Hon bryter ju ner dig. Vill du verkligen leva så?
Det här med hushållsarbetet gör mig galen. Lever man ihop med någon får man acceptera att allt inte blir gjort på ens eget sätt. Det är sinnessjukt att driva mannen ur köket för att han gör allting fel och sedan kalla honom mansbebis. Varför bestämmer hon vad som är rätt och fel sätt att packa diskmaskinen..? Och hur orkar vissa kvinnor ens hålla på sådär?? Är man så pedant och kontrollerande så får man jobba med sig själv.
Hon är enormt pedant och kontrollerande. Det skall vara på hennes sätt, säger jag emot är jag trotsig och hon kan säga saker som att det är som att jag har tre barn istället för två. (Hon har två tonårssöner).
Hon har jättemånga fina kvaliteer också, men just det här med att jag är en jättebebis och blir kallad det samtidigt som hon behandlar mig som det kan bli rätt tufft att hantera.
Särskilt i kombination med åldersskillnaden som finns där med. Den stör mig inte egentligen men ihop med detta blir det ja vad skall jag säga? Nästan lite incest-aktigt på något vis. Om jag faktiskt behöver hjälp med något och inte vet hur jag skall göra det så säger hon just "oroa dig inte, mamma fixar" precis som till sina barn. Det där träffar i hjärtat på något sätt, på helt fel sätt.