Partner som lägger sig i ens klädsel..

Det finns inget du kan göra förutom lämna. För det är ett av de första vanliga tecknen på en narcissistisk, kontrollerande partner. Det kommer att bli mer psykisk misshandel och kontrollbehov. Vilka du träffar, vad du lagar för mat, hur du pratar, hur din blick är, vem och vad du tittar på med mera. Förtjänar du inte bättre?

På vilket sätt stör han sig på din klädsel? Går du t ex i mjukisbyxor ute på stan så kan jag förstå han lite men annars så är det ju bara överdrivet.

Wow, snacka om att ha en förlegad kvinnosyn! Men låter du han alltid bestämma över din klädsel? Hur reagerar han om du skulle ignorera hans protester och gå klädd i det du vill? Blir det bråk då?

Jag tror nog det blir svårt att ändra det här mönstret efter så lång tid.

Han har varit så här från början och den här mannen skaffade du barn med? Jag menar inte att låta anklagade, men hur blev det så här? NI ska inte lösa det tillsammans, HAN ska lägga av eller så ska DU lämna honom. Hur är han i övrigt? Försöker han styra och ställa med annat också?

Jag förstår att detta har blivit det normala för dig efter 9 år, men tro mig; det han gör är inte normalt eller snällt!

Han har alltså makten att bestämma om du får gå ut eller inte? Det här är så fel! Vilka signaler sänder detta till er dotter? Att i en relation så är det mannen som har makten och han har rätt att bestämma vad kvinnan får göra eller inte. Han är i princip kvinnans slavägare.

Vet era familjer om hur ni har det? Era vänner? Vad säger de?

Han låter som en potentiellt oerhört farlig man. Han kommer inte att släppa sitt grepp bara sådär. Du måste ha stöd från omgivningen. Ring och rådgör med en kvinnojour, de känner till fenomenet män som kontrollerar och kan ge råd.

Nej, det är inte försent nu. Sätt er i lugn och ro och prata om det. Säg att du förstår att han tänker på sitt/ert/ditt bästa vad gäller dina kläder, men att du inte håller med. Berätta att du vill vara friare när det gäller vad du har på dig, och att du framöver önskar att han inte kommenterar dina kläder. Gör han ändå det så är det du som avgör vad du vill ha när du går ut. Säg att han är stark om han vågar ha en stark kvinna :)

Du kan ju om du vill försöka ta reda på vad det verkligen handlar om. Är det hedersrelaterat? Skäms han inför vänner och familj? Då handlar ju allt om honom, inte om dig. Hur klär sig hans vänners fruar och flickvänner? Finns det någon han gillar vars fru klär sig som du skulle vilja göra? Ta upp dem som gott exempel.

Om han säger att du inte får gå ut, och du gör det ändå, vad händer? Låser han dörren och vaktar så du inte kan? Hotar han dig med något? Slår han dig? När du kommer hem efter att ha haft "fel" kläder, vad händer?

Då får du vara minst lika bestämd.

Vilket föredöme är du för din dotter som alltid viker dig? Kvinnor ska alltid vara undergivna och lyda mannen? När det gäller småsaker kan man vika sig för husfridens skull. Men det här är ingen småsak. Det gäller din integritet, din självständighet och din dotter.

Du har tre val som jag ser det.

1) Gör ingenting och det kommer aldrig att sluta, troligen att bli värre. Det kommer att bli bråk när din dotter blir tonåring. Hon kommer antingen att bli lika kuvad som du eller rymma till kompisar eller killar.

2) Sluta att vara så konflikträdd och säg ifrån. Det blir jobbigt men det är värt det. För din dotters skull och dig själv. Vad kan han göra om du står på dig och går ut klädd i kläder som DU valt? Slå dig? Finner du dig i det? Varje gång han kräver att du byter kläder så säger du "jag bestämmer själv vad jag ska ha på mig" utan att ingå i någon mer diskussion.

Du kan också säga att du inte orkar längre utan föreslå familjeterapi. Tvivlar på att de skulle säga att lösningen är att du lyder din man. Snarare skulle de väl undra om hans kontrollbehov "bara" beror på att det är ok i er kultur eller om han har andra issues. Vägrar han? Ja, då är det dags för alt 3.

3) Du säger att du inte orkar längre med hans "lydnadskrav" och flyttar med din dotter (till dina föräldrar eller någon väninna). I bästa fall blir det en väckarklocka för honom och han lovar att sluta. Då gäller det för dig att sätta stopp så fort han återfaller. 

Du måste också kallt räkna med att han inte vill ändra på sig och att du då inte kan återvända. Så länge du ser den möjligheten som helt utesluten är du i hopplöst underläge.

Har du ingen du kan anförtro dig åt? Mamma, syster, väninna? Låter tungt att inte ha någon att bolla tankar med (förutom internet).

Du kan visst ringa till Kvinnojouren bara för att prata också. De har säkert annat att svara än "Flytta hit!"

Jag tycker också du borde skriva dagbok. Hur ofta händer detta, vad hotar han med om du inte lyder? En vuxen kvinna ska inte behöva lyda sin man.

Varför "funkar det inte"? Är du rädd för honom? Om man inte är rädd stannar det ju inte vid att säga emot utan det är att "göra emot" som ska till. Vad hindrar dig från att "göra emot"?