Partner som lägger sig i ens klädsel..

Jag glömde ett fjärde alternativ. Att prata med någon han respekterar (typ äldre släkting el präst/imam). Men antar att de skulle tycka likadant som din man...

Men hör du inte själv hur tokigt han tänker? Han kallar svenska kvinnor för horor för att de inte är klädda som han gillar? En man som tänker och säger sådant, han är ingen "jättefin" man. En dag kommer din dotter att få höra att hon "klär sig som en hora" eller värre. Och du kommer att delvis vara ansvarig för det, eftersom du aldrig stått upp för dina värderingar (jag antar att du inte håller med din man att alla vanliga svenska kvinnor är horor).

Det låter som du är rädd för att han ska slå dig om du bara går ut i de kläder du valt. Annars förstår jag verkligen inte varför du är så mesig. Sluta diskutera, börja agera. Att han blir arg och sur får du tåla. Om han inte slår dig, men vill du verkligen till varje pris stanna hos en sådan man?

Du svarade inte på om din egen familj tycker likadant som din man eller att en kvinna alltid självklart lyder sin man? Annars är det ju hos dem du borde söka stöd.

Nej, det finns nog ingen enkel genväg. Try to grow a spine, för din egen och din dotters skull.

Har en flickvän som ofta bestämmer vad jag skall ha på mig. Det är ok på till fester och sådant då jag vill se så bra ut som möjligt och hon har koll på det, men det är lite irriterande ibland till vardags när hon skall pika, eller byter ut de kläder jag lagt fram som jag skall ha imorgon mot något hon tycker passar bättre.

Det är ju omtanke, men det får mig att känna mig som en bebis. Hon har dessutom slängt en massa av mina kläder och köpt nytt att byta ut med. Det är ju snällt och så att köpa nya kläder till mig, men det får mig också att känna mig lite som en bebis. Eller stryker mina kläder...jag kanske inte bryr mig om det är något veck på dem men hade jag gjort det hade jag väl strykt dem själv? Sånt är lite störigt.

Visst hon är 17år äldre än mig, men jag är ingen bebis och hon är inte min mamma. Men när jag klagar så blir det som att jag är en trotsig unge som vill göra tvärtemot. Fast "mamma" vet bäst och bestämmer, eller jag känner det lite så ibland. men hon har fina sidor med som mer än överväger detta.   

 

Han tycker att jag "klär mig som en hora" trots att jag klär mig täckande. Han gillar inte att mina former syns men har ju rumpa och bröst så det går inte att se platt ut även om jag bär långa kläder.

Skulle jag ens ta på mig mjukisbyxor så måste jag ha en lång kofta över och inte ens då skulle det vara okej utan blir tjafs och får höra det ena och det andra.

Vet ju att detta inte är normalt i de flesta förhållandena men måste ändå finnas par som haft dessa problem och kunnat hitta en lösning ihop, eller att kvinnan t.ex löst det på ett sätt. Jag vet inte. Vet bara att jag inte tänker lämna iallafall och vill helst bara slippa dessa diskussioner dag in och dag ut.

Han kallar inte specifikt svenska kvinnor för horor, utan kvinnor generellt som klär sig lättklätt/förespråkar detta.

Men det handlar inte bara om slag. Vi ponerar att jag gör så och han bråkar eller kanske slår. Sedan då? Ska jag upprepa detta varje gång? För han kommer ju inte ändra åsikt för att jag går emot honom en gång. Det kommer fortsätta så och bli destruktivt och vår relation kommer förstöras. Hade funkat bättre att lösa det innan istället så han är med på det.

Jag svarade en annan i tråden att detta inte är ovanligt i vår kultur och därför normaliserat. Även i min familj. Men de anser inte (förutom möjligtvis pappa) att man måste lyda till punkt och pricka, men blir ändå så att tipset man oftast får från dem och omgivningen är att hålla tyst och göra som han vill för att undvika konflikt pga "män är sådana". Så nej, det finns inget att hämta där.

Kommer som sagt inte lämna honom så du eller någon annan här behöver inte slösa tid mer genom att tipsa det, även om jag återigen uppskattar era svar. Som jag skrev innan var jag lite naiv när jag skrev tråden och trodde det kanske gick att lösa på något sätt så båda parter blir okej med det men tror inte det kommer gå, och jag får helt enkelt acceptera det. Kanske ändrar han sig i framtiden ändå.

Vad ungefär, alltså typ lite mer specifikt, är det för kläder din man vill att du ska ha? Typ hårda, sträva, raka kläder så att man inte ser kroppens former? Eller typ bylsiga, liksom ickeåtsittande kläder? Eller kanske väldigt långa kläder så att man inte ens ser skorna? Vet inte riktigt varför jag frågar, men tänkte väl typ lite att det kanske kunde va lättare att komma på nån slags rimlig idé på eventuell lösning ifall man fick en lite klarare bild av det hela gällande kläder och så.

Samt undrar även, vet egentligen inte hur jag ska formulera detta, men: vad är det med de kläder han vill att du ska ha som gör att du helst inte vill ha exakt sådana kläder? Alltså som gör att du trots att du beskriver dig som konflikträdd ändå verkar vilja säga nej till dem, även om att verkar väldigt fast i sin åsikt..? Tillexempel tycker du den typen av kläder är obekväma? Och/eller jobbiga, bylsiga, bökiga och otympliga att röra sig? För varma nu när det börjar närma sig vår/sommar? Krångliga att gå i (alltså exempelvis i fall de är väldigt långa)? Eller känner du dig bara allmänt obekväm i dem, typ som att du inte trivs i dem helt enkelt?

Kanske låter lite som om jag är ifrågasättande, eller håller på mannen vill mena typ "klä bara på dig det han säger, vad ska det va för problem", men jag försöker mest sätta mig in lite i vad det hela lite mer tydligare handlar om som ni är oense om, eftersom ju vi i tråden inte är lika involverade i konflikten för att se om man möjligen lättare kunde komma på fler lösningar då.

Sen undrar jag också om du ställt de frågorna jag ställde, eller liknande frågor, till dig själv och kommit fram på svaren på hur du känner och varför? Och i så fall; har du när du försökt prata med din man försökt förklara de skälen/argumenten till varför du hellre vill ha andra kläder än vad han förespråkar? Jag menar ifall du tycker kläderna är obekväma; har du då försökt förklara och förmedla det tydligt och bestämt så att han förstår, att du verkligen tycker de kläder han förespråkar är jätteobekväm och att du inte mår bra i dem? Eller till exempel att du verkligen inte trivs i kläderna för att de känns otympliga att röra sig i, etc...Jag tänker nämligen annars, att om du inte provat med att verkligen tydligt förklara, förmedla och beskriver exempelvis såna här skäl/argument, så skulle kanske det vara ett alternativ att försöka göra det...? Alltså typ förklara att, och dessutom varför du skulle må allra bäst i de kläderna som du själv föredrar - tror du det skulle kunna fungera...?

Och sen tänker jag även lite; att ifall du nu exempelvis tycker kläderna han förespråkar är obekväma - om du och din man tänker efter, finns det då i så fall någon typ av plagg du tycker känns hyfsat bekvämt som han samtidigt skulle kunna tänka sig att nöja sig någorlunda att du har? Eller om du tycker de kläder han förespråkar känns väldigt otympliga att gå omkring med, skulle det i så fall om ni tänker efter kunna finnas någon slags plagg som känns hyfsat smidigt att använda och som att samtidigt skulle kunna tänka sig att godkänna? Eller om du känner att du blir väldigt varm i de kläder han vill du ska ha, skulle ni kunna hitta nån slags hyfsat tunna/svala kläder som samtidigt han skulle se som tillräckligt anständiga? Alltså jag menar om ni inte alls kommer överens angående detta typ, och han vägrar ta till sig om du försöker förklara hur du känner, att ni kanske helt enkelt skulle kunna försöka kompromissa på nåt sätt och liksom helt enkelt försöka finna nån slags lösningar som ni båda i alla fall känner er hyfsat nöjda med.

Samt för övrigt behöver ju inte alls detta göras exakt efter just de förslag på obekvämnad eller till ogillande av kläderna som jag gav, utan det vet ju du och din man förmodligen själv bättre, vad som exakt angår er situation. 

Och antar att detta jag skrivit kanske låter lite som att jag försöker förmedla nån slags uppmuntran att vika sig för mannen, men jag menar ju liksom främst att försöka ge några slags förhoppningsvis hyfsat rimliga förslag på lösningar, med tanke på att det inte verkar aktuellt att lämna.

Hur ska vi kunna hjälpa dig att lösa det? Du har ju försökt själv i flera år.

Mitt tips är att stänga öronen. Skit i vad han säger, han får stå där och gapa.