• Anonym (TS)

    Hur lär man sig lita på en ny man efter en misshandelrelation?

    Jag kommer från en misshandelrelation med mitt barns pappa. Jag blev väldigt sviken av honom på olika sätt. Psykisk misshandel, försummelse, hot, våld, lögner, otrohet och svek mot vårt barn. Nu har jag en ny man i mitt liv som egentligen är helt underbar. Och jag tror han är ärlig, trogen och snäll. För det har han än så länge visat på alla sätt som går. Men exets framfart ger mig hjärnspöken ibland och jag är rädd att den nya ska svika mig eller sluta älska mig. Går på kvinnojouren på samtal men det verkar inte hjälpa. Är jobbigt att inte kunna njuta av den nya snälla fullt ut! Hur litar man på någon igen efter ett trauma? Går det?

  • Svar på tråden Hur lär man sig lita på en ny man efter en misshandelrelation?
  • Anonym (L)

    Jobbigt för dig, svår situation. Kan du samtala med en psykolog? Kanske det kan få dig att komma framåt. Annars är det väl så att du måste ge det tid. Tiden brukar lösa mycket..

    Jag hoppas att du inte visar detta för din nya man. Det är inte hans fel att ditt ex var ett svin. Tänk så, att du inte kan ta ut dina problem som kommer från ditt förra förhållande, på din nya kille.

    Dessutom kan han lämna dig om han märker att du egentligen inte litar på honom. Jag vet själv, av egen erfarenhet, hur jobbigt det är att ha en partner som inte ger en någon tillit, trots att man inte har gjort något.

  • Anonym (TS)

    Jag har visat det ibland emot min nya. Han tycker det är jobbigt men vet allt jag gått igenom och gör. Vi går även på familjerådgivning pga allt som hänt. Han den nya stöttar mig. Är nog mest jobbigt för mig som känner såhär.

    Även killen före exet lurade och bedrog mig. Jag känner typ att jag inte är värd att älskas. Sen den nya är ganska försiktig som person och det gör saken ännu värre. Han är feg att släppa in kärlek i hjärtat fullt ut.

    Jag vill ju kunna må bra i en relation för det är inte mitt fel att jag blivit misshandlad.

  • Anonym (A)

    Kommer också ur en lång, destruktiv relation. Det förekom inte fysiskt våld, men allt annat fanns med.

    Har mött världens finaste man nu och det är verkligen skitsvårt! Har en vän som känner honom sedan innan så vet genom den att han är vettig. Har aktivt valt att lita på att han har goda intentioner, men just "att lita på" känns väldigt väldigt svårt. Men tänker att det kanske är ett steg i rätt riktning? Tillsammans med att åtminstone inte misstro.

    Tillit är något som måste förtjänas ibland, även om det inte är deras fel att man har svårigheter.

    Han jag träffar gör små saker hela tiden som gör att det blir lättare och lättare, han bekräftar utan att jag någonsin bett om det, han står upp för mig och visar på olika sätt att han verkligen är där för mig. Det underlättar massor! Tänker att det helt enkelt är något som får ta den tid det tar.

    Det tar också tid innan självkänslan byggs upp igen, och det är också ok! Hade så så mkt självförakt tidigare, men gjorde lika där - jag valde aktivt att inte hata mig själv (hatade inte ens min ex så varför ska jag hata mig själv? ), i början nöjde jag mig med att "bara starkt ogilla mig själv". Nu är jag oftast ganska neutral där, jag vet logiskt att jag inte är sämre än någon annan och inte förtjänar att hatas. Har långt kvar innan jag når en sund självkänsla men känner mig oftast inte totalt värdelös länge.

    Kämpa på och försök att åtminstone ta emot kärleken du får! <3

  • Anonym (hm)

    Jag vet inte, men undrar lite också. Jag går i terapi och har valt att inte starta några nya relationer på ett tag. Jag känner mig inte alls redo för det.

  • Anonym (jag)

    Hur du ska göra kan jag tyvärr inte svara på. Jag vet dock vad du inte ska göra. 
    Levde några år med en kvinna med din bakgrund och det var ett stort misstag jag aldrig kommer göra om.

    Personligen tycker jag man ska försöka läka först och inte ha nåt nytt förhållande förrän man läkt. Jag kan absolut förstå att man som alla andra vill ha kärlek, närhet och bekräftelse men har man inte bearbetat sitt trauma och läkt så är risken väldigt stor att ett nytt förhållande slutar illa för man tar med sig en massa issues in i sitt nya förhållande och använder sin nya partner som terapeut/syndabock.

  • Anonym (TS)

    Grejen är att jag tror inte jag kan läka om jag inte ?övar? i nytt förhållande. Det är som en praktikplats. Samt att min nya älskar mig innerligt och jag honom och vi vill inte förlora varandra. Utan kämpar. Vi har för det mesta jätte bra. Men jag får mina dippar.

  • Anonym (jag)
    Anonym (TS) skrev 2020-05-27 07:44:46 följande:

    Grejen är att jag tror inte jag kan läka om jag inte ?övar? i nytt förhållande. Det är som en praktikplats. Samt att min nya älskar mig innerligt och jag honom och vi vill inte förlora varandra. Utan kämpar. Vi har för det mesta jätte bra. Men jag får mina dippar.


    Nja, låter mer som en rationalisering av "jag vill använda någon annan för att läka" och det är väldigt vanligt inte bara vid misshandelsrelationer utan vanliga relationer. Hur många hittar sig inte en ny för att komma över den gamla?

    Om man älskar eller inte älskar varandra är irrelevant, man kan säkert älska varandra men sina issues tar man med sig oavsett de försvinner inte bara för att man är kär.
  • Fågel Flax

    Jag har också tråkiga erfarenheter från ett tidigare äktenskap, och jag har också sett ett par väldigt närstående personer få kämpa sig upp efter samma sak. Du är inte ensam!

    Du frågar hur du ska våga lita på en man igen. Mitt svar är att det behöver du inte, och det borde du inte. Din relationshistoria har visat dig att du inte har rätt parametrar när du väljer att bli tillsammans med och att stanna med en partner. Rent krasst är det så.

    Enligt min erfarenhet så har det du behöver göra ingenting med en ny man att göra.

    Mitt råd är att du går till botten både med dig själv och med dina tråkiga erfarenheter. Ta reda på hur det hänger ihop, både med barndomen och med självkänslan och annat. Sörj, få ut vreden (primalskrik, boxning, flamenco, ensamdag utan grannar...) och allt annat du känner ordentligt. Bygg upp en egen självkänsla från grunden. Utbilda dig själv kring både hur de med osunt mönster fungerar, och hur de med sunt mönster fungerar. Detta gäller även vad gäller att titta på hur mönstren ska se ut hos en partner för att vara friska ? och att jämföra den NYA KUNSKAPEN med hur ditt förflutna var, med hur dina ex var och kartlägga vilka tecken de har på att de har osunda mönster. På vilka sätt de visade dig, om och om igen, att de inte hade friska mönster. Bli som en örn, upp i luften av ditt liv hittills, och se allt från det nya perspektivet. Vilka personer i ditt liv har varit sunda, vilka har varit osunda. Var har du varit hel, var har du fattat beslut och agerat utifrån att du var trasig?

    När du hittar och identifierar det trasiga i dig själv, läk det genom SJÄLV-KÄRLEK, och du kan bokstavligen slå armarna om dig själv och krama dig själv när du är i det lilla barnet och gråter. Välj ett par själv-healingredskap! Du kan skriva, måla, frigörande dans eller annat uttryck som du har! Det behöver inte vara en bra teckning, bara du ritat och fått ut hur du känner dig, eller målar en bättre önske-framtid för dig själv!

    Två saker:

    ACCEPTANS. Inte minst behöver du acceptera att det kommer att ta mycket längre tid (och mer daglig själv-rehabilitering) än vad du skulle kunna tro eller vilja. Och att när du är helad, så kommer du fortfarande att ha fula ärr. De kan blekna med tiden, vissa själv-operationer kan minska en del av dem så småningom, men så är det. Ärren gör inte ont, och de är som ursprungs-folkens tatueringar, det är från dina initierings-ritualer. Du blir aldrig mera den personen som inte gått igenom detta, och som inte haft de här erfarenheterna. Du var försvarslös och liten och god, du blir stark som ett träd som kan bära många fågelbon på sina grenar och som inte bryts i vinden. I det trädet kommer du att våga förvara ditt hjärta (din ursprungliga du).

    FÖRLÅTELSE. Du behöver förlåta dig själv, först och främst. Kan du, så vidga den förlåtelsen till att omfatta allt och alla, även universum/gud själv. Ju mer du förlåter, när du verkligen har gjort självarbetet jag beskriver ovan, ju mer kommer den kraft du förlorat tillbaka till dig. Men, kan du bara förlåta dig själv, så är det också bra! Jag vill varna, att förlåtelse kan vara det svåraste steget.

    Allt detta tror jag att du behöver göra. Eftersom du har barn så får du göra det arbetet på deltid, så att du kan fokusera på barnens välmående när de är i närheten.

    Eftersom du har en ny man i ditt liv så blir också ekvationen lite annorlunda. Du behöver fortfarande göra dessa saker, och de har ingenting med honom att göra. Men ni har med varandras liv att göra genom att ni älskar varandra och är tillsammans. Ska han vara tillsammans med dig så ska han acceptera dina sår och dina ärr. Du ska lära dig att väldigt tydligt berätta för honom när de triggas och vad du behöver i olika situationer. Då kan han vara en del i att du läker, som du säger. Samtidigt låter det som att din nuvarande partner har ett skadat anknytnings-mönster själv, och det behöver ni isåfall ta med i beräkningen.

    I ljuset av allt detta själv-arbetet så kommer du kanske att komma till en punkt där du på riktigt tror på och förstår att kraften inte ligger utanför dig själv hos någon annan. Den är inom dig själv, och det betyder att din primära tilltro inte heller ska vara på någon annan.

    Det är därför också, som jag menar att du just nu i livet har ett felfokus. Du frågar hur du ska kunna lita på en ny man, men det du behöver göra är att göra arbetet så bra från grunden och upp, att du behöver inte lita på vinden. Du kan lita på huset. Förstår du?

    När du är hel igen, och du litar PÅ DIG SJÄLV, då kan du ha lyxen att lita på andra. Det spelar då ingen roll om andra skulle visa sig vara ditten och datten, för då litar du även på att du klarar av att fatta rätt beslut kring det, och på att du absolut klarar av att gå vidare utan nya ärr.

    Det intressanta när Hjärtat en gång har varit pulveriserat och DU VERKLIGEN har byggt upp och helat det igen, är att det inte kan gå sönder på det sättet igen. Du kan fortfarande stöta på skadade människor och bli lurad av dem, det kan hända oss alla. Men då behöver du inte vara rädd! Rädslan kan ersättas av ett lugn, en frid som sänker sig över dig där du äntligen är fri!

    Jag önskar dig det allra bästa, och såklart ser allas process för att läka lite olika ut. Jag tog en exempelsida från mitt liv vad jag har varit med om och fått göra. Du kan göra samma, eller följa en annan process. Följ din inre andes väg med det!

    Det viktiga är att du satsar på dig själv och dina älskade barn nu!

    Det är ni oändligt värda!

    Stor kram!

  • Anonym (TS)

    Fågel Flax: tack så hemskt mycket för ditt långa kloka svar! Tack det ska jag göra! Bra råd!

  • Anonym (Det gör man inte)

    Du kommer antagligen inte kunna lita på din nya, oavsett hur gullig han än är. Hjärnspökena kommer sitta kvar.

    MEN du kan försöka agera normalt och fint mot honom ändå, och försöka att inte hjärnspökena får för stort utrymme.

    Jag har liknande hjärnspöken, fast i mitt exs fall var det "bara" otrohet. Jag har blivit en svartsjuk, paranoid neurotisk kärring som får för sig att min nya karl vänstrar ibland. Det är sådan jag är, när jag försökte vara någon annan så blev jag värre. Så jag tillåter mig själv att vara lite såndär utan att ha allt för dåligt samvete över det, och med det behandlar jag honom bättre. Vi kan prata om det, min svartsjuka, jag kan be om ursäkt för den och det har fungerat mycket bättre än att som jag gjorde, helt försöka stänga ute det.

    Är väl långt ifrån en drömfästmö eller idealisk flickvän med min svartsjuka, men jag är inte värsta mardrömmen heller (längre).

Svar på tråden Hur lär man sig lita på en ny man efter en misshandelrelation?