om män, i just det här fallet råkar ts partner vara man. Därför skrev jag "han".

Tydlighet gäller båda könen.

Tyvärr är jag duktiga flickan, inget jag egentligen vill vara men blivit.

Jag påpekar väl detta. Men mest är det väl en besvikelse. Har läst att kvinnor utrycker känslor i språk men män mer i handling. Därför svider det lite ibland när han inte förstår att en liten gest kan betyda så mycket och få mina känslor att svalla.

Intressant inlägg. Och detta är ju en del av det känslomässiga arbetet kvinnor (i mer utsträckning än män) gör per automatik medan männen räknar med att kvinnan ska förklara för honom vad han ska göra istället för att det kommer naturligt.

Någonstans måste man faktiskt kunna kräva av sin partner att han tänker till. Att han för ett inre resonemang -ah hon ska ha fest ikväll, hade jag velat ha springande barn som härjade om det var min kväll? Hmm förmodligen inte, alltså får jag se till att detta inte sker på hennes kväll-.

Att som kvinna (pratar med viss erfarenhet här) behöva påpeka självklara saker som:

- låt inte barnen störa vid speciella vuxenträffar

- plocka undan efter dig

- ta upp sockarna du slängde på golvet (för de ha har faktiskt inte fötter)

- ställ i mat i kylen för det förstörs annars

Etc etc tar mycket energi.

Och jag kan bara prata för mig. Men som en ganska sexuell person så finns det inget som trubbar av listen till maken när han hamnar på samma nivå som barnen. Det är grymt avtändande

Jag håller med och jag håller inte med.

Å ena sidan kan man tycka att ens partner borde tänka till lite, kan jag hjälpa min kära i den här situationen? Många tycker att det "hör till" i en relation.
Å andra sidan kan man inte heller bli sur för att inte alla förstår eller tänker på det automatiskt.

Jag tror det skulle vara bra om fler kvinnor läste boken "Hemmets projektledare säger upp sig" som tar upp det faktum att många kvinnor gör alldeles för mycket för sina män (eller kvinnor kanske för den delen). Jag tror att man ofta skulle kunna backa lite och kräva mer jämlikhet, men jag hävdar fortfarande att öppen kommunikation är viktigt i alla relationer.

Självklart är det irriterande men du sätter faktiskt dig själv lite i sitsen.

Varför städar du upp under middagen? Nu brukar inte jag och min partner ha olika tjej och killmiddagar utan vi umgås tillsammans men om han skulle ha ett killgäng över skulle det aldrig falla mig in att börja plocka in i diskmaskinen etc under tiden, om han har missat att handla, varför åker då du?

Säg till honom rätt ut nästa gång, "sätt på en film till dig och barnen så jag kan koppla av, du skulle väl inte vilja att de kommer ut hela tiden om det var din kväll" och be honom att hjälpa dig städa efteråt också, kommunikation är viktigt, det är ingen som kan läsa tankar. Det vore skönt om ens partner enkelt kunde förstå vad man vill och önskar men oftast fungerar inte det tyvärr

Jo visst är det så.

Och visst kan jag bojkotta helt att hjälpa till. Men det jag kommit fram till att det jag vill ha i relationen är just två saker:

1) att vi hjälper varandra. Vi värnar om varandra och om den ena hamnar i en jobbig sits att den andra då rycker ut av ren omtanke för den andra. Utan agenda. Att det faller sig naturligt när man är i en kärleksrelation. Typ som när jag tidigare var på tjejmiddag (innan Corona) hos tjejkompis så hjälpes vi tjejer naturligt åt att plocka av bordet och disken. Inte för att värdinnan bad om det utan för att vi ville dra vårt strå till stacken för hennes och allas skull.

2) att inte behöva förklara självklarheter. Såsom med barnen. Han borde ha fattat detta. Han hade ju själv blivit lack in de sprungit runt på hans kväll och ja låg och degade själv med mobilen i annat rum. Sådana saker ska man inte behöva förklara för en tänkande vuxen människa. Det är ganska sårande faktiskt att jag tänker så men inte han.. det säter griller i huvudet på mig att han kanske inte bryr sig. Fast det vet jag ju att han gör..

Eller kan man inte förvänta sig detta av en man? Är detta något man enbart upplever tjejkompisar emellan? Tycker det är så märkligt..

Väldigt många män saknar den där inre dialogen med sig själv. Det är som om dom lider av något slags tunnelseende som riktar in sig på vägen med minst ansvar och insats. Detta är såklart otroligt frustrerande och känslan att bli tagen för givet infinner sig snabbt. Man blir sur, trött och avtänd. 

Men om man vill nå resultat så måste man lägga alla dessa känslor åt sidan och börja med någon slags habilitering av dessa män. Vi måste inse att förmågan att ta ansvar i hemmet helt enkelt inte finns. Förmågan att sätta sig in i hur deras respektive känner och tänker finns inte. Förmågan att se hur deras beteende påverkar andra finns inte. 

Men det går att lära. För det första så måste man sluta att hjälpa och fixa. För det andra måste man förklara vad deras beteende har för konsekvenser. För mig har det fungerat väldigt bra att använda mig av liknelser som mannen kan förstå och relatera till. För det tredje, ge beröm och försök att inte ge allt för anklagande kritik. Försök med "jag skulle bli så glad ifall du....." Låt mannen få känna sig stolt över sina insatser. Ge beröm, hur löjligt det än känns att berömma någon för att ha dammsugit sitt eget hem på eget initiativ. Med tålamod så kan stora förändringar ske. 

Först och främst läs följande:

Jag tänkte inte att hon skulle statuera exempel bara utan jag tänkte mer att det skulle leda till ett förhoppningsvis konstruktivt samtal. Jag tänkte mig att mannen skulle bli sur och klaga över disken o barnen. Och att man hon då kunde ta upp saken. Fast annars är det väl lika bra o säga att nästan gång vill jag att du roar barnen o tar disken är du snäll. Så gör jag det gärna när det är din middag....Så får man se vad han svarar...

Allt hänger ihop, förstår du verkligen inte det? Sverige ligger dessutom i världen.

Svinis hade ingen hög dödlighet någonstans utom i Fergusons hjärna. Vaccin eller ej.

Du bryr dig alltså bara om dödsfall till följd av corona? Ja, det låter typiskt.... Åtgärderna dödar långt fler och andra sjukdomar(till och med influensa som inte rn själ bryr dig om) dödar fler.

Karantän innebär ofta stillasittande, vilket kan leda till blodproppar. Lägg till att det vid misstanke om blodpropp är viktigt att söka vård tidigt, men sedan medierna skrämt upp folk så är det många som inte vågar söka vård innan det är för sent. Varför blodproppar i samband med coronasmitta dessutom kanske inte alls beror på själva viruset. Är cirona nu så smittsam som det verkar är det inte märkligt att folk som kommer i annat ärende till vården också råkar vara cotonapositiva. Gällande Kawasaki så finns det forskning(sedan innan corona) som visar att barn som utsätts för mindre bakterier löper ökad risk att drabbas av kawasaki. Dessutom är det sedan länge känt att Kawasaki ofta kommer efter eller i samband med annan infektion, så att barn(alla kawasakifallen i usa var dessutom inte coronapositiva) i vissa(få) fall drabbas av kawasaki nu är inget märkligt. Till och med WHO har fått erkänna att kopplingen inte var så stark.

Att vård ställs in är ett skämt i många fall och en skandal i alla fall. I usa läggs till och med sjukhus ner för att det inte finbs patienter, varken de med corona ellet med annat(för att deras vård är inställd). Sjukhusen har aldrig varit fullbelagda och det berömda sjukvårdsskeppet har bogserats bort utan att ha använts.... Folk dör redan för att de inte får livsviktiga behandlingaroch canceriagnoserna har hoppat ner för ett stup i stora drlar av världen. Och det är ju inte så att folk slutat drabbas av cancer....

Även här i Sverige har sjukhusen ofta lite att göra för att det mesta är inställt. Min egen farmor ringdes upp och tillfrågades om hon kunde komma in för en sedan länge planerad(men sedan inställd) undersökning eftersom att "vi inte har något att göra". Jag själv sökte vårdcentral och akut förra veckan. På vc satt peronalen och fikade utanför och skickade in mig till ett väntrum utan att checka in mig "det är bara du här i alla fall". På akuten kom jag in på en sekund(trots att min region befinner sig i cironakulmen nu).