Hatar mitt jobb. Vad gör man!?
Är föräldraledig just nu men planen är att jag ska börja arbeta till hösten. Har då varit hemma drygt 2 år och har NOLL föräldradagar kvar.
Jag har redan ont i magen. Gråter flera kvällar i veckan. Utbildade mig på universitet och har arbetat på ett annat ställe ett par år innan en kompis tipsade mig om detta jobb. Jag är normalt en otrolig stresstålig individ, har logiskt tänkande och löser de flesta situationer. Men detta jobb har totalt tagit kol på mig..
Är ett kommunalt jobb. Jag fick NOLL introduktion. Lämnades själv med myndighetsbeslut etc. Trots påtalade åt chefen så var svaret att det inte finns resurser för att ge mig något intro. Jag får prova mig fram. Chefen kollar igenom sen var svaret. Har under 1,5 års haft en arbetsbelastning på det dubbla mot vad man ska ha. Detta trots att jag var helt ny. Suttit med människors framtid i mina händer utan varje stöd eller hjälp. Press på tider utifrån, press på att kunna ta emot mer arbete, kollegor som var minst lika stressade och inte kunde stötta. Efter ett par veckor på arbetet grät jag varje kväll. Kände mig så maktlös. Utelämnad. Ensam. Stressad. Jag har kunnat hantera de flesta situationer men att hantera situationer man inte har någon aning om hur man ska hantera är svårt..
Kollegor slutade på löpande band. Blev sjukskrivna. 90% av arbetsgruppen hade erfarenhet på mindre än 1 år. Även chefen. De som var kvar och jobbat länge var så överbelastade med grejer som kräver mer erfarenhet så de kan inte stötta. Prat om omorganisation, nytt arbetssätt implementeras, noll utbildning, noll riktlinjer, noll stöd.
Sedan gick jag på föräldraledighet. Två månader innan BF som man får enligt FK. Är inte helt återhämtad från min nästan utbrändhet känner jag... Nu är det snart dags att gå tillbaka. Fått veta att de varslat personal, nya arbetsgrupper där alla i min grupp är småbarnsföräldrar eller heltidsanställda... Känner redan nu att det kommer våra mycket vab i gruppen = mer arbete åt oss andra. Har så ont i magen. Ligger vaken på nätterna. Gråter. Mår dåligt. Hur fan ska jag hantera detta!? Att dessutom veta att jag har NOLL föräldradagar kvar gör att jag inte ser något ljus i form av lite semester/FL under jul, påsklov, sportlov etc. Det är 100% jobb tills nästa års sommar...
Har sökt alla jobb som kommit ut sedan jag gick på FL, men är många sökande på varje tjänst och alla utklassar mig i erfarenhet...
VAD GÖR MAN!?!?!?!