Skärmtid, en generationsfråga?

Man vill ju inte barnen spelar 12-18 h per dygn lika lite som man vill de läser en bok 12-18 h per dygn eller spelar fotboll 12-18 h per dygn... Det måste ju finnas lite variation i det man ägnar sig åt.

Vi är jämngamla och vi hade också dator tidigt (så länge jag kan minnas). Minns att den var med MSdos så före 95. Kan inte riktigt säga att jag delar din upplevelse. Vi hade absolut skärmtid. Det kanske inte hette skärmtid men det var begränsat hur mycket det var okej att sitta inne och spela. Så var det hos mina vänner med. Man kunde spela ett par timmar dagligen men gjorde det oftast inte. Tycker det var en bra balans. Upplever att dagens barn har betydligt större utrymme att sitta med mobil eller datorn än vad som var okej på 90-talet.

Det låter konstigt att någon född på 80-talet skulle vara helt handikappad när det gäller att använda en dator? Men dina vänner kanske har jobb där man aldrig använder någon?

Personligen vill jag begränsa skärmtiden för mitt barn eftersom jag vill att han rör på sig och spenderar tid utomhus - jag tror det är nyttigt. Likaväl som det är nyttigt och kul att spela dataspel också. Det handlar om att ge sitt barn möjligheten att bli allround och känna sig hemma inom fler än ett område.

Jag är född på slutet av 70-talet och kom i kontakt med tv-spel när jag var runt 10. Mer regelbunden datoranvändning blev det först när jag var runt 20 och började maila, surfa runt osv.

Jag tror att många födda på 70,80 -och 90talet är väldigt bekväma med den "nya" tekniken men har märkt att detta med barns skärmtid verkar vara oberoende av det. Mina barn har obegränsad skärmtid. De kan själva bryta och vilja göra annat så det är inget problem för mig att de sitter några timmar i sträck. Tror många föräldrar är rädda och tror inte att barnen själva kan reglera tiden.

Tror dock inte att skärmtid är en generationsfråga, verkligen inte. Alla som har mindre barn eller tonåringar idag är i princip uppväxta med tv -och datorspel. Jag känner ingen i min ålder eller yngre som inte har spelat något när de var små.

Jag spelade också mycket som barn; Gameboy, tv-spel och datorspel.

Var aktiv på olika forum (lunar, blipville, osv).

Men det gjorde mig knappast mer tekniskt begåvad.

Min tekniska begåvning fick jag av att tillhöra den generation som använde datorn i utbildningssyfte. Dit hör inte spel.

Därför gör jag detsamma med mitt barn. Fri skärmtid när man använder dokument, bygger hemsidor och appar - men aldrig att jag skulle tillåta ett 24/7-lanande i nått jävla meningslöst spel.

Instämmer. Sonen gjorde program, komponerade musik, byggde med Minecraft.

Undrar hur många användare vet om tekniken bakom spelen, apparna och hårdvaran som de använder.

Måste erkänna att jag inte går in och håller på med inställningarna på dagens datorer. Det gjorde jag utan problem på de gamla 286:orna.

Jag är 70-talist och vi hade vare sig tv-spel, video eller dator hemma under min uppväxt.
Jag är kass på datorer och väldigt ointresserad. Kan inte mer än det jag behöver för att klara mitt jobb. Typ.

Dottern fick en dator för nåt år sen (13 idag) och hon har ett spel, Sims, som hon spelar extremt sällan så där har vi absolut ingen sk speltid.
Sin Ipad har hon mycket glädje av och där ser hon på tv-serier och youtube-klipp. Vi har inte nån begränsad tid för användandet av den heller.

Jag är också född på sena 80talet och hade dator hemma tidigt från ungefär 5-6 års ålder. Jag minns inte om mina föräldrar hade några regler kring det då men senare kring 12 års åldern började jag och mina syskon spela onlinespel och då hade vi ingen skärmtid utöver att vi var 3 st som delade på en dator till en början. Däremot hade min bästa vän strikt skärmtid som helt drogs in med jämna mellanrum när hennes föräldrar tyckte att hon gjort något fel. Det enda som hände då var att hon kom hem till mig och spelade. Så skärmtid fanns även på den tiden.

Jag har inte blivit tekniskt kunnig pga mitt spelande utan har mest lärt mig engelska och fått vänner från andra länder vilket såklart givit mig stor glädje. . Min bror däremot och min man med liknande bakgrund (vi träffades genom ett spel) är väldigt duktiga på det tekniska med datorer. Ingen i min familj tex köper en färdig dator utan bygger antingen själv eller får hjälp av en mer kunnig.

Däremot ser jag definitivt nackdelar med att ägna såpass mycket tid som jag och många i mina kretsar gjort då t ex sociala färdigheter i verkligheten kan komma på efterkälken. Jag känner flera män som först flyttat från sina föräldrar, skaffat jobb eller utbildning och slutat leva som tonåringar när de närmat sig 30.

Som förälder så får man också förhoppningsvis insikt om att alla barn är olika. Ett barn kan hantera tillgången till skärmar utan att negligera allt annat som hör till livet och en annan kan inte det. Som nämnts tidigare så är det ju knappast positivt att göra samma sak, oavsett vad det är, i 12 timmar i sträck äns en gång. Människokroppen är gjort för att röra på sig och det är inte för intet som stillasittande flaggas som den nya generationens rökning.

Det är föräldrar som curlar sina barn. Jag använder min mobil när jag behöver lyssnar på musik dit jag ska.

Min yngsta är likadan som jag. /vi - föräldrar är mer tv tittande eller läser böcker. Mina två äldsta söner är i skärm ganska ofta beroende på vem dem umgås med.

Jag tror att många föräldrar lämnar mobilen till barn för dem ska håla sig lugna, hålla tyst ett tag.