Min mamma tjatar om allt.

Varför låter du henne tjata? 
Jag hade aldrig tillåtit det. Om någon skulle fortsätta tjata trots att jag sagt ifrån hade jag skrikit: JAG TÄNKER INTE PRATA MED DIG OM DU TJATAR! sen lagt på luren. Sedan hållt hårt på det. Lagt på luren varje gång. Det är respektlöst att hålla på så.

Ja det kan man fråga sig,antar att jag är rädd för att såra henne då min mamma är väldigt snäll annars.

Visst är det respektlöst ! Och stressad blir man med,det värsta är att jag ger med mig också bara för att få tyst på henne och hennes jävla tjat.Får börja säga ifrån och annars ignorera henne.

Fast du är ju vuxen nu, så du väljer ju själv om du vill göra som hon vill eller ej.

Du kan inte skylla på att mamma tvingade dig att börja på fel utbildning. Massor av mammor tjatar, ibland av rätt anledning, ibland av helt fel.

Min mamma tjatar hela tiden, ofta om onödiga saker. Min mamma tjatade tex om att om jag borde skaffa barn i många år, vilket var helt meningslöst för jag ville ha barn men hittade ingen vettig man. Jag struntade naturligtvis i hennes skuldbeläggande och bytte ämne.

Säga till eller ryta ifrån fungerar inte med min mamma, då blir hon argare, så jag ignorerar när hon inte pratar om vettiga saker, eller säger lite intet förpliktigande: "Mmm, ja, vi får se hur det blir med det, men vad var det egentligen som hände med... (och byter samtalsämne) ".

Tänk inte på att det är din mamma - tänk på hur du skulle reagera om en annan person höll på så där. Nog hade du sagt ifrån då? 

Jag tror din mamma har svårt att fatta att du inte är hennes lilla barn längre (inte så ovanligt) och tjatar av bara farten. Tyvärr låter det ju som att hon alltid gjort så? 

Nu är det dags att du agerar enligt din ålder, TS. Du är ju faktiskt vuxen!

Om det är svårt så skriv ner några fraser på ett papper som du kan ha när hon ringer. Välj det som passar bäst i den situationen du är i för varje samtal ,och hur mycket ork du har. Kanske går du bara direkt ner till sista förslaget ibland 

"Mamma, nu tjatar du igen, Du har sagt detta 1000 gånger och jag tänker inte höra på det. Sluta tjata annars lägger jag på! " (och så gör du det också för hon lär ju fortsätta tjata eller bli sur för det du sa)

"Mamma, jag är 26 år! Låt mig leva mitt liv på mitt sätt. Var det någon som bestämde över dig när du var 26 år?!"

"Mamma, jag lägger på nu för jag orkar inte höra på ditt eviga tjat!"

"Mamma, jag lägger på nu"

"Hej då" 

Jag skulle tipsa dig om att inte berätta saker som inte är bestämda för henne. Tala inte om att du ska flytta förrän du bestämt när osv. Dvs bjud inte in henne i samtal om saker som ska beslutas om. För även om din tanke inte är att hon ska vara med och besluta har hon uppenbarligen svårt att släppa den rollen. Som förälder kan det nog pckså vara svårt att släppa rollen som "hjälparen" så det blir nog ett stöd för er båda om du inte lyfter den typen av saker.

Att tänka på det sättet blir ett sätt även för dig att "skifta" er relation. Din mamma blir inte den person som du diskuterar alla beslut med utan en person som du pratar med om andra saker.

Om det ändå blir för mycket tror jag på tydlighet i den specifika situationen. Alltså när hon gett dig ett råd tacka då för rådet men var också tydlig med att du vill ta ett eget beslut och vill hantera frågan själv och inte vill ha påminnelser. Påminner hon ändå säger du samma sak, tack så mycket men jag kommer göra detta på mitt sätt i min takt.

Att på ett mer allmänt plan tala om att hon tajar för mycjet tror jag inte har så stor praktisk effwkt, inte heller att minska u gänget om du trivs på den nivån ni har nu. Bättre att försöka omforma er relation till en mer "vuxen".

Har haft samma problem med min mamma. Hon pushar och tjatar så att man blev tokig.

Om jag har mått dåligt ringer hon 10 gånger om dagen och slänger ur sig klyschor. Förstår att hon menar väl men det blir lite väl... Mycket. 

Ett tag ringde hon mig 2-3 gånger om dagen utan anledning, till slut fick jag säga åt henne att sluta, för jag hade liksom inte tid eller lust att prata med henne hela tiden. Det blev en stress eftersom hon ringde tills jag svarade...
Hon är sämst på att ta hintar och subtilt funkar inte med henne. 

Till slut fick jag säga att:

"Du behöver inte ringa om du inte har något att prata om eller säga, eller om det är viktigt"
"Du behöver inte säga samma sak tusen gånger, jag är inte dum i huvudet och jag förstod första gången, men jag är även vuxen och kan fatta egna beslut"
"Du behöver inte tjata om saker, jag hörde vad du sa första gången"

Det var så enormt mycket tjat om saker, känner igen mig i det här med att tjata om utbildningar hit och dit och försöka påverka livsavgörande beslut. 
Kulminerade när jag fick barn. Då ville hon vara hos oss varje dag för att se att "vi klarade av barnet" och ringde huuuur många gånger som helst. 
Då blev jag tillslut jättearg och bad henne sluta ringa mig och om det är så här vi ska ha det behöver vi inte höras alls. Jag hade inte tid att prata med henne hela tiden när jag försökte ta hand om en bebis...

Tycker du ska stå på dig TS, annars kommer det aldrig sluta. Din mamma menar säkert väl, men det blir lite fel. Försök lägga fram det så, "jag vet att du bryr dig och vill väl, men jag blir stressad och irriterad när du tjatar. Jag är vuxen och kan ta egna beslut, det är inte ditt liv det handlar om."

Har haft samma problem med min mamma. Hon pushar och tjatar så att man blev tokig.

Om jag har mått dåligt ringer hon 10 gånger om dagen och slänger ur sig klyschor. Förstår att hon menar väl men det blir lite väl... Mycket. 

Ett tag ringde hon mig 2-3 gånger om dagen utan anledning, till slut fick jag säga åt henne att sluta, för jag hade liksom inte tid eller lust att prata med henne hela tiden. Det blev en stress eftersom hon ringde tills jag svarade...
Hon är sämst på att ta hintar och subtilt funkar inte med henne. 

Till slut fick jag säga att:

"Du behöver inte ringa om du inte har något att prata om eller säga, eller om det är viktigt"
"Du behöver inte säga samma sak tusen gånger, jag är inte dum i huvudet och jag förstod första gången, men jag är även vuxen och kan fatta egna beslut"
"Du behöver inte tjata om saker, jag hörde vad du sa första gången"

Det var så enormt mycket tjat om saker, känner igen mig i det här med att tjata om utbildningar hit och dit och försöka påverka livsavgörande beslut. 
Kulminerade när jag fick barn. Då ville hon vara hos oss varje dag för att se att "vi klarade av barnet" och ringde huuuur många gånger som helst. 
Då blev jag tillslut jättearg och bad henne sluta ringa mig och om det är så här vi ska ha det behöver vi inte höras alls. Jag hade inte tid att prata med henne hela tiden när jag försökte ta hand om en bebis...

Tycker du ska stå på dig TS, annars kommer det aldrig sluta. Din mamma menar säkert väl, men det blir lite fel. Försök lägga fram det så, "jag vet att du bryr dig och vill väl, men jag blir stressad och irriterad när du tjatar. Jag är vuxen och kan ta egna beslut, det är inte ditt liv det handlar om."

Skyller inte på min mamma,det är ju jag som fattar besluten för att slippa höra tjat,hade nog varit bättre om jag sagt emot och tjaffsat istället nu i efterhand.

Det där med att byta ämne gör jag med men hintar funkar liksom inte på henne..

Ett misstag en del vuxna gör är att de involverar sina föräldrar för mycket i sitt privatliv. Berättar man mindre finns det mindre att tjata om.

Shit det här är verkligen min mamma,har också tänkt på hur det blir när jag får barn..kommer nog bli väldigt jobbigt.Känner också att jag håller på att bli rasande på henne ibland men känner ändå att jag vill försöka stoppa det innan jag går så långt.

Ja det är ju sant,svårt när dom försöker pressa ut info dock och är nyfikna men får faktist sluta involvera dem.

Min mamma tjatade mycket om min frisyr ett tag och då sa jag skämtsamt att vi inte behövde lslösa tid på att träffas, utan jag kunde bara spela in det hon sa på band och lyssna på varje dag. Tog lite skruv utan att hon blev sårad.

Ja. Har en släkting som under många år diskuterat sitt privatliv med sina föräldrar. I huvudsak för att få gnälla av sig och för att få tröst och stöd. Det har varit allt från barn, abort, jobbig man, chefen mm. Efter ett tag blev hon sjukt upprörd för föräldrarna började ha synpunkter om saker och ifrågasätt varför hon gjorde på olika sätt. 

Ja då är det ju inte så konstigt,involverar dock inte mina föräldrar i relationer eller allt jag gör på fritiden och har aldrig gjort det,är en rätt privat person,utan det är dem som frågar och när det ej blir ett tillfredställande svar så blir det tjat typ.

Haha jo det var ett bra svar,man kan ju säga ifrån på ett sånt sätt också !

Ta bara emot råden utan att kommentera. Du gör som du vill med ditt eget liv. Och vissa saker kan faktiskt vara bra att lyssna på.

Om hon klagar på dina livsval i efterhand påpekar du lugnt att det är dina val, och kanske misstag, att göra i så fall. Det finns ingen anledning att bli en omogen drama queen och skrika och hålla på som tidigare föreslagits, du är ju gott och väl vuxen och borde bete dig därefter.